Händels Messias – läs, lyssna och sjung med

 

Händels Messias
Svenska uruppförandet på Riddarhuset 1786

Få verk har en sådan ställning på den svenska kör- och orkesterrepertoaren i dag som G.F. Händels oratorium The Messiah. Man kan i de flesta större städer höra det flera gånger om året, i synnerhet i adventstid. Verket görs i dag i stort sett uteslutande i den version som kodifierades i London 1754 och med originalets engelska bibelbaserade libretto av Charles Jennens.


Georg Friedrich Händel (1685–1759)

När Messias framfördes för första gången någonsin i Sverige 1786 var situationen helt annorlunda. Detta svenska uruppförande ägde rum i Riddarhusets stora sal, en lokal som under perioden 1780–1830 var skådeplats för en lång rad svenska uruppföranden av vad som senare kommit att bli standardverk. Bland dessa märks bland annat framförandet av J. Haydns Skapelsen, Die Schöpfung, 1801 och av W.A. Mozarts Requiem 1805.

Den 8 december 2017 klingade Händels Messias för första gången i samma form som den 12 februari 1786, och på samma plats. Musiker vid detta »återuruppförande» på Riddarhuset var Hjorthagens vokalensemble under ledning av Karin Arwén Oldgren, Drottningholms barockensemble samt vokalsolister. Editionen och den svenska översättningen har sammanställts (och delvis rekonstruerats) från bevarade källor av författaren till denna artikel. Här ges nu en kort historisk bakgrund till 1786 års version av verket.

Välgörenhetskonsert
Under hela 1700-talet var välgörenhetskonserten den vanligaste organisationsformen för publika framföranden i Sverige. Förmånstagaren kunde antingen vara den som tog den ekonomiska risken, eller den som man samlade in för (till exempel för en planerad studieresa för en ung musiker, eller för föräldralösa barn, fattigstugan, krigsänkor etc.). Det kunde också vara den som framträdde som solist, vilket var fallet med konserten den 12 februari 1786. Det var hovkapellisten Georg Johann Abraham Berwald (1758–1825) som var förmånstagaren, och han uppträdde själv med en fagottkonsert. Den engelske skriftställaren Thomas Busby räknade honom senare som en av världens fem främsta fagottvirtuoser. (1)

Georg Johann kallas i den pålysning av konserten som infördes i Dagligt Allehanda och StockholmsPosten för »Berwald den yngre». Detta torde inte närmast hänvisa till fadern Johann Friedrich d.ä., hovkapellmästare i Ludwigslust, då denne var tämligen okänd i Sverige. Troligen är Georg Johann i stället »den yngre» i förhållande till sin betydligt äldre bror i hovkapellet, Christian Friedrich Georg (1740–1825), som senare blev far till den berömde artonhundratalstonsättaren Franz Berwald. Christian Friedrich torde även han ha medverkat vid konserttillfället, som leddes av Francesco Antonio Uttini (1723–1795), drottning Lovisa Ulrikas gamle kapellmästare.

Framförandet av fagottkonserten inramades av körerna ur Händels Messias samt utvalda arior. Övriga medverkande instrumentalister vid konserten 1786 nämns inte, men de lär ha hämtats från hovkapellets krets samt i anslutning till den stora musikerfamiljen Berwald. Möjligen har halvsystern Christine Sophie (1757–?) sjungit några sopranpartier, då »den svenska jomfru Berwald» uppges ha sjungit dessa när syskonen Berwald framförde delar av Messias i Köpenhamn några månader senare (17 april 1786), där dock just Christine Sophie kritiseras för sitt framförande.

Som tenorsolist vid konserten i Riddarhuset framträdde Johan Samuel Lalin, blott sjutton år gammal. I annonserna nämns också medverkan av sångerskorna Marie Louise Marcadet (född Baptiste, 1758–1804) och inte minst den internationellt ryktbara sopranen Carolina Müller (1755–1826) som dröjt kvar i Sverige efter att ha framträtt i J.G. Naumanns Gustaf Wasa på Kungl. Teatern i januari 1786.

