Kvarteret Atomena

Lena Blomquist, jur.kand. och f.v. intendent vid Bondeska palatset/Högsta domstolen berättar om ett livfullt och mångskiftande kvarter:

Kvarteret Atomena är beläget mitt emot Riddarhuset vid Riddarhustorget.


Foto: Stockholms stadsmuseum.

1600-talet

Sveriges stormaktstid innebar stora förändringar för Stockholm som administrativ huvudstad. Rikets styrande, segerrika fältherrar och adelsmän, byggde bostäder i närheten av Stockholms slott och sina nya ämbeten.

Stadsplanereglering

Efter en storbrand år 1625 upprättades planer för en modernare och mera brandsäker stad med större kvarter och bredare gator enligt kontinentala stadsplaneidéer. Det var nu som Riddarhustorget kom till.

För dragning av den nya paradgatan Stora Konungsgatan (från 1720-talet Stora Nygatan) måste amiralen friherre Erik Ryning upplåta fyra tomter. Som ersättning fick han en stor tomt mittemot Riddarhuset, kvarteret Atomena. Kvartersnamnets ursprung och betydelse är okänt. Tomten låg delvis innanför och delvis utanför den gamla stadsmuren från 1400-talet. Stadsmuren hade spelat ut sin roll som befästningsverk och Gråmunketornet, en medeltida stadsport, revs innan tomten kunde bebyggas.

Byggnadsarbetet

Ryning anlitade 1641 en arkitekt, fransosen Simon de la Vallée, vilken ungefär vid denna tid hade presenterat ritningar till Riddarhuset. Sedan de la Vallée avlidit 1642, av skador som han fick vid ett överfall på Stortorget, fortsattes arbetet av slottssnickaremästaren Louis Gillis. Det ursprungliga projektet präglades av franska förebilder men den slutliga byggnaden fick en ålderdomligare, nederländskt betonad utformning med ett brant tak och volutförsedda sidogavlar i renässansstil. På taket, ovanför porten mot gatan, fanns en likaledes volutförsedd fronton.

Ryning fick rätt att ta tegel och byggnadsmaterial till sitt hus från de gamla rivna byggnaderna och palatset stod så gott som färdigt 1644. På stenfoten mot Gråmunkegränd kan man urskilja äldre, oregelbundet huggna stenar från den gamla bebyggelsen. I källaren till huvudbyggnaden finns murrester av Gråmunketornet. Palatset har en gård mot väster, omgiven på tre sidor av låga flygelbyggnader. Mot norr låg kok- och bagarstugan med trappgavel mot Stora Nygatan

Exteriör och fasader

Fasaden mot Stora Nygatan hade ursprungligen tre våningars höjd med grovt huggna hörnkedjor och åtta fönsteraxlars längd. Fönstren har den ålderdomliga infattningen, i liv med fasaden.

Huvudentrén mot Stora Nygatan har en huggen stenomfattning med diamantrustik och broskornamentik.

I höjd med portalbågens anfang finns två postament med kvinnofigurer, till vänster Hoppet med ett ankare på skölden och till höger Tron med ett kors, troligen skulpterade av Aris Claeszon. Över porten ses en maskaron och en broskverkskartusch med Erik Rynings och hans hustru Maria Elisabeth Kurzels vapensköldar av Aris Claeszon. Den svarta träporten är påkostad med rik profilering.

På gårdssidan har huvudbyggnaden en mindre port med sidopilastrar med beslagsband och knorpelverk. Den skadade vapentavlan överst omges av broskornamentik. På Suecia-sticket över Bengt Oxenstiernas palats på Riddarholmen syns målade krigarfigurer i naturlig storlek mellan fönstren på denna västra gårdsfasad.

Bilden på Karl X Gustafs sorgetåg år 1660 på Stora Konungsgatan (nu Stora Nygatan) visar Erik Rynings palats med det ursprungliga, mindre stenhuset till höger.


Karl X Gustavs begravning. Ryningska palatset till höger. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Den södra flygellängan inrymde stall för fem hästar, vagnshus och foderloft. Mellan den södra stallflygeln och huvudbyggnaden låg en bod av sten med brädtak och inne på gården fanns två små bodar av sten med tegeltak. I flyglarna bodde säkerligen tjänstefolket och där fanns förrådslokaler för spannmål och andra förnödenheter. Sättningar började märkas i flyglarna redan 1756, eftersom de delvis ligger på utfylld mark utanför den gamla strandlinjen.

Genom en inkörsport mot väster, från Munkbron, når man innergården. Porten omges av en ornamentik i låg relief och tre maskaroner.

Överst finns ett brustet triangulärt överparti med snedställda delfiner som ska erinra om byggherrens anknytning till havet. I centrum fanns en nu försvunnen vapenkartusch. Passagen genom porthuset har kryssvalv från byggnadstiden. Mot gårdssidan har portalen dekor av bland annat djur i låg relief och snedställda delfiner.

I början av 1700-talet revs den mindre byggnad, innehållande kök och bagarstuga, som tidigare låg i kvarterets nordöstra hörn och huvudbyggnaden utökades till nuvarande höjd och längd. Smidda ankarslutar med dubbla voluter visar palatsets ursprungliga omfattning.

