Riddarhusets huvudarkitekter

Fyra arkitekter av tre olika nationaliteter satte sin prägel på Riddarhuset som uppfördes 1641–1674.

Simon de la Vallée

Den första arkitekten var fransmannen Simon de la Vallée som bara hann projektera ett fantastiskt franskt renässanspalats i tre våningar och med dubbla borggårdar innan han gick och blev nedslagen på Stortorget av Erik Oxenstierna. De la Vallée dog i november 1642 till följd av skadorna och då var bara grunden till huvudbyggnaden färdig. De följande fem åren stod byggnadsarbetena stilla på grund av det pågående kriget mot Danmark.

Tyske stenhuggaren Wilhelm

År 1647 anställdes den tyske byggmästaren och stenhuggaren Heinrich Wilhelm från Hamburg. Han fick inte bara leda det stenhuggeriarbete som Simon de la Vallées projekt krävde, utan även verka som arkitekt. Wilhelm släppte planerna på en bakre borggård men höll sig annars till Simon de la Vallées idé, även om han ändrade fasaddekoren. År 1650 var huvudbyggnadens tegelmurar med sandstenspilastrar uppförda. Samma år träffades adeln tillfälligt i det ännu inte färdigställda huset, i samband med drottning Kristinas kröningsprocession. Heinrich Wilhelm dog 1652. Fönsterkonsolernas maskaroner med tydliga drag av nordtysk senrenässans är ett arv av hans stenhuggarkonst.

Holländaren Vingboons

Nästa arkitekt blev holländaren Joost Vingboons. Vingboons var en stor förespråkare av den palladianska skolan. Riddarhuset fick nu en tydlig holländsk karaktär med den släta stenfoten, de kraftfulla pilastrarna med korintiska kapitäl samt frukt- och blomsterfestonerna under den övre fönsterraden. Dessa 28 festoner med omkring åtta olika motiv är ett typiskt utslag av den klassicistiska barockstil som var högsta mode på 1600-talet. I fruktgirlanderna syns meloner, päron, äpplen, plommon och vindruvsklasar, i blomstergirlanderna märks solrosor, rosor och tulpaner. Efter bara tre år i Sverige blev Vingboons avskedad och flyttade tillbaka till Holland där han senare uppförde Trippenhuis i Amsterdam.

Franske Jean de la Vallée

Till efterträdare efter Vingboons valdes den kungliga arkitekten Jean de la Vallée, son till Simon. Han satte sin egen prägel på Riddarhuset, bland annat genom att förvandla de tänkta fyrkantiga fönstergluggarna under takfrisen till de eleganta runda fönster med lagergirlander som syns där i dag. År 1657 kunde adeln installera sig i det nya palatset men det skulle dröja till 1668 innan Riddarhussalen invigdes. Till 1660 års riksdag lämnade Jean de la Vallée in ritningar för yttertakets, trapphusets och portalernas utformning. Taket var ett av de första exemplen på ett så kallat säteritak. Jean de la Vallées originalportaler finns inte längre kvar. Den norra byttes mot en exakt kopia 1904. Den södra var redan 1762 i så dåligt skick att den ersattes av en ny portal i gustaviansk stil ritad av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz. Portalerna är krönta med medaljonger med adelns valspråk i latin: Arte et Marte. Valspråket är sedan åskådliggjort med avbildningar av krigsguden Mars och konstens och vetenskapens gudinna Minerva. Den södra fasadens ytterpartier fick sin slutliga utsmyckning 1762, när tanken på flyglar helt hade förkastats.