Representationsreformen

 

Torget håller andan

Adelns debatt om fyrståndsriksdagens avskaffande lockade stora skaror till torget den 7 december 1865.

Ståndsriksdagen ansågs föråldrad och röster med krav på förändring hade höjts sedan början av 1800-talet. Borgar- och bondestånden hade tre dagar tidigare röstat för förslaget om en tvåkammarriksdag.

Den 4 december 1865. Ur Kalmar den 9 december 1865.

Debatten på Riddarhuset pågick i fyra dagar och det sades att en mer lysande debatt aldrig tidigare hörts inom dess väggar. Pulsarna slog högt, fientliga repliker korsade varandra och justitieministern Louis De Geer, den starkast pådrivande kraften till förändringen, ansattes hårt.

Även utanför Riddarhusets väggar svallade känslorna. Riddarhustorget var fullpackat av folk.

Så kom det avgörande tillfället då beslutet skulle fattas. Votering begärdes och företogs. Förslaget bifölls med 361 ja mot 294 nej.

I ett slag bröts adelns politiska dominans och Sverige tog på ett fredligt sätt ett stort steg in i en mer demokratisk era. Ute på Riddarhustorget jublade folket.

Dagen efter röstade även prästeståndet för reformen.

Scen utanför Riddarhuset den 7 december 1865 av Konrad. Adeln hade röstat för fyrståndsriksdagens avskaffande. Litografi i Illustrerad Tidning nr 50, den 16 december 1865.
Glädjescen utanför Riddarhuset den 7 december 1865 av Konrad. Adeln hade röstat för fyrståndsriksdagens avskaffande. Prästeståndet var emot förslaget, men röstade sedermera enligt adelns beslut. Litografi i Illustrerad Tidning nr 50, den 16 december 1865.

Ur Läsebok för folkskolan:

”Den lysande debatten var slutad, och omröstningen vidtog. Med andlös spänning följdes uppläsningen av röstsedlarna. Det visade sig, att De Geers förslag segrat med ganska stor röstövervikt.

Ingen penna kan beskriva den storm av hänförelse, som bröt ut vid underrättelsen om adelns beslut. Den man, som från riddarhusets trappa först bragte det glada budskapet till de människomassor, vilka otåligt väntade utanför, höll folket på att i ren hänförelse slita i stycken. Tvärs över Riddarhustorget kom han utan att beröra marken med sin fot. Han hissades från hand till hand över huvudena på de ursinnigt hurrande människomassorna ända till torgets andra sida. Alla voro liksom rusiga av glädje. Miljonären och daglönaren omfamnade varandra. Alla kände, att efter en lång, svår strid var en stor seger vunnen till lycka för gamla Sverige.

När Karl XV på aftonen skulle fara från teatern hem till slottet, ville det förtjusta folket spänna hästarna från vagnen och draga honom hem. Då reste sig konungen i vagnen och sade med en stämma, som hördes vida: »Så länge jag är kung, skall ingen svensk man göra slavarbete för min skull.»

Följande dag instämde prästerskapet utan omröstning i de andra ståndens beslut.”

Louis De Geer skriver i sina Minnen:

”Man hade kommit öfverens att söka få saken afgjord på en timme, då det ännu var dager, för att lätta betryggandet af riksdagsmännens hemfärd, ifall förslaget afslogs, för hvilket ändamål trupperna ock höllos färdiga att rycka ut. Riddarhustorget var den 7 på middagen fullpackadt af folk, som dock icke ådagalade några hotande planer. När nu klockan led emot två, voro visserligen ännu så många talare anmälda, att om de alla skulle talat, man lätteligen kunnat uppskjuta afgörandet till följande dag; men då otåligheten att få slut var så stor, beslöts det i stället att under hand öfvertala så många som möjligt att afstå från ordet, så att voteringen kunde hållas samma dag före mörkrets inbrott; och detta lyckades. Landtmarskalkens fråga, om öfverläggningen ansågs slutad, besvarades med ett stormande ja; däremot var det omöjligt att höra, om ja eller nej var öfvervägande vid propositionerna om bifall och afslag.
Landtmarskalken antog dock, att svaret utfallit för bifall, och votering begärdes och företogs. Uppläsningen af röstsedlarna följdes med den mest spända uppmärksamhet, och slutet blef, att förslaget bifölls med 361 ja mot 294 nej, således med 67 rösters öfvervikt.

Ögonblickligt efter det voteringens utgång blifvit tillkännagifven, och innan det bedöfvande intrycket däraf hade hunnit gifva rum för några känsloutbrott, hörde man landtmarskalkens lugna stämma på vanligt sätt anmäla till bordläggning några inkomna utskottsbetänkanden samt fråga, om ridderskapet och adeln behagade åtskiljas.

Och så förfogade sig hvar och en i stillhet hem till sitt.”

Lars Johan Hierta

 
Statyn är utförd av Christian Eriksson.

På torget står sedan 2001 Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta staty utanför Kanslihusannexet. Vid tiden för representationsreformen var Hierta en av de drivande krafterna för politisk förändring.