Gustav Vasa-statyn

Sveriges första kungastaty

Vid 1700-talets andra hälft uppstod en Gustav Vasa-entusiasm i landet. Från adelns sida uppskattades att den förste Vasakungen hade varit en svensk adelsman till födseln. Över lantmarskalkens stol i Riddarhussalen sattes Vasaättens vapensköld upp som ett hederstecken. Den franske bildhuggaren Pierre Hubert L´Archeveque kontrakterades att låta skulptera en staty föreställande Gustav Vasa, att placeras utanför Riddarhuset.


Gustav Vasa-statyn. Foto: Riddarhuset.

Anmärkningsvärt nog blev statyn ”den första ärestod, som i Swerige blifwit uprest”, en milstolpe i svensk konsthistoria.

Statyn avtäcks

Metallen hämtades från nedsmälta kanoner tagna som krigsbyte av Karl XII. Efter mycket om och men kunde statyn slutföras och den 12 december 1773 kom den upp på sin piedestal. Men den var fortfarande insvept i skynken då avtäckningen inte fick ske under den smällkalla vintern.


Illustration ur boken ”Voyages de la Commission scientifique du Nord, en Scandinavie, en Laponie, au Spitzberg et aux Feröe”, 1852. Foto: Wikipedia.

Tidigt i daggryningen i juni 1774 föll slutligen täckelset och på kvällen uppfördes ett festspel i Riddarhussalen. Under dagen strömmade folk till Riddarhustorget för att beundra statyn och Bellman skaldade till dess ära.


”Med en kort ingress (”Den qwicke Herr Secreteraren Bellman författade detta lyckeliga Impromptu”) meddelar Hwad nytt? Hwad nytt? dikten i ett stockholmsbrev, där avtäckningen av Gustaw Wasas staty på Riddarhustorget skildras.” Källa: Dikter till Gustaf III och konungahuset, Bellmans samlade verk, Bellmanssällskapet.

Mats Hayen vid Stockholms stadsarkiv tecknar statyns bakgrundshistoria:

”Sent på kvällen den 18 oktober 1773 satt Gustav III lutad över sitt skrivbord på Gripholms slott. I ett brev till greve Carl Fredrik Scheffer skrev han ner sina tankar inför invigningen av Gustav Vasas staty på Riddarhustorget.

Efter att ha specificerat dagen för evenemanget till den 23 juni 1774, årsdagen för Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523, och kort beskrivit hur bland annat dalkarlar och stadens garnison skulle marschera i inledningen, kom han till placeringen av olika grupper kring statyn:

”Hovet, de främmande sändebuden, parlamentets och de högre domstolarnas ämbetsmän, damerna, stadens tjänstemän, borgarna med sina hustrur, Var och en placerad på bänkar, inte sammanblandade, utan varje kår for sig i sina olika klädedräkter, med kvinnorna på bänkarna skilda från männen, skulle erbjuda det ädlaste och mest imponerande blickfång. Ledarna för riddarhuset på en liten estrad vid foten av statyn, skulle då representera det adliga ståndet.”

Invigningen ville han avsluta med att ett trähölje runt statyn revs ner. Det skulle ske till ljudet av kanonsaluter och musikanter. Efter detta buller, fortsatte kungen:

”··· skulle jag vilja, att några sångare, som blandat sig med dalkarlarna, tog upp några visor tillkomna for att hylla Gustaf/ efter en mycket känd dansmelodi eller t.o.m. efter den urgamla ringdansen som är känd under namnet ’daldansen’. Denna sång skulle alla de närvarande falla in i som i en kör, och under musiken skulle dalkarlarna Omringa statyn och dansa runt den. Åskådarna, åtminstone hovet skulle då dra sig tillbaka för att äta middag, och man skulle dela ut öl, bröd o.s.v. till folket.” (citerat efter Von Proschwitz, Gustav III)

Det blev inte på detta sätt som invigningen av statyn ägde rum på midsommarafton 1774. Kungen valde en mycket mer nedtonad tillställning. I själva verket döljer sig en maktkamp mellan adeln och kungen bakom tillkomsten och invigningen av Gustav Vasas staty. När den planerades var det frihetstid och makten låg hos adeln och riksdagen. Inom adeln ville man gärna visa upp Gustav Vasa som en adelsman i första hand. Monumentet skulle på olika sätt utformas och presenteras så att det blev en form av propaganda riktad mot kungahuset.

Men färdigställandet av statyn drog ut på tiden. Sockeln kom på plats 1765 men gjutningen av statyn genomgick flera missöden under slutet av 1760-talet. Sommaren 1772 försökte man på Riddarhuset påskynda arbetet så att statyn åtminstone skulle kunna invigas till 250-årsjubileet av Gustav Vasas trontillträde. Kort därefter ändrade scenen karaktär. Den 19 augusti 1772 genomförde Gustav III sin statskupp och initiativet hamnade hos honom och inte hos adeln.”

Ur artikeln ”Den gustavianska stadsbilden” i Sankt Eriks Årsbok 2011, s. 167-171.