Ryningska palatset, fasaden mot stora Nygatan. Markeringarna anger palatsets ursprungliga utseende och omfattning.

Interiörer

Taket i huvudbyggnadens entréhall har stjärnvalv. De spisar i huggen sten som omtalas i mitten på 1700-talet har numera försvunnit. I entréplanet fanns ett stort ekonomiutrymme med väldiga takbjälkar som spänner över husets hela bredd. Familjen Rynings bostadsvåning låg en trappa upp. När anläggningen restaurerades på 1950-talet återfanns dekorer från byggnadstiden och ursprungliga, dekorerade trätak togs fram. Matsalen i sydvästra hörnet har ett bland de praktfullaste målade taken från tiden, där man kan urskilja målad diamantrustik och tulpaner, 1600-talets modeblomma, som återkommande dekor.

Makarna Ryning hade inga barn och vid makens död 1654 ärvde änkan palatset. Hon sålde det år 1670 till landshövdingen Henrik Falkenberg, en släkting till Erik Ryning.

1700-talet

1700-talet var Riddarhustorgets glanstid och det gamla adelspalatset blev något av ett nöjescentrum. Torget var stadens förnämsta öppna plats där man promenerade och där vad som skedde i Riddarhuset, på rådhuset i Bondeska palatset och i palatsen och ämbetsverken på Riddarholmen gav ämnen för samtal och skvaller. Ryningska palatsets fördelaktiga läge vid torg och hamnplats gjorde bottenvåningens lokaler lämpliga för många olika verksamheter. Där fanns tidvis vaxkabinett, teater, boklåda, caféer och kaffehus.

I början av 1700-talet dök de första ”Caffe-Huusen” upp. I mitten av århundradet fanns drygt tjugo bara kring Riddarhustorget. Under 1700-talets sista decennier fanns där ”kaffe-kokerskan” Maja Lisas (Maria Elisabeth Borgman, född 1757) populära kaffehus i hörnet av Riddarhustorget – Munkbron.

Ägarförhållanden

År 1707 övergick palatset i fältmarskalken Hugo Hamiltons ägo och 1727 års mantalslängd visar att han och hans familj bodde i en 8-rummare och hyrde ut resten av huset. Där fanns bland annat målare, perukmakare, skräddare, glasmästare, biljardsalonger samt Kongl. Slottskansliet. Under 1740-talet hade urmakaren Johan Fredman, känd från Bellmans diktning, sin bostad och verkstad i den del av huset som vetter mot Schaleri gränd, nuvarande Gråmunkegränd. Av ett adelspalats, disponerat av ägaren ensam, hade blivit ett hyreshus med många invånare av varierande social ställning.

Hamiltons arvingar sålde huset år 1756 till sekreteraren Gottfrid Sack, adlad Sackenhielm. Vid den tiden hade flera av palatsets bjälktak täckts med gipstak eller vävspända paneltak på 1700-talsmanér. Paradrummen hade stenspisar eller kakelugnar. I de enklare rummen fanns gröna kakelugnar. Golven var av sten eller trä; i den norra flygeln finns nämnt ett ”ekegolf lagt i rutor”. På 1750-talet innehöll anläggningen tolv kök. Sackenhielm öppnade ett kaffehus som kan ha besökts av Bellman, som hörde till Sackenhielms vänkrets. Under Sacks tid fanns där en populär vinkällare och en av Gamla stans många bordeller. ”Supa, dricka, och ha sin flicka, är hvad Sancte Fredman lär”, skrev Bellman. Och det, ska vi ha klart för oss, handlar inte om kärlek och romantik. Flickorna, Ulla Winblad och de andra nymferna, var helt enkelt prostituerade. Och i kvarteret Atomena fanns alltså rikliga tillfällen till både det en och det andra.

1760 sålde Sackenhielm huset, utom flyglarna mot Munkbron, till en assessor Johan Bergstral, efter vilken huset ibland benämns. Vid den tiden rymde palatset 147 olika lägenheter med brokigt skiftande invånare. 1774 förvärvade Bergstral hela kvarteret. Bergstrals dotter Lovisa, gift med kgl. sekreteraren Sven Fjellman, ärvde huset efter faderns död år 1795.

Natten till den 8 juli 1770 bröt en häftig vindsbrand ut i Bergstralska huset. Nattvandrare på torget hade uppmärksammat att det brann och, som brandordningen föreskrev, bultat på fönsterluckor och portar för att varna hyresgästerna på nedre botten, bland dem den franske bagaren Louis Nozaret och pastejbagaren Nebb, känd för sina goda kräftpastejer. Bullret väckte ägaren Bergstral som bodde en trappa upp. Han sprang ut på torget och såg hur branden slog ut genom taket. En fodralmakare Anders Schagerborg förvarade bränsle på vinden och bodde själv i våningen under, där han även hade sin verkstad. Storkyrkans tornväktare, som skulle ha klämtat varning med kyrkklockorna försummade detta och dömdes sedan till böter. Han var inte den ende som betedde sig oskickligt och bidrog till att elden fick ett allvarligt förlopp. Publicisten Carl Christoffer Gjörwell, som hade sin boklåda i husets norra flygel, mot Riddarhustorget, skrev om elden att ”Den släcktes så infamt illa av magistraten, som i frånvaro av överståthållaren förde befälet … Du kan tänka, trumman gick tre differente gånger, med nya skott och klämtning för en och samma eld”. Gjörwell författade en elak ”Satire öfwer Eldswådan wid Riddarhus-Torget” som publicerades i Dagligt Allehanda.

