Smädeskrifter

Karin Borgkvist Ljung vid Riksarkivet berättar om 1700-talets smädeskrifter:

Hur visade man förr sin sympati eller vrede över det som skedde i det dagliga livet? Kunde man vara anonym eller riskerade man att avslöjas av polisens strålkastare? Betydligt mycket lättare än i dagens digitaliserade och lättövervakande samhälle var det naturligtvis.

I Stockholm fanns under mitten av 1700-talet endast en teater som låg i Bollhuset granne med Tessinska palatset. På denna centrala plats sattes kritiska texter upp med direkt adress till hattarna vars fall vid riksdagen 1765 storligen firades av mössanhängarna.

Riddarhusplanket blev ett forum

Men det vanligaste var att sätta upp paskiller som kritiserade stadens auktoritet och i detta fall på planket utmed Riddarhusets västra sida. Adelsmännen gick alltid förbi denna anslagstavla när de skulle lämna in sina skrivelser och kunde inte undgå att se meddelandena. År 1758 sattes en handskriven attack mot riksdagen och en speciellt utpekad väldigt dominant riksdagsman som ”förderfwa landet”.

Smädeskrift, Foto Riksarkivet
Smädeskrift från Riddarhusets plank. Foto: Riksarkivet.

Denna spikades upp på Riddarhusets plank:

”Nyårs önskan ö(fwer) riksens ständer. (1750-tal)
Gud hämne dem som ifrån de fattiga brödet tagit hafwa, är icke heder wärdt at de uti sin sam(m)ankomst förderfwa Landet, alltså pröfwar man skiäligt at wi släpper wäl in en annan Potentat, under hwilcken allmänheten kunna långt bättre må, ware fördenskul ständerna til en wederstyggelse för Gud och men(n)iskor al, nu(tid) och i the tilkom(m)ande tider.”

Riksdagsmännen omnämndes så som varande kanaljer och snöpta stackare ja mer eller mindre så som intelligensbefriade redskap för andras konspirationer.
Riksdagen skulle enligt dessa smädeskrifter drabbas av Guds hämnd, det var ett som var säkert ”deras mått är snart fyllda”. Var det inte rent av så att riksdagsmännen gett sig i lag med Hin håle själv?

De som mest frekvent omnämndes i detta fall var Gustaf Kierman och Thomas Plomgren för att ha ruinerat rikets ekonomi för sin egen vinnings skull! Hur hade då detta skett? Jo genom att man år 1747 i Stockholm inrättat ett särskilt växelkontor, vars uppgift var att reglera kursen och hålla den så låg som möjligt, dock hade man efter några år inte kunnat hejda räntestegringen. Växelkontoret måste därför anhålla om statsanslag för att kunna fullgöra sina förbindelser i utlandet. Deputationen/riksutskottet beslöt att Kierman skulle sättas i arrest och när han sent kvällen den 4 maj 1765 hämtades från sitt hus på Munkbrogatan, skedde detta under ett våldsamt uppträde av allmänheten med stenkastning och fönsterkrossning.

Smädeskrift, Foto Riksarkivet
Smädeskrift från Rådhuset. Foto: Riksarkivet.

Nidskrifter sattes även upp på Rådhuset, en av dem med följande text:

”Sådana förbannade skiælmar (bovar), som arbeta på att ruinera land och rike! Nu willa de sälja i landet Sitt Lurendreyarkram, ja i helwete Skulle di sälja, om här wore någon rätt öfwerhet: Är det att öka näringsfång i ett fattigt land? Huru många måste icke nu bli fattiga på det at blomgren (eg. Plomgren hattledaren i borgarståndet) och hans anhang måtte ha nog en liten tid.
nej här går desperat til
Kanaljer och Shiæälmar få genom riksens ständer (riksdagen) fram allt det de will . det kan intet länge bæra sig.
en förgiftig aristocratie
och när en sådan skiælm dör som i all sin tid warit en fransos, en Engländare eller ryss (hattarna stöddes av Frankrike, mössorna av England och Ryssland), så äro wåra miserabla smickrare och poeter framme och berömma, och inbilla den blinda allmenheten hwad de ha wa warit för patrioter:
Era cujoner (fegisar) Ni blir orsaken til at den eljest goda regeringsformen (frihetstiden) kommer at avskaffas.
så si då
Patria ett consensus tyrannorum tullsocietatis*”

I juni fastställde stånden den ersättningssumma som skulle utkrävas av de associerade till det enorma beloppet av 6 miljoner daler silvermynt.

*Antagligen menar författaren på dålig latin: Fosterlandet är priset för Tullsocietetens** tyranni
**Fanns framför allt 1727 – 1765 och var både för landtullar och sjötullar samt mer eller mindre i privat ägo!

Transkriptioner: Karin Borgkvist Ljung.