Johan Pukes lysande karriär

Fälttåget mot Norge var inte krönet på Johan Puke karriär. Hans sol hade stått i zenit 24 år tidigare, efter Viborgska utbrytningen, där Puke den 3 juli 1790 ombord på linjeskeppet Dristigheten skickligt ledde utbrytningen av närmare 40 000 svenskar genom en blockad av ryska fartyg.

Belöningarna lät inte vänta på sig: han avancerade i tjänsten, adlades med namnet af Puke, upphöjdes till friherrlig värdighet (tog då bort prefixet af) och behängdes med kungliga ordnar, för att sedermera bli generalamiral och statsråd.


Johan Puke (1751-1816). Privat ägo. Foto: Dick Norberg, Riddarhuset.

En lysande bana för den oäkta sonen till Johan Puke (d.ä.) som avrättats 1756, åtalad och dödsdömd för att ha medverkat vid Lovisa Ulrikas kuppförsök i syfte att stärka kungamakten. Gustav III hade alluderat på detta när han inför Viborgska utbrytningen yttrat:

Kära Puke ni är min flottas ledare, er fader vägrade ej att räcka huvudet för min far, spara ej ert liv och blod för mig jag glömmer det ej!

På detta svarade Puke:

Ja, Ers majestät, nog fan går jag ut, men hur det går med de andra det får vi se.

Många år senare, den 26 juli 1814, hade Karl XIII och kronprinsen Jean Baptiste Bernadotte inlett ett fälttåg mot Norge. Generalamiralen Johan Puke förde befälet över flottan, som framgångsrikt samarbetade med markstridskrafterna. När vapenvilan slöts och fredsförhandlingarna nått ett avgörande genom konventionen i Moss den 14 augusti 1814, var Sverige och Norge förenade i en personalunion med gemensam monark.


Johan Pukes almanacka. Privat ägo. Foto: Dick Norberg.

I Johan Pukes almanacka kan vi följa hans hastiga anteckningar om förloppet och få något av en inblick i vad som hände i hans liv, då vid det korta krigets slut.

d: 2. Aug: Kom Konungen om
bord till Chefskieppet.
d 9. var K: iland i Fredricks stadvillade
pederikade där öfver natten
d. 10. Kom K: åter om bord.
d: 11. förde jag Konungen till
Strömstad, då jag blev Excel[ens d.v.s. Puke utnämndes till En av rikets herrar].
12. gick jag åter om bord på
fregatten Galathe
d. 29 afgick jag från fregatten
och for till Strömstad och
Uddevalla dit jag anlände d: 30
Kl. 3. f: m:
d: .31. blef jag och Adlercreutz nämda
till Grefvar”.

Som greve drog sig den gamle sjöhjälten tillbaka. När han dog en vårdag 1816 var han ovetandes om att över 200 år av fred väntade Sverige.