Friherrliga ätten von Scheiding nr 52
Filip von Scheiding (157(9?)–1646) hade varit riksråd, guvernör över det då svenska Estland och president i hovrätten i Dorpat (Tarttu) där. Han var den som 1625 hade tagit introduktion för ätten. Om historien bakom stamvapnet och den målning av detta som han låtit tillverka, se von Scheiding, nr 71. För hans tjänster till Kronan upphöjdes hans barn i friherrlig värdighet 1653.
Stamvapnet är i friherrebrevet beskrivet som en rund spegel av fem glas, ett mitt i och fyra utan (alltså fyra runtom) i ett gult fält. Eventuellt har man medindelningen i fem glas velat göra en skillnad emot stamvapnet. Filip von Scheiding hade tidigare själv använt det i den traditionella formen, det vill säga en rund spegel inom en röd ram. Den tillhörande hjälmprydnaden är fastställd som tre plymascher* (strutsfjädrar), den mellersta röd och de båda andra gula, mellan två röda vingar – med andra ord är det även i hjälmprydnaden en skillnad gentemot hur det föregående adliga vapnet är återgivet i Riddarhuset; i den målningen hade fjädrarna tre olika färger.
De nya bildfält som nu tillfördes var dels en beväpnad* arm som i handen håller ett bart svärd och därunder vågskålar (»een wichte skååll«) – symboler för rättskipning – i ett vitt fält, dels en vit enhörning i ett blått fält. Den sistnämnda är repeterad i den nya hjälmprydnaden men är där halv (alltså uppstigande*).
Målningen är utförd först vid mitten av 1700-talet och uppvisar några avvikelser emot friherrebrevet – att det ska vara fem glas i spegeln är bortglömt och vingarna har gjorts vita i stället för röda.
Källa: Riddarhusets vapensköldar, band I