Torget fullbordas

 

Planket rivs och torget vidgas

Den 10 november 1761 föreslog Riddarhusdeputationen Ridderskapet och adeln att de skulle överge planerna på flyglar samt att ”nedrifwa träplanken och småbodarne samt planera sielfwa platsen öfwer alt lika med torget och den öppen lämna”. Fram till dess hade planket markerat äganderätten av marken och klyvt torget i två delar.

Planket omgav Riddarhusets tomt i över hundra år. Både på Riddarhuset och på Bondeska palatset syntes murverket där flyglar var tänkta att byggas. Notera även den enkla träbron över till Riddarholmen. Bilden är från 1674. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.

Motiv till förändringen var ”fara för eldswåda” och ”trängsel vid portarne av vagnar, särdeles plenidagarne” samt ”stadsens prydnad”. Samtidigt föreslogs uppresandet av Gustav Vasas ärestod.

Video: Jonas Nordin, Kungliga biblioteket, som för Stockholms stadsarkivs ”Onsdagshistorier” talar om Riddarhusets flyglar. 26.26 minuter in i klippet. Se filmen här.


Riddarhusets fullbordande av Carl Fredrik Adelcrantz, 1762. Foto: Riksarkivet.

Adelcrantz fullbordar Riddarhuset

Detta bifölls den 23 juni 1762 och arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz fullbordade huvudlängans sydöstra- och sydvästra fasad mot torget, där det förut varit tomrum där flyglarna skulle löpa ut.

Till överståthållaren meddelades den 10 maj 1764 att ”then sidan, som stöter till Riddarhustorget åt Staden, innan kort blifwer aldeles öppen och thet planck, hwarmed gårdstomten warit omgifven, således blifwer nedtagit”.

Trots att inga formella dokument om tomtens utbredning återfanns så förklarade ämbets- och byggningskollegiet till magistraten att Riddarhuset av hävd äger tomten (vilket också gamla kartor visar) och menade vidare att ”til säkerhet af dess rätts förwarande för framtiden 2:ne platta stenar eller Råmärken wid tomtelinien och hörnen af Riddarholmsgatan och Torget nedläggas”.

Magistraten samstämde och justerade sitt protokoll den 4 juli.

Torget stenläggs

Samma år i juli lämnade riddarhuskamreraren ett anbud till direktionen för stenläggning av Riddarhusets tomt för 12 500 daler kopparmynt. Stenläggningen var klar i slutet av oktober.

Året därpå framlade Riddarhusdirektionen i ett ”Hörsamt memorial” till adeln att Riddarhusets fasad var fullbordad och att ”platsen fram för Riddarhuset blifwit planerad, stensatt och utlagd, hwarwid Direction tagit de nödige precautioner att Ridderskapet och Adelns rättighet till platsen äfven för framtiden måtte blifwa dem förbehållen och fri för all Stadsens åtahl eller disposition.”

Gränsstenen

I magistratens närvaro nedlades en fyrkantig råsten vid den sydöstra delen av adelns tomtgräns på Riddarhustorget. Försedd med de inhuggna bokstäfverna ”A:O 1764 R. H.” markerade gränsstenen var adelns mark slutade och Stockholms stads mark började.


Gränsstenen från 1764 plockas upp. Okänd fotograf,  2 augusti 1915. Foto: Stockholms stadsmuseum. 

Gränsstenen var en del av torget i över 150 år. Den låg nedgrävd ända fram till 1915, då den grävdes upp i samband med försäljningen av Riddarhusets mark. I utställningen om Riddarhustorget visas stenen för första gången sedan dess.

Palmstedts bro med minnesstenen. Detalj ur Tollins bild. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Palmstedts bro

Men allt är föränderligt. På överståthållaren friherre Carl Sparres initiativ lät Stockholms borgerskap på 1780-talet uppföra en magnifik bro över till Riddarholmen, till minne av Gustav III:s lyckliga återkomst från Italien. Bron ersatte de träbroar som tidigare överbryggade holmarna.

Stenbro
Palmstedts bro till Riddarholmen. Foto: Stockholms stadsarkiv.

På bron sattes en minnessten, som i nutid står för sig själv utanför Riddarhusets sydvästra tomtgräns, då Erik Palmstedts bro rivdes år 1867 för att ge plats åt järnvägsspår.


Minnesstenen.

Stenen latinska text lyder i svensk översättning:

”Då Gustaf III, den bästa bland kungar, vid god hälsa återvände från Italien till fosterlandet, byggdes denna stenbro i som ett minnesmärke över Sveriges återställda sällhet och allmänna glädje av Stockholms borgerskap den 3 augusti 1784.”

Höjden på Palmstedts bro krävde dock att hela torget upphöjdes något som, på borgerskapets kostnad, skedde söder om Gustav Vasas staty. För resten av arbetet önskade Sparre Riddarhusets ekonomiska bidrag vilket till stor del erhölls, om än inte till den grad att arbetet helt finansierades. Riddarhusdirektionen påpekade att eftersom tomten var deras fanns ingen laglig skyldighet inblandad, men vidhöll att Ridderskapet och adeln ”wid alla tillfällen wist sig benägne at ingå i sådane författningar som lända til allmän nytta och Stadens prydnad.”

Okänd konstnär. Ur ”En promenad i Stockholm”, Johan Beckman, 1859. Foto: Stockholms stadsarkiv.