Välkommen till Riddarhuspalatset

Riddarhuspalatsets historia har sitt ursprung i 1600-talet och den svenska stormaktstiden. Riksdagen utgjordes vid denna tid av de fyra stånden, bestående av adel, präster, borgare och bönder.

Adeln räknades som det främsta ståndet och hade 1611 fått ensamrätt till rikets högsta ämbeten. I takt med att allt fler adlades av monarken för militära och civila förtjänster, växte adelns behov av att  organisera sig. Riddarhuset som institution inrättades 1625. Följande år, 1626, fastställdes Riddarhusordningen som reglerade verksamheten. Upphovsmännen till förordningen var Gustav II Adolf och rikskanslern Axel Oxenstierna.


BILD: En av Simon de la Vallées två ritningar över Riddarhuspalatset.

För riksdagssammankomsterna behövde de fyra stånden enskilda möteslokaler. Riddarhuspalatset började uppföras 1641 och det storslagna byggnadsprojektet bekostades av adeln. Den första ritningen till det nya palatset utfördes av den franske arkitekten Simon de la Vallée och visar en storslagen byggnad med flyglar mot både Riddarhustorget och sjösidan.

Av ekonomiska och andra skäl reducerades de ambitiösa planerna betydligt. Palatsbygget övertogs av den tyske byggmästaren Heinrich Wilhelm och senare av den holländske arkitekten Joost Vingboons. Slutligen var det Simon de la Vallées son, den svenske hovarkitekten Jean de la Vallée som slutförde palatsbygget 1674.

BILD: Ritning av Jean de la Vallée.

Det stora säteritaket pryds av statyer som symboliserar adliga dygder. Detta budskap förstärks av takfrisens latinska sentenser, som bland annat vittnar om vikten av att följa förfädernas goda exempel och om det ärofulla i att dö för fosterlandet.

När Riddarhuspalatset stod färdigt hade ett av norra Europas främsta arkitekturverk sett dagens ljus. Framför palatset låg Riddarhustorget, en mötesplats i staden och rikets politiska mittpunkt.


BILD: Riddarhustorget på 1840-talet. Ferdinand Tollin, Stockholms stadsmuseum.

Mitt på torget avtäcktes 1774 statyn över Gustav Vasa, Sveriges första offentliga kungastaty. När Riddarhuset 1911 sålde delar av tomten till Stockholms stad flyttades statyn närmare palatset.

BILD: Riddarhustorget får sitt nuvarande utseende.

Arkitekten Isak Gustaf Clason gestaltade dagens trädgårdsanläggning som en förgård omgiven av en stenbalustrad med två grindar från vilka körbanor leder fram till palatsets portal.

Sedan 1890 står John Börjesons staty över Axel Oxenstierna uppställd på Riddarhusets norra trädgård mot Riddarfjärden.

BILD: Axel Oxenstierna och flygelpaviljongerna.

Den är på ömse sidor omgiven av två flygelpaviljonger från 1870-talet som återknyter till ett ofullbordat projekt av Jean de la Vallée.

Riddarhuset i nutid

Sedan 1902 har ingen adlats i Sverige och kungens rätt att adla upphörde med 1974 års regeringsform.

Riddarhuset vårdar ett historiskt arv. Grunden för Riddarhusets verksamhet är förandet av ätternas stamtavlor (genealogier), förvaltningen av stiftelser och vården av Riddarhuspalatset. Ridderskapet och adeln, i vardagstal Riddarhuset, skapades som en juridisk person i samband med representationsreformen 1866. Adelsståndet kunde inte, som de övriga riksdagsstånden, bara upplösas då adeln bland annat var ägare till det självfinansierade Riddarhuspalatset.

Riddarhuset är en association av de adliga ätter som har introducerats på Riddarhuset, inte av de enskilda ättemedlemmarna. I dag fortlever omkring 650 ätter. Varje ätt har en röst i det högsta beslutande organet, adelsmötet, oavsett hur många medlemmar ätten har. Den löpande verksamheten styrs av riddarhusdirektionen, som väljs av adelsmötet för tre år i sänder. Det dagliga arbetet sköts av riddarhuskansliet under ledning av riddarhussekreteraren.

Varje år arrangerar Riddarhuset föredrag, konserter, symposier och utställningar för en historie- och kulturintresserad allmänhet.