De flesta av stadens brandsprutor deltog i släckningsarbetet. Sprutan nr 1, Rådhussprutan, var i full gång tills den otäta slangen gjorde den obrukbar. Manskapet gick då ”in på en krog för att supa”, hämtades därifrån ”men strax därefter samtelige ned på krogen sig åter begivit”. De som däremot hade utmärkt sig vid släckningsarbetet fick belöningar. En ”perukmakargosse”, som var den förste som ”med vatten gjort betjäning till eldens släckande innan någon av sprutorna kommit till stället” fick 12 daler kopparmynt. Några som skadats vid släckningsarbetet fick ersättning av brandkontoret.

Branden drabbade huvudsakligen de översta, tillbyggda partierna, och efter reparationer fick huvudbyggnaden sitt nuvarande utseende med brutet tak.

Vid en senare rättegång mot en piga som hade mördat sin matmor framkom att hon hade anlagt branden. Hon avrättades i januari 1773.

I oktober 1781 bröt än en gång brand ut i Bergstralska huset. I strid med gällande bestämmelser hade Bergstral uppfört en del träbyggnader och bodar på gården. Traktören och spelkortsfabrikören Jöran Lorentz Hedman drev värdshus och hade en biljardsalong i anläggningen och hyrde stall på gården. Vid sjutiden på kvällen den 10 oktober hade Hedmans dräng utfodrat hästarna och då lyst sig med en lykta. Den glömde han kvar när han gick på en krog i huset. Tydligen hade man ännu inte fått klart för sig att den som först varsnade elden skulle larma. Men vi tvåtiden på natten var elden dock släckt och man ansåg att det framför allt berodde på ”den drift som genom Hans Majestäts Egen Höga närvaro fördubblades”. (Gustav III.)

Brandskyddet i flygelbyggnaderna förbättrades nu genom att vinden fick järndörrar och vindsgolvet belades med tegel. Trätrapporna dit upp ersattes med trappor av sten.

1800-talet

I början av 1800-talet fick kaffehusen konkurrens från konditorier och schweizerier.

I norra flygeln mot Riddarhustorget avlöste denna typ av mat- och förfriskningsställen varandra under hela 1800-talet.

Schweizeri i den västra flygeln. Där låg även Åkerholmska porslinsaffären.

Italienaren Montionis vaxkabinett en trappa upp med ingång från Munkbron öppnade i början av 1800-talet. Bergsrådet Jacob Küsel och hans maka drev ett hotell för resande, där framför allt resande adelsmän brukade ta in.

Winthers kafé, öppnat 1836, övertogs 1840 av schweizaren Bähr och det sägs att härav kommer uttrycket ”att ta en bärs”.

På Bährs Café träffades man och gjorde upp affärer medan man högg in på smörgåsbordet. Kaféet fanns kvar till 1906. En liten cigarrbod, där man även kunde få telefonera, låg i slutet av 1800-talet till vänster om inkörsporten från Munkbron.

Efter att ha haft flera olika ägare förvärvades kvarteret 1841 av handlanden Lars Johan Warodell, som i bottenvåningen mot Riddarhustorget, hade en stor affär för bosättningsartiklar där han bland annat sålde elektriska lampor, en nymodighet. Huset blev det första i Stockholm med elektrisk inomhusbelysning, vilken drevs med ett elverk på gården. Warodell var amatörfotograf och inredde en fotoateljé med höga fönster ovanpå stallet och den östra delen av mittflygeln.

Stockholms stads bemedlingskommission ärvde huset efter Warodells död år 1863.

1900-talet
I början av 1900-talet fanns planer på att omdana hela området runt Riddarhustorget. Arkitekten Gustaf Lindgren gjorde ett förslag till ombyggnad av Bergstralska huset.

År 1906 köpte Stockholms stad fastigheten Atomena. Nu blev det betydligt lugnare i den gamla byggnaden. Olika kommunala verksamheter, drätselnämnd, ingenjörskontor med mera, inhystes i flygelbyggnaderna. Där placerades stadens byggnadskontor.

Flyglarna fick vattentoaletter och tvättställ och gårdens avträden revs.

Tvätterskor i Riddarholmskanalen. En tidsbild från år 1933.

Kvarteret Atomena köptes av staten 1949. År 1953 flyttade Nedre Justitierevisionen in i flygelbyggnaderna. År 1972 blev Revisionen Högsta domstolens kansli och år 2004 flyttade kansliet över till Högsta domstolens lokaler i Bondeska palatset på andra sidan Riddarhustorget.

Ryningska palatset byggnadsminnesförklarades 1965 och förvaltas av Vasakronan.