Tyra Kleen och hennes samling

 

Tyra Kleen (1874-1951) var en mycket berest, synnerligen produktiv och högst säregen dam. På sin tid var hon en internationellt uppmärksammad konstnär och författare. Valinge gård i Södermanland var hennes barndomshem, men i och med faderns karriär som diplomat tillbringade hon stora delar av sin uppväxt utomlands.

Tyra Kleen testamenterade sin villa på Lidingö samt en omfattande samling av konst, anteckningar med mera till Riddarhuset. Ett av villkoren i testamentet var att ingen skulle få se samlingen förrän femtio år efter hennes död och att den skulle förvaras i ett utrymme i villan som skulle täckas av masonitskivor och behängas med tavlor. Villan såldes emellertid så småningom efter permutation och samlingen förvarades i stället på Riddarhusets vind i närmare trettio år innan den plockades fram 2001. Några år senare ställdes delar av den ut under Riddarhusets kulturdagar.

Numera har samlingen fått ett mer permanent hem. Sedan hösten 2012 är den deponerad hos Tyra Kleens brorsdotterdotter, Kerstin Hermelin, som med maken Lars och sonen Gunnar med familj bebor just Valinge gård. Cirkeln är sluten, Tyra Kleen har hittat hem.

Samlingen innehåller förutom konst även en hel del brev, anteckningar om drömmar, opublicerade manuskript och stenograferade dagboksanteckningar som transkriberats. Alla dokument är noggrant insorterade i mappar och pärmar. Det finns en förteckning som detaljerat beskriver in- och utgående korrespondens. Skrivelser på svenska, tyska, franska och italienska samsas med utskick om vattenavstängning i fastigheten på Lidingö. Stort som smått, med andra ord.

På Valinge gård finns ett arbets- och gästrum för den som är intresserad av att forska och fördjupa sina kunskaper om konstnären och författaren Tyra Kleen.

Vem var Tyra Kleen?

”Jag är vagabond och äventyrare av födsel och ohejdad vana”, lär Tyra Kleen ha sagt och nog stämmer det. Hon var den yngsta av tre barn till diplomaten Rickard Kleen och hans hustru Amalia, född Wattrang. Barnen fick en internationell uppväxt och lärde sig flera språk genom faderns tjänstgöring i olika länder.

Tyra målade och skrev berättelser från tidig ålder. Hon studerade konst i Dresden, Karlsruhe och München 1890 och därefter på olika konstakademier i Paris under ett antal år. Efter utbildningen flyttade hon till Rom där hon hade en egen ateljé.

Förutom i Stockholm verkade Tyra i Paris, Berlin, Wien och S:t Petersburg. År 1911 reste hon till dåvarande Ceylon tillsammans med Ellen von Platen och gav samma år ut Strövtåg i Orienten. Hon besökte USA och Västindien och passade på att arrangera en utställning i New York 1917. Därefter for hon till Java och Bali där hon under tre år utförde ett digert antropologiskt arbete genom studier och illustrationer av balinesiska hov- och tempeldanser, den javanesiska teatern Wajang samt de rituella handställningarna hos buddha- och shivaprästerna i den indonesiska övärlden. Illustrationerna av de symboliska handrörelserna, mudras, ställdes ut på Victoria and Albert Museum i London 1923.

I Sverige skapade sig Tyra Kleen ett namn genom utställningen Två vittberesta damer på Liljevalchs konsthall 1922, då hon och japanologen Ida Trotzig ställde ut föremål från Indonesien och Japan. År 1924 gav Tyra ut barnboken Ni-Si-Pleng. En historia om svarta barn berättad och ritad för vita barn. Etnografiska museet gav ut Tempeldanser på Bali 1936 och Wajang 1937. Museet äger dessutom flera av Tyra Kleens illustrationer från tiden kring tidigt 1920-tal då ”Balifebern” rasade och kulturpersonligheter från hela världen kom till ön för att stilla sitt brinnande orientintresse. För sitt utforskande och detaljerade arbete från den indonesiska övärlden tilldelades hon Johan Axel Wahlbergs medalj i silver som ges till dem ”som genom framstående insatser främjat de antropologiska och geografiska vetenskaperna”.