Grevliga ätten Frölich nr 49
Om stamvapnet, se Frölich, nr 1280, vid 1630, det år då Hans Christoph Frölich gick i svensk krigstjänst. Hans son Carl Gustaf Frölich (1637–1714) var riksråd, general av infanteriet och president i hovrätten i Dorpat i det då svenska Livland (dagens Tartu i Estland) när han 1706 upphöjdes till greve. Han tog introduktion 1713, vilket bekräftades 1719 (och det bestämdes då att det senare datumet skulle räknas som introduktionstidpunkt).
Carl Gustaf Frölich hade tidigare, år 1700, blivit friherre, men utan att ta introduktion, och hur det friherrliga vapnet sett ur är inte känt. Fälten i grevevapnets huvudsköld är de följande: 1) En svart örn i ett fält av silver, Örnen, som är vänd åt sinister* och tillbakaseende*, har vingarna lyftade. 2) Ett tillbakaseende lejon i ett rött fält. Notera att örnen och lejonet – trots sin placering inuti skölden – med vänster framfot respektive ramarna fungerar som sköldhållare till hjärtsköldens fält 1 och 2, vilka originellt nog har en friherrlig krona respektive en grevlig. 3) En ryttare till häst i ett fält delat* i rött och svart. 4) Ett fält delat i silver och grönt. I den silverne delen en grön fana* korslagd* med en fana av guld; i den gröna två korslagda kanoner och en travekanonkulor, allt av guld. En speciell lösning är att en (smal) bjälke* som ska vara blå är lagd över huvudskölden. Idén fick flera efterföljare under de kommande åren. På ena sidan är bjälken belagd med en sol av guld, på den andra med en riksrådshatt.
Hjälmprydnaderna är stamvapnets borg med vingar och därtill en jungfru som är repeterad från stamsköldemärket. I grevevapnet håller hon gröna lagerkransar i händerna och har en lagerkrans och gröna strutsfjädrar på huvudet (i stamvapnet var det annorlunda). Den tredje hjälmprydnaden är ett uppstigande* lejon av guld. Sköldhållare är ett lejon av guld respektive en svart örn, båda tillbakaseende* och stående på ett postament*.
Källa: Riddarhusets vapensköldar, band II