Biljettförsäljning på Riddarhustorget

Annonsen i de två Stockholmstidningarna ger följande information: Med högwederbörligt tilstånd upföres nästkommande Söndag, den 12 Februarij, uti stora Riddarhussalen, under Kongl. HofCapellmästaren Uttinis Direction, en fullstämmig Vocal- och Instrumental-Musique, til förmon för Kongl. Hof Musicus Berwald den yngre, då fruarna Müller och Marcadet samt unga Herr Lalin sjunga flere utwalda arier; Herr Berwald låter höra sig uti en Solo Concert för fagotto. Så wäl i början som til slut af Concerten upföras Chorerne utaf Hendels Oratorium Meβias kalladt, hwilket för 2:ne år sedan med så mycket bifall i London exequerades. Biljetter a 16 stycket finnas på Engelska Källaren wid Riddarhustorget och Opera Källaren wid Norrmalmstorg samt på Källaren Sweriges Wapen wid Österlånggatan och wid ingången til Concerten, som börjas kl. 5 e.m.

Pålysningen i pressorganen hänvisar till den uppmärksamhet verket rönt i London 1784. Detta framförande i Westminster Abbey brukar anses vara det första av en ny typ, nämligen den stora oratorietraditionen som vi känner den världen över under 1800- talet, med stora körer och allt större orkester. Inget talar dock för att det av Uttini ledda framförandet på Riddarhuset hade tillgång till motsvarande vokala och instrumentala ensemblestyrkor, även om detta kan ha ansetts önskvärt. Av vad vi vet om övriga välgörenhetskonserter som bröderna Berwald arrangerat under 1780-talet, så motsvarades styrkorna säkerligen av de som valts vid återuppförandet 2017: tre förstavioliner, två andravioliner och enkelbesatt i alla övriga orkesterstämmor samt en kör med ungefär fyra skickliga sångare per stämma.

Den svenska översättning av Händels oratorium som bevarats i källor i Musikaliska akademiens bibliotek ger ett fragmentariskt intryck, som dock vid närmare studium kan sammansättas med text till alla satser. Det föreligger vad gäller stämmaterial, textutkast och partitur en viss överlappning mellan 1786 års framförande och det som gavs 1805 under J.C.F. Haeffners ledning. I det senare fallet utgick man dock från den bearbetning av verket som Mozart gjort i Wien för baron van Swieten 1789, med utökad instrumentering (flöjter, klarinetter, tromboner och horn, till vilka man i Stockholm 1805 också lade ytterligare klarinettstämmor).

En fejd i översättningsarbetet
En slags fejd i översättningsarbetet förefaller ha pågått, där man förhållit sig till såväl Karl XII:s Bibel (då rådande bibelöversättning), som till Charles Jennens engelska originallibretto, och till och med gått exegetiskt bortom rådande bibelöversättning. Kompositören och musikteoretikern Pehr Frigel (1750–1842), som ägt partitur och körpartitur av Messias-materialet har synbarligen varit inblandad i arbetet. I efterlämnade skisser har han noterat vilka bibelböcker som citeras och refereras, samt även pekat på konkordanser som Jennens själv möjligen inte reflekterat över. Vilket stämmaterial man haft tillgång till är oklart, men Frigel var en flitig samlare och bytare av handskrifter och tryck. Troligen har man haft tillgång till det första tryckta och publicerade Messias-partituret av 1767, eller avskrift av detsamma. (2)


Pehr Frigel (1750–1842)