 

J.T. James, Före 1826, Riksantikvarieämbetet
Statyn av J. T. James, före 1826. Foto: Riksantikvarieämbetet. 

Förlöjligande ärebetygelser

Gustav III deltog i firandet av den nyuppförda statyn och Adolf Ludvig Hamilton skriver i sina memoarer:

”Då Gustaf I:s bronsbild upprestes den 13 december 1773 på Riddarhustorget, måste hela Stockholms garnison defilera förbi denna staty och salutera den. Det är snedt sedt (och det hände som oftast Gustaf III) att så förhärliga sina förfäder, att ärebetygelserna förlöjliga ättlingarna.”

Hyllningsdikter

Uppresandet av Gustav Vasas staty manade många fler än Bellman att skriva hyllningsdikter.


G. F. Gyllenborg. Sveas högtid, eller fria-konsternas vördnads-offer åt dygderna. Opera-ballet. Ämnad at upföras på kongl. Svenska theatren den 23 junii 1774. Då konung Gustaf den förstes äre-stod skal decouvreras på Riddarhus-torget. Sthlm, J. G. Lange, 1774. Enligt underrättelse på sista sidan hann inte pjäsen förberedas. I stället skulle endast Zellbells musik framföras på Riddarhussalen. Tack till Mats Rehnström.

Gustav Vasa
”Konung Gustaf den förste. I anledning af dess på Riddarhus-torget i Stockholm upreste bild. Nyköping, E. Hasselrot, 1774. Ca 40,5 x 31 cm. Kistebrev i träsnitt. Med ett porträtt av Gustav Vasa, den långa texten som upptar större delen av kistebrevet är en ”Kort berättelse om det faseliga blodbadet i Stockholm år 1520 (så mycket rummet tillåter.)” Foto: Riddarhuset. Tack till Mats Rehnström.

Poëme öfver Konung Gustaf den förstes statües, upsättande på piédestalen den 13 decembr, 1773.

AF H. B. (Hans Bergeström)

STOCKHOLM,
Tryckt hos LARS WENNBERG, år 1773.

Hvad för en Guds-syn mit ögas undran väcker?
En prägtig Minnes-Stod sig upp i rymden sträcker:
Den krönta Hjässans krans mig tyckes känna ´gen.
Nationer! samlen Er, at teckna GUSTAFS ära:
Af GUSTAFS Storwärk lära
Hvad Men´skan vara bör, hvad Eder felar än.

Bedröfveliga lott, som Menskjo-lifvet följer!
O Tid! du kråssar alt, uti ditt flor inhöljer
De största Verldens Ljus, och lemnar skuggan qvar;
Förgänglighet! far fram och som et Vild-djur rasa,
Slå ned den stora WASA;
Men minnet af Hans Dygd ej några gränsor har.

Achilles alstras fram, med Hector lifvet delar:
En Hjelte-Skaras lopp mot menskligheten felar;
Men Gudaflammors ljus i GUSTAF Verlden fann.
Förmätna Snilles-eld! hvart vil ditt högmod klifva?
Om GUSTAF WASA skrifva,
Hvars like Seclers mängd ännu ej visa kan.

I GUSTAF ADOLPHS mod och mannavett sig röjer,
Den ädla andas drift, som Hjeltars lof uphöjer;
Och GUSTAF WASAS Själ ses stråla i Dess Blod.
Den tredje GUSTAFS Dygd Dess Efterverld skall prisa,
På denna rymden visa
Där konst och Sanning blott kan resa upp en Stod.

Et Ärans Skåde-spel min häpna tanke lisar:
Et gammalt stridbart folk sig uppå platsen visar;
Med våta ögonkast omringar nu sin Far.
All pragt, all ståt, all pomp, all konst är här förgäfves,
Det Svenska hjertat qväfves
Och saknar Hjelten Sjelf, hvars afbild det nu har.

Hvad båtar dock den gråt, som här förlorad flyter?
Vi minnas GUSTAFS Värf, men Själen styrka tryter,
Dig bättre offer ge, än blott en tåre-flod.
Homerer! vakna opp, Virgilier! lemna jorden:
Skrif om en Prins i Norden
Förkunna Hjeltens lof och fatta i Dess Stod.

Det gamla Majestät som i Metallen blänker,
Och Lager-kransens pragt, som Äran endast skänker,
Från WASAS Tidehvarf tycks kasta strålar hit:
En barnslig tacksamhet med Vår förundran blandas
Så länge Svenskar andas;
Och denna Marmorsten skall öma för Vår nit.

En allmän tystnad rår, et stilla lugn utbredes:
Vår GUSTAFS kära Namn en Evighet beredes;
Och denna Guda-Bild sin plats i hjertat tar.
Med glädje Svea Barn til sin förvandling ila,
Blott deras ben få hvila
I samma Element, där GUSTAFS hvila har.

Allmogen samlas vid stoden

Johan Gustaf Sandberg, 1829, Allmoge vid Gustaf Is stod
Allmoge kring Gustaf I:s stod av Johan Gustaf Sandberg (1782-