Friherrliga ätten Schultz von Ascheraden nr 58

Simon Schultz (1578–1633) var i likhet med sin far, som kom från Böhmen, officer i svensk tjänst. Simon Schultz erhöll slottet Ascheraden i Livland (dagens Aizkraukle i Lettland) i förläning 1630 för en fordran som han hade på Kronan. Tre år senare stupade han som artilleriöverste. Hans söner Martin (Mårten) och Johan Philip Schultz var major respektive kornett när de erhöll sköldebrev 1652. De angav att de var av gammal adlig härkomst men att varken de eller fadern på  grund av krigen kunnat skaffa sig någon underrättelse om sin börd mer än namnet och vapnet, som de behållit.
Sköldemärket beskrivs som en vit sköld med en vildman* med en lagerkrans på huvudet och en tvärt (på tvären) om livet. Vildmannen håller en röd ros i vardera handen.

Den äldre brodern, som skrev sig Schoultz, avancerade till generalmajor och var guvernör i Skåne när han 1674 upphöjdes till friherre.

Vapnet utökades då med nya bilder av krigisk karaktär – en beväpnad* arm som håller en bar värja respektive ett lejon. (Molnskyarna som armarna skjuter fram ur står det inte något om i friherrebrevets text.) Båda hjälmprydnaderna var också nya – ett bart svärd framför en påfågelsstjärt respektive en uppstigande* beväpnad man som håller en pik* i handen med fyra standarstänger på vardera sidan. Stängerna har längsställda små fanor*, som det står i det på tyska författade friherrebrevet. En detalj som är fastställd men som inte kommit med i den här målningen är att det under svärdet ska vara en brinnande granat.

Lövverken* (hjälmtäckena) ska innehålla svart, vitt, rött och gult.

Källa: Riddarhusets vapensköldar, band II