Friherrliga ätten Ungern-Sternberg nr 54
Ätten kan följas från och med den man som på latin skrivs Joannes dictus de Ungaria (›kallad von Ungern‹,känd 1251–1269) och som innehade Sissegal i likanämnda socken i Livland (i dagens Madliena i Lettland). Sistnämnda år är han nämnd i samma sammanhang som stamfadern till (Liwe eller) von Liewen, friherrliga ätten nr 45. Båda ätterna hade också snarlika stamvapen, vilka är belagda från 1300-talets första hälft, i ätten von Ungerns fall från 1327. Av dessa båda anledningar förmodar man att de två ätterna delar ursprung.
Otto von Ungern (född 1627), som var överstelöjtnant till häst, upphöjdes till friherre 1653 tillsammans med sin syssling, kaptenlöjtnanten Wolmar von Ungern (född 1606), och sin fars sexmänning (!) Reinhold von Ungern (född 1618).
I hjärtskölden, som är silverfärgad, står enligt friherrebrevet en guldfärgad stjärna på ett grönt berg. Bilden är tydligen komponerad som en illustration till familjetraditionen (som modern forskning inte anser trovärdig) om att ättens ovannämnde stamfader skulle ha varit en bror till den Jaroslaw von Sternberg som i böhmiska krönikor är hyllad för sin roll i hindrandet av tatarernas (mongolernas) invasion i västlig riktning vid mitten av 1200-talet. Jaroslaws far uppförde borgen Sternberg (dagens Český Šternberk) och är stamfader till den sedermera riksgrevliga ätten von Sternberg i Böhmen (vars vapen är en åttauddig stjärna av guld i blått fält). Namnet Sternberg som lades till ättenamnet har koppling till den nya hjärtskölden. Av intresse i sammanhanget är att även vapnet för friherrliga ätten von Mengden, nr 198, som tillkom tre månader före von Ungern-Sternbergs
vapen, innehåller ett likadant motiv (stjärna på ett berg) i ett extra bildfält nederst i skölden – rimligen bör avsikten ha varit att framhålla en koppling till det förmodade Sternbergursprunget, men vad den skulle bestå i är oklart.
Det första och fjärde fältet i huvudskölden är blått med tre guldfärgade liljor* i – de är en rest av stamvapnet, som utöver de tre liljorna också hade sju gyllene stjärnor i det blå fältet. Det andra och tredje fältet är förgyllt med en dubbel* silverfärgad ros med tre gröna nättelblad (nässelblad) ställda triangelvis mot varandra.
Hjälmarna ska ha kronor men de är inte kallade friherrekronor i friherrebrevet, vilket annars var brukligt i friherrebrev vid den här tiden. Dexter* hjälmprydnad är sex med varandra ihopflätade hane- eller tuppfjädrar, tre av guld- och av tre av silverfärg, mellan två utslagna vingar, den högra (dexter*) guldfärgad och den vänstra (sinister*) blå. Vingarna fanns med i tamvapnets hjälmprydnad, men då stod det en gyllene lilja mellan dem. Sinister hjälmprydnad är en guldfärgad stjärna mellan två gröna påfågelstjärtar.
Källa: Riddarhusets vapensköldar, band I