Sackenhjelms klubb och Par Bricole

Mats Hayen vid Stockholms stadsarkiv berättar om en välkänd profil vid Riddarhustorget

I Bergstrahlska huset (Atomena 1) mittemot Riddarhuset startade överdirektör Gottfried Sackenhjelm år 1773 Stockholms första ”klubb” efter engelsk förebild. Någon tid dessförinnan hade han försökt med en danssalong eller så kallad ”vaux-hall” men försöket hade misslyckats. Detta enligt skribenten och förläggaren Carl Christoffer Gjörwell, som gärna rapporterade om Sackenhjelms förehavanden.

Gottfried Sackenhjelm var en ökänd person i Stockholm på 1770-talet. Han hade 1756, då han var 28 år, blivit utnämnd till sekreterare hos kronprins Gustav. Men han misskötte alla sina offentliga uppdrag och ägnade sig i slutet av sitt liv nästan uteslutande åt den offentliga lokal som han drev vid Riddarhustorget, ibland under namn av kaffeskänkeri, ibland som danssalong och år 1773 under namn av ”klubb”. Hans egna äventyr i den stockholmska nöjesvärlden blev också alltmer ryktbara. Han blev med tiden känd som en av Stockholms värsta fyllerister och han förlöjligades ofta i brev och tidningsnotiser. Hans beskyddare sedan tiden som kronprinsens sekreterare var riksrådet Carl Fredrik Scheffer, som fick allt svårare att försvara hans framfart i offentligheten.

Hans död i rännstenen på Malmskillnadsgatan den 13 oktober 1777 blev känd i stora delar av Sverige och den skulle på omvägar leda fram till bildandet av ett av den gustavianska tidens största ordenssällskap: Par Bricole (bildat 1779 och fortfarande aktivt idag med 5000 medlemmar).

Teaterförfattaren Carl Israel Hallmans berömda parodiska parentation (parentation = högtidligt minnestal) över Gottfried Sackenhjelm på Källaren Kejsarkronan på Drottninggatan i den 22 november 1777, någon månad efter hans död, blev nämligen en av de tändande gnistorna som ledde fram till bildandet av Par Bricole. I en av ”anekdoterna” i parentationen beskriver Hallman hur den berusade Sackenhjelm efter en maskerad i Kungsträdgården får stryk av hyrkuskar utanför sin bostad i Bergstrahlska huset vid Riddarhustorget. Passagen ger en levande bild av en natt på Riddarhustorget i mitten av 1770-talet. I Stockholms stadsarkiv finns också den brandvaktsrapport bevarad som berättar om hur man natten emellan den 13 och 14 oktober bar hem liket efter Gottfried Sackenhjelm, från Malmskillnadsgatan och till Bergstrahlska huset.

Gottfried Sackenhjelms öden och äventyr, såsom de skildrades av Carl Israel Hallman, och hans dramatiska död lever idag kvar som en del i Par Bricoles kulturella arv från 1700-talet.

Sackenhjelm
Sackenhjelmska vapenskölden. Ur Schlegel och Klingspors vapenbok. Foto: Riddarhuset.

Den legendariska parentationen


Parentationen över Sackenhjelm. Foto: Mats Hayen.

Ur parentationen:

”Vår Gottfried då till fots om morgon hemåt drar.
På Riddarhusets torg hans öde honom leder,
Ibland en fiendeflock, som snart hans fall bereder;
Der får han mycket stryk utaf en hyrkusktropp,
Att på kurir-vis han hem till sin boning lopp.
En hyrkusk, Blom benämnd, just en Starkotters bjesse,
Han följde efteråt, uti sitt hyrkusks esse;
När Gottfried då kom hem sitt fönster öppnar han,
Lad’ fram sin hand och sad’: ”slå, Blom, om du är man.”
– Blom smäckte dugtigt till, han drog sin hand tillbaka;
Ty slika slängar plär just ej så ljuvligt smaka.
Han såg uppå sin hand och sade: ”det var nog”;
Men månn’ en lappri släng ändock hans mod förtog?
Nej men, på nytt vår vän sin hand på fönstret sträckte
Och sad’: ”slå, om du törs!” och Blommen riktigt smäckte.
Så drog han handen in och sade: ”det var nog”;
Men månn’ två piskeslag ändå hans mod förtog?
Nej, tre det vara bör; än syns han handen sträcka
Och sad’: ”Blom, är du karl, så drista dig att smäcka?
Blom var en karl som förr, slog tredje slaget än,
Hvarpå vår Gottfried slog sitt fönster strax igen.
Af detta äfventyr, ni bröder! kunnen lära,
Ett epikuriskt blod på verkligt sätt att ära.”

S. 1 och 2

S. 3 och 4

S. 5 och 6

S. 7 och 8

S. 9 och 10

S. 11 och 12

Parentationen över Sackenhjelm. Foto: Mats Hayen, Stockholms stadsarkiv.

