En form av collegium illustre

1700-talets mötesplats för vetenskap och konst

Under frihetstiden och den gustavianska tiden adlades ett stort antal framstående vetenskapsmän och kulturpersonligheter. Bland dessa märks Carl von Linné, Jonas Alströmer, Christofer Polhem, Johan Ihre, Nils Rosén von Rosenstein, Olof von Dalin, Carl Fredrik och Anders Johan Nordenskiöld, Fredrik af Chapman, David von Schultzenheim och Olof af Acrel. Kanske var det därför Riddarhuset blev en lokal medelpunkt för kultur och bildning under 1700-talet. Lokalerna var heller ingen nackdel – de lämpade sig även då mycket väl som samlingsplats för föreläsningar och inte minst konserter.

Riddarhuset och Vetenskapsakademien

Vetenskapsakademien fick strax efter sin tillkomst ett erbjudande av Riddarhusdirektionen att kostnadsfritt använda sig av flera rum i Riddarhuset för sina sammanträden och sin verksamhet. Under 25 år (1739–1764) och ända fram till 1773 hölls de flesta av de högtidigliga åminnelsetalen över akademiens avlidna ledamöter, bland vilka ett flertal tillhörde adeln, i den stora Riddarhussalen. Förutom dessa minnestal hölls även ett stort antal så kallade præsdiital. Ombyte av preses eller ordförande ägde rum kvartalsvis ända till 1797 då befattningen tillsattes för halvår. Avgående preses höll ett tal eller föredrag som handlade om något inom akademiens stora intressesfär. Det första av dessa tal hölls av Linné, akademiens förste preses, i slutet av september 1739 och handlade ”Om märkvärdigheter i Insecterne”.

De Thamska föreläsningarna

Åren 1728 och 1729 höll Mårten Triewald, den framstående mekanikern, föreläsningar i fysik och mekanik på Riddarhuset och i samma sal höll von Linné föreläsningar i botanik och mineralogi både 1739 och 1740. Dessa föreläsningar, som var mycket uppmärksammade, fick en fortsättning på 1740-talet i de så kallade Thamska föreläsningarna. De möjliggjordes genom en donation till Riddarhuset av kommersrådet Sebastian Tham. År 1727 överlämnade han i gåva ett pengabelopp till direktionen som bidrag till återupplivandet av det av ridderskapet och adeln år 1625 inrättade men redan 1632 helt upphörda Collegium illustre. År 1744 hade beloppet förräntats och nu ansågs tiden inne att söka förverkliga testatorns avsikter genom att anslå en årlig lön och underhåll för en lärd och skicklig man som på Riddarhuset skulle hålla offentliga föreläsningar. De Thamska föreläsningarna i matematik och naturkunskap började 1746 med att Vetenskapsakademiens sekreterare Per Elvius föreläste om ”Historien om den matematiska vetenskapen”. I stället för föreläsningar publicerades sedan under en rad år redogörelser i vetenskapernas historia i Akademiens handlingar. År 1759 återupptogs föreläsningarna och hölls då av en särskilt tillsatt Thamisk lektor i experimentalfysik. År 1811 överflyttades föreläsningsansvaret till en 1807 särskilt inrättad teknologisk professur, som sedan drogs in 1849. Därefter höll akademiens fysiker föreläsningar på Riddarhuset fram till 1905.

Orationer i collegium illustre-anda

Till föreläsningarna på Riddarhuset kan också nämnas de ”orationer” som titt och tätt hölls av unga adelsmän och som var ett försök att upprätthålla de uppgifter som ålåg 1600-talets Collegium illustre. Orationerna ställde sannolikt de ofta unga talarna på stort prov, till exempel då trettonårige Erik Stjernvall år 1738 orerade om ”matematikens nödvändighet så som grund och profsten till alla förnuftsöfningar”.

Kavaljerskonserternas framgång

Föreläsningsverksamheten på Riddarhuset lockade och intresserade främst de vetenskapliga kretsarna i huvudstaden men de musikaliska underhållningarna samlade en stor mängd åhörare även från andra grupper. Musikintresset var stort i 1700-talets Stockholm. Från slutet av 1730-talet och början av 1740-talet talas det om något som kan betecknas som föregångare till de ett par decennier senare anordnade kavaljerskonserterna på Riddarhuset. Då hölls nämligen lördagskonserter i Löwens hus vid Stora Nygatan av ett antal unga herrar tillhörande ridderskapet och adeln: grevarna Carl J. Cronstedt, Adam Horn, Hård, Fersen och Ulrik Barck, baronerna Falkenberg, Buddenbrock, Wrangel, Carl Gustav von Düben och Ehrencrona samt fänriken Zöge von Manteuffel med flera med biträde av medlemmar av hovkapellet. Var och en av deltagarna hade rätt att bjuda in manliga och kvinnliga bekanta och vänner till dessa populära tillställningar.

Upphov till Kungl. Musikaliska Akademien

Man vet inte riktigt när konserter började hållas på Riddarhuset men från slutet av 1750-talet till århundradets slut uppgick de till ett tio- till tjugotal, ibland till och med ett trettiotal, årligen. I slutet av 1760-talet började kavaljerskonserterna. Greve Arvid Horn, känd som en av frihetstidens och det gustavianska tidevarvets mest entusiastiska teater- och musikvänner, intog i detta sammanhang en ledande ställning och bland de livligast verksamma märktes generalerna friherre Arvid Niklas von Höpken och friherre Fredrik Ulrik Wrangel, kommersrådet Patrik Alströmer, överste Carl Jakob von Qvanten med flera. Dessa övningar blev så omtyckta att man beslöt sig för att med bistånd av hovkapellet utvidga dem och göra dem tillgängliga för allmänheten. Det stora bifall som kavaljerskonserterna väckte lär ha gett upphov till Kungliga Musikaliska Akademien som stiftades 1771 av Gustav III.