Vissa av textavsnitten förefaller ha hängt kvar långt in på 1800-talet, då de inkopierats med blyerts i ett tryckt exemplar av Mozarts adaption (Leipzig: Breitkopf und Härtel, 1803). Texter till alla satser finns dock i tidigare version från Pehr Frigels hand och av två anonyma handstilar, och det är ett filologiskt pusselarbete av stora mått att infoga dem i det splittrade stämmaterial som överlevt från vad som förefaller vara 1786 års version. Hur stora textavvikelserna kan vara framgår av nedanstående exempel ur satsen Hallelujah. I ett separat körpartitur med Hallelujah och Lammet som vardt dödat (Worthy is the lamb that was slain) finns en ren omtextning. Här framgår tydligt att den anonyme översättaren noterat att texten i fråga är Uppenbarelseboken 11:15, eftersom han eller hon lagt sig nära Karl XII:s Bibel för denna vers. Textversionen i Frigels partitur är dock rena omtextningen, med en teologi som förefaller anpassad till distinkta upplysningsideal. Man kan till exempel notera att hos Frigel de trinitariska personerna »The Lord and his Christ» upplösts till en Gudsperson och att den universalistiska raden om »millioner werldar» påminner starkt om den endast året tidigare (1785) tryckta An die Freude av Schiller, där strofer binds samman med inledande: »Seid umschlungen, Millionen!» (»var omfamnade, ni miljoner!»), en annan »Ihr stürzt nieder, Millionen?» (»störtar ni ner, ni miljoner?») och en tredje »Duldet mutig, Millionen!» (»framhärda modigt, ni miljoner!»). Detta hör till de mest långtgående omtolkningarna, men genom hela verket finns många exempel på vad som förefaller vara slitningar mellan att översätta Jennens text, omdikta innebörden, anpassa till rådande bibelöversättning, eller sätta helt ny text.

Rekonstruerade svenska återuppföranden
Frigel var en av få musiklärde som i viss mån behärskade engelska, annars allmänt ansett som »krämarspråk» för industrialister. Frigel hade lärt detta språk som sekreterare i statens handels- och finansinspektion. Det är av stort konstnärligt, språkligt, musikvetenskapligt och allmänhistoriskt värde att konserten på Riddarhuset i december 2017 kunde äga rum i nära samarbete mellan Riddarhuset, Svenska kyrkan, musikvetenskaplig forskning, dirigent, musiker, sångare och kör. En ljudupptagning gjordes för utsändning i Sveriges Radio på juldagen 2017, vilket ger fler än de som närvarade på plats möjlighet att höra konserten. Samarbetsprojektet visar också vilken rik potential som finns i rekonstruerade historiska återuppföranden, just av de historiska tillfällen då det som nu är standardverk för första gången ljöd för en svensk publik.

Mattias Lundberg, professor i musikvetenskap

(1) Thomas Busby: A General History of Music, From the Earliest Times to Present (London: 1819, med flera senare utökade upplagor). Bedömningen av världens främsta fagottister fick tidigast spridning i en tysk översättning: Allgemeine Geschichte der Musik von den Grühesten bis auf die gegenwärtigen (Leipzig, 1822), band II, s. 628.
(2) Messiah: An oratorio in score as it was originally perform’d (London. Randall and Abell, 1767). Den tryckta subskriptionslistan upptar ingen subskribent utanför engelsktalande område, men exemplaren fann viss spridning genom försäljning och avskrifter.

Tre textversioner av mellanpartiet i satsen Hallelujah:

Charles Jennens: The kingdom of this world / is become / the kingdom of our Lord and of his Christ, and of his Christ

Anonym översättare, Stockholm: Then werldens rike är / nu vorden / vårs Herras och hans Christs, och av hans Christs, och av hans Christs

Pehr Frigels partitur: Må rena hjertans lof / frambäras för hans thron / millioner werldar stämma in med helig fröjdesång

Lyssna på inspelningen och följ med i den svenska texten

 

2 Tröster, tröster vänligt mitt folk!, säger Gud. Taler vänligt med ert folk Jerusalem, förkunner att striden är över. Ty dess missgärning är förlåten. Höres ett rop en predikans röst i öknen. Bereden åt Herran en väg och över vidden gören stigen jämn åt vår Gud.

3 Alla dalar upphöjer och alla höjder jämnade. Vad ojämnt är skall jämnas och vad oslätt är bli slätt.

4 Ty vår Herre, vår Herre och Gud, skall varda skådad. Alla män’skor de skola förnimma att Jehovas mun här talat har.

5 Så talar Gud Herr Zebaoth: En liten stund igen och jag skall skaka båd’ himmel och jord, båd’ hav och i landen. Ja, jag skall väcka all’ folken och det som åstundas all’ världens folk den Herre nu sökt skall draga in i sitt tempel. Och med nya förbundets ängel som de begära, si här komma skall Herren Zebaoth.

6 Vem vågar dess ankomst att bebåda och vem kan bestå då han skall framträda? Ty såsom elden skiljer slagget från rena guldet så ser hans öga det fördolda, vem kan bestå då han framträder?

7 Och han dem bättra skall, de Levi söner. Att de åt Herran bära sitt offer i rättfärdighet.

Och se, en jungfru, Maria, skall giva oss en son den han skall kallas Emanuel: ”Gud med oss”.

8 O, du som tolkar det sanna för Zion, häv din röst till höjden av berget. Höj upp din stämma med makt, förkunner nu Juda städer: statt upp, var ljus! O, du som tolkar det sanna för Zion, det sanna för Jerusalem. Statt upp! O höj nu din stämma med makt, förkunner nu Juda städer: se här er Gud välan, ty Herrans härlighet går upp över eder.

15 Ära ske Gud, ära ske Gud uti höjden. Och frid på jorden. Och bland männ’skor en god vilje.

16 Men du, du dotter Zion, var glad du dotter Zion. Se opp! Din konung kommer nu, han är rättfärdig och en hjälpare, och giver nåd åt all folket.

Då skall den blindas öga sig öppna och de dövas öron skola höra. Den lame skall springa som en hjort och de stumma de skola lovsjunga dig.

17 Han föder sina jordar, den gode herden och samlar kring sig lammen, och bär dem på sin arm. Han i sitt sköte ömt de späda tar och fordrar digra tackan som vid sidan går. Till honom gå du som av mödor tyngs, du som av sorger försmäktar ty han dig skänker tröst. Tag på dig hans ok och av honom lär hans milda saktmod och ödmjukhet. Där skall du finna ro uti din själ.

18 Mitt ok är glatt och min börda lätt.

21 Han bar vår krankhet och lade på sig all vår sveda. Han är sargad för vår missgärning, han är sargad för våra synders skull. Hela straffet låg på honom för vår frälsning.

22 Med sina sår han våra helat.

23 Som rädda får vi flydde bort, ty vi vandrat var och en vår egen väg. Och på honom lades alla synder av oss.

26 I sitt kval dess hjärta sänkt sönderslits av smärta. Han skådar kring om någon ömkar sig, men han finner ingen. Och han fåfängt söker en hugsvalare.

27 Träd fram och se om någon smärta gives som denna likna kan?

28 Hans öga bryts och hans ande flyr från livets land, och att försona världens synder hans offer blivit.

29 Dock graven ej skall hans boning bli, han segra skall i härlighet. Han besegra skall förgängelsen.

34 Hur ljuvliga är de fjät hos dem förkunnande himlens frid som bringar Zions budskap att dess Gud konung är. Dess ljud skall gå ut i alla land och dess ord till alla ändar av världar.

37 Låt oss slita deras bojor, låt oss slita dem och kasta av dess band från oss.

40 Jag vet att min förlossare lever och han skall på sistone uppväcka mig på jord. Om jag arma kropp förvandlas skall dock mitt öga skåda Gud. Ty Krist är uppstånden från döden, en förstling bland de som sova.

42 Giv akt, jag säger er hemligen: vi insomna ej alla, dock skola vi alla förvandlas, och det häftigt när av sista basunen det där hörs ett ljud.

43 Basunen ger ton och de döda uppstå oförgänglige, och vi skall förvandlas.

47 Lammet som för oss vardt dödat, och oss har återlöst med sitt dyra blod, är värdigt välde och rik’dom och visdom och makt och ära och höghet och välsignan. Lov pris och ära, starkhet, välde och tillbedjan i evighet vare han som sitter uppå tronen. Från evigt till evigt. Amen.

Tack till Karin Oldgren, Mattias Lundberg och Drottningholms Barockensemble