Vapnets utseende

Ingen absolut fråga.

Under de olika tids- och konstepokerna har man sett på vapnen på olika sätt. Ett under medeltiden framställt vapen är utformat efter då gällande stil, helt olika den som förekom exempelvis under rokokotiden. Att uppställa för alla tider gällande regler för formgivningen går inte. Det är här främst konstnärligheten, sett med tidens ögon, som kommer i fråga. Konsekvensen för nutiden blir att försöka nå fram till en konstnärligt tidsbetonad heraldisk stil med om möjligt nationella särdrag.

Variationer genom tiderna

För det gamla frälset, det vill säga den adel som härstammar från tiden innan bruket av sköldebrev uppstod, eller därefter upptagits bland adeln utan sköldebrev, har man endast bevarade avbildningar av vapnen, sigill och andra, att rätta sig efter. Dessa har ofta variationer. Ugglan i adliga ätten Ugglas vapen har exempelvis tidigare framställts i profil. En senare moderiktning visar ugglan en face. Något hinder att i ett sådant fall återgå till en äldre form finns inte men här, liksom beträffande släktnamnen, får det anses ändamålsenligast att som regel låta utvecklingens resultat vara bestämmande. Hur ugglan och vapnet i övrigt ska tecknas är däremot en konstnärlig sak, där gällande tidsriktning får fälla utslaget.

Värdefull vägledning i sköldebreven

Beträffande de ätter som fått sitt vapen fastställt i ett sköldebrev är frågan om vapnets rätta innehåll – inte formen då, av nyss nämnda skäl – ganska enkel. Men, som allt mänskligt, lämnar även detta hjälpmedel många gånger otillräckliga eller motstridiga besked. Vapenbeskrivningarna och vapenavbildningarna i sköldebreven är ändå de viktigaste urkunderna till kännedomen om adelsvapnens innehåll. På Riddarhuset pågår därför ett ständigt detektivarbete med att hitta tidigare okända sköldebrev.