Dygdernas rådslag

En hyllning till stormakten Sverige.

 

Dygdernas rådslag heter den stora plafondmålningen i Riddarhussalen, utförd av den berömde konstnären David Klöcker Ehrenstrahl och enligt många bedömare hans bästa verk. Målningen uppfördes åren 1670–1675 och är ett praktexempel på barockens storvuxenhet och överdåd. Klöcker var hovmålare i en tid då kungahuset och den svenska adeln törstade efter extravagant prakt och ståt som kunde vittna om Sveriges ställning som en nybliven europeisk stormakt. Själv föddes han i Hamburg, studerade i både Tyskland och Italien och kom sedan till Sverige via Frankrike och England. Han blev snabbt en av de mest uppskattade konstnärerna i vårt land. Han fick måla allt – från drottningens älsklingshund till pampiga kungaporträtt. År 1674 adlades han och tog då namnet Ehrenstrahl.

 

Italiensk förebild

Tillbaka till Riddarhusets plafondmålning: Klöcker vidtalades 1665 om  planerna att uppföra en inramad historisk-allegorisk målning av stora mått. Av olika anledningar dröjde det ett par år innan Klöcker hade en skiss att visa för direktionen. Detta skedde i maj 1669, samtidigt som han redovisade vad han ville ha för jobbet: 2 ooo riksdaler. Målningen blev inte färdig i tid till riksdagen hösten 1672 men kunde ändå provisoriskt monteras i taket. I juli 1675 avslutades äntligen arbetet. Förebilden till den magnifika målningen, som anses vara konstnärens förnämsta, är Pietro da Cortonas takmålning i Palazzo Barberini i Rom. Riddarhusets tak är tänkt som ett spegelvalv som öppnar sig mot himlen och visar åskådaren på golvet den himmelska scenen. Att konstruera perspektivet var ingen lätt sak men Ehrenstrahl har löst det på ett skickligt sätt med hjälp av olika perspektivförkortningar. Enligt Ehrenstrahls egna anvisningar ska betraktaren stå rätt under plafonden, men närmare dess östra kortsida för att målningen ska få sin rätta verkan.

 

Förhärligande av stormakten Sverige

Det är inte känt om Ehrenstrahl ensam utformade det allegoriska programmet eller om han gjorde det i samråd med Jean de la Vallée. Under barocken använde man sig av allegoriska och symboliska liknelser för att uttrycka sig i både skrift och konst. Dåtidens människa förstod detta bildspråk. I en förenklad svensk version av Ehrenstrahls egna tyska anteckningar om målningen kan utläsas:
På ett svällande moln – på en blå med landskapsvapen brämad matta – tronar Suecia i kunglig hermelin med krona på huvudet och spira i handen, vaktad av de svenska lejonen. Rätt ovanför henne sväva tre genier, var och en hållande en krona; dessa kronor äro så ställda, att de bildar det svenska riksvapnet. På tronens trappsteg uppvaktas Svea av följande gestalter: på högra sidan Gudsfruktan, Tron och Hoppet, på den vänstra Rättvisan, Jämlikheten, Sanningen och Godheten. Längre ned till höger finner man Tapperheten, Ädelmodet, Hjältemodet etc., samtliga förda mot tronen av Försiktigheten och Fosterlandskärleken. På ett högt moln över dessa sitta Härligheten, Storsintheten, Segern och Äran med flera. I molngruppen till vänster ser vi Ekonomien, Kärleken, Måttfullheten, Frikostigheten, Sparsamheten, Friden, Saktmodet, Fliten, Barmhärtigheten, Kyskheten, Anspråkslösheten, Tacksamheten, Vaksamheten, Friheten och Säkerheten och andra dygder samt på molnen därunder Troheten, Mildheten, Blygsamheten med flera. Och mitt för tronen knäböjer Endräkten, som med utslagna armar liksom famnar alla dessa dygder och överlämnar dem till Svea. Den nedersta molngruppen rymmer bland många andra dygder Rikedom och Uppfostran samt ett antal putti som leka med olika instrument, angivande deras allegoriska betydelse (matematiken, de fria konsterna osv.) och kring de tre kronbärande genierna upptill sväva ett flertal knubbiga och barnsliga små änglar med palmer, lagerkransar och andra attribut, som de skola tilldela de mera vuxna dygderna.

Ryktet, Fama, med en lager i ena handen blåser i en basun och förkunnar för himlens invånare om alla Suecias dygder och förträffligheter och därtill så eftertryckligt, att i ena övre hörnet himlen rämnar och ut svävar Aeternitas, Evigheten, höjande Odödlighetens stjärngloria samt uppvaktad och ledsagad av ett flertal småänglar, bärande palmblad och lagrar. Och enligt konstnärens egna anvisningar är hon på väg nedåt för att med odödlighetens krona föreviga våra svenska Tre Kronor.

Ehrenstrahls egna beskrivning uttrycker klart syftet med målningen – ett förhärligande av stormakten Sverige.

Text: Anna Hamilton ur boken Riddarhuset 1999, (delvis redigerad)