Mer om Gottfried Sackenhjelm ur boken ”Sällskapet Par Bricole” från 1946:

Sackenhjelm [var] en synnerligen originell person. Utrustad med en viss begåvning, sällskapstalanger och en god ekonomi, hade Sackenhjelm förmågan att förvärva inflytelserika gynnare. Detta torde vara förklaringen till hans adlande [1770, aldrig introducerad på Riddarhuset]. I övrigt var han tydligen en mycket skrupelfri personlighet, en frodig typ, som deltog intensivt i tidens nöjesliv och själv framträdde som »fröjdpappa» och arrangör. Han ägde utskänkningsrättigheter, kaffehus, biljarder, danssalonger. Ja, han inrättade t. o. m. en sorts nattklubb i sin fastighet, vilken ingick i tomten för det Bergstrahlska huset mellan Riddarhustorget och Munkbron. Framför allt var han en stor Bacchusdyrkare, som sådan tydligen ganska ökänd i stockholmskretsarna. Hans groteska liv och leverne kom givetvis ganska snart att bli föremål för den Bellmansk-Hallmanska kretsens uppmärksamhet: Sackenhjelm var ju i sig själv en storartad bacchanalisk »Bellmansfigur», som dock socialt sett stod skyhögt över de förkomna stackare ur den enklare medelklassen, som utgjorde den geniale skaldens vanliga figurer.

En av Sackenhjelms gynnare var riksrådet Carl Fredrik Scheffer, genom gifte ägare till Tyresö stora slottsegendom utanför Stockholm. Sackenhielm bebodde en gård, Kumla, under denna domän. Han var mantalsskriven där och uppehöll förbindelsen med huvudstaden genom täta åkturer, vilket nödvändiggjorde för honom att hålla ett stallutrymme till sitt kvarter i det ovannämnda Bergstrahlska komplexet vid Riddarhustorget och Munkbron. Även denna detalj är uppmärksammad i den beryktade Hallmanska parentationen över Sackenhjelm.

Bland dennes mångsidiga företag var även startandet av en danssalong eller »vaux-hall», som det med ett engelskt låneord hette i tidens modespråk. Vi erinras om detta genom den flitige brevskrivaren Gjörwell, som uppbyggde sina många vänner i landsorten genom allehanda nyheter, såväl allvarliga och lärda som mera lättfärdiga, de senare hämtade från dagens skvallerkrönika. I ett brev till kommerserådet Patrik Alströmer den 23 december 1773 skriver sålunda Gjörwell:

»Emellertid roas vi här i Stockholm med masquerader, opera, assemblee på stadshuset och klubb hos Hr Sackenhielm. Denne favorit av min Don Carlos [Scheffer] har nu förvandlat sin misslyckade Vaux-hall till en så kallad Klubb, där man för 100 daler om året får den äran att råkas i hans rum och talas vid. Ingen går dit; men assembleen har varit ganska talrik.»

Detta var alltså vid jultiden 1773. Redan fram på nyåret skedde dock ett bakslag i det stockholmska nöjeslivet. Gjörwell skriver till samma brevmottagare härom:

»Masqueraderna på Bollhuset hafva alldeles misslyckats för den smälllcalla vintern och de magra taskböckerna. Baron Ehrensvärd skänkte bort i fredags omkring 150 billetter, och ändå var där tomt. Hr Sackenhielms Klubb har ock lidit skeppsbrott. Stagnationen tager dagelig till.»

Påtagligen började det nu gå utför med Sackenhjelm. Gjörwell säger i ett brev till Alströmer den 31 december 1776: »Hr Sackenhielm sjunger på sista versen: fötterne vela redan om förmiddagen ej mera bära hufvudet. Hr Bergstral, som nu ock köpt af honom andre flygeln eller den åt torget af Hamiltonska huset för 108000 daler, har råkat för denne handel i klammer med Hr Öfverdirecteuren [Sackenhjelm] och i brefväxling med Gr. Carl [Scheffer].»

Och så kom till sist det obevekliga slutet. Gjörwell skriver härom i en dramatisk redogörelse till Alströmer den 23 februari 1778:

»Jag hoppas att parentationen öfver Brodern Gottfried [Sackenhjelm] smakat efter allt det åtlöje, som både hans person, hans vundna gunst och hans bedrifter förtjente. Parentationsacten i orden Par Bricole var hjälten värdig. Den skall en annan gång beskrifvas. Sista lefvnadskvällen tillbragtes efter vanligheten uti fylleri och således att han kl. 5 slogs med sin caffehusmadame, körandes henne utur huset; därpå sökte han upp henne i sitt [hennes] logis vid Johannis för att ligga när henne, hvilket hon dock ej ville tillåta, utan förebar hon att hon skulle blifva öfver natten hos sin svärmoder, som bodde ett stycke därifrån; han ville ock följa med dit, hon tänder ljus i lyktan, de gå å stad, komma på Malmskilnadsgatan, ljuset vill slockna, hon stadnar för att laga det, han staplar, faller i en rännsten och dör kl. efter 10. Hon lyser på honom, ger anskri, brandvakten kommer, hon säger för en syns skull: Herre ligg intet och sov där; brandvakten svarade: Det är onödigt be den intet sova, som redan är död. Han var klädd i nattröja under kapprocken och nattmössa under hatten. Så fördes han hem i huset, då Assessor Bergstrahl fant honom totaliter död af bränvinsslag. Sackenhjelms dräng rapporterade dödsfallet genast till G. Carl [Scheffer], Gr. Carl uppdrog Kgl. secreteraren af Ugglas att begrafva honom, denne, hindrad från den stora äran, uppdrog commissionen åt den ingen commission försmående Commissionären Schewe, som med en knapphändig anständighet lät jorda honom i Riddarholmen, dock utan någon det förvärvade vapnets bräckande. I Iikprocessionell gingo Hovrättsrådet Linderstedt och Assessor Holmer i Commercen, hvilka begge i Iifstiden varit vid hans täta rättegångar hans patroner, förmodeligen för hans patrons skull, hvilken hade, kort före den sal. dödes bortgång, betalt Assessor Bergstrahl en dess skuld ii 18000 dal kop:mt; hvilken ock nu äger hela Hamiltonska huset okvalt. Parentationsacten i par Bricol var hjälten värdig. Den skall en annan gång beskrifvas.

I ovanstående relation av Sackenhjelms sorgliga ändalykt omtalas även stadsvaktens ingripande. En officiell bekräftelse härpå finner man i »Journal wid NorrMalms Brandtvagts Corps de Garde Pro Anno 1777». Det heter här under rubrik »Raport för d. 13 october»:

»Klåkan II hörde det 3: die Paret 9) Lars Norelius och siukvaktare Anders Norenberg et skril, på Malmsins [! l gattan då de dit komo der de ropade befants Baron Sakenhielm död ligandes – des hushålerska wille upwaka honom men förgäfwes Paret hielpe att bära honom til Fabriqvaren [! l Petter Lidberg – geveren och kap råkarne äro Riktigt lefweret. Corpte garde d. 14 october Petter Åkerberg».

Såsom vanligt vid denna och långt senare tid ha de stackars underhuggarna vid stadsvakten avfattat sin rapport på en bedrövlig svenska. Sista meningen, om »gevären och kapprockarna», vilka skulle ha avlevererats efter vederbörlig fullgjord nattjänstgöring, är en i alla rapporter rutinmässigt återkommande tjänsteanteckning. Härmed får vi sålunda en samtidig officiell bekräftelse på Sackenhjelms dödsdatum: den 3 oktober 1777. Detta datum meddelas också i det av Schlegel och Klingspor 187) utgivna verket om Sveriges ointroducerade adel. Senare har man dock trott sig böra ändra sagda datum till den 16 oktober, enär Riddarholmsförsamlingens dödbok då uppfört Sackenhjelm som avliden. Emellertid äro inte ens kyrkböckerna alltid tillförlitliga. I detta fall har klockaren eller någon prästman tydligen förväxlat dödsdatum och begravningsdatum. Det framgår desto klarare av kyrkans räkenskaper, som uppge att avgift den 16 oktober erlagts för gravöppning och för kläde etc., som begagnades vid Sackenhjelms begravning.

Text av Gunnar Bolin.


Carl Israel Hallman

Ordenssällskapet Par Bricole grundas 1779

Parentationen över Gottfried Sackenhjelm föreligger i flera samtida avskrifter. I Hallmans egenhändiga originaltext (i Par Bricoles arkiv) kallar han sig själv för ”Ordensmästare” i Par Bricole. Det officiella grundandet av Par Bricole skulle dock dröja till den 15 maj 1779. Till sällskapets grundare räknas Olof Kexél (sekreterare vid Kungliga Operan), Carl Michael Bellman (hovsekreterare) och Carl Israel Hallman (parodisk dramatiker).

Sällskapet höll till en början de flesta av sina sammankomster i Södra stadshuskällaren vid Slussen. Idag träffas man på Piperska muren, Hasselbacken och Grand Hotel. Par Bricoles stamhus är Bellmanhuset på Urvädersgränd 3 på Södermalm.

Den Hallmanska handskriften med parentationen över Gottfried Sackenhjelm är en av Par Bricoles främsta klenoder och har utlånats till Riddarhuset efter beslut av Sällskapets Stor-Mästare Henrik Mickos. Den förvaras i Par Bricoles arkiv i Stockholms stadsarkiv.