1600-talet

 

Ekonomisk guldålder

Genom Gustav II Adolfs och rikskanslern Axel Oxenstiernas försorg fick den svenska adeln en fast organisation för riksdagsarbetet. År 1625 beslutade rikets första stånd att upprätta ett riddarhus och år 1626 utfärdades den första riddarhusordningen.

I riddarhusordningen delades adeln in i tre klasser: herreklassen (grevar och friherrar), riddarklassen (ättlingar till gamla riddar- och riksrådsätter) och svenner (övriga adelsmän). Voteringarna på Riddarhuset skedde klassvis, vilket gav högadeln, det vill säga herre- och riddarklasserna, ett övertag gentemot svenneklassen.

Ståndets ställning stärktes genom adelsprivilegier som utfärdades 1612 och 1617 vilka bland annat gav monopol på de högsta riksämbetena. Stormaktstiden, särskilt 1600-talet, kan räknas som adelns guldålder. Ett fåtal ätter var oerhört inflytelserika, byggde pampiga slott och ägde en stor del av Sveriges marker. Trots att adeln genom dessa ätter hade stor ekonomisk makt kan man inte påstå att denna aristokrati var representativ för hela adeln. Många ätter utgjorde ren lantadel som levde under förhållandevis knappa förhållanden.

I slutet av 1600-talet medförde Karl XI:s reduktion att adelns ekonomiska makt drastiskt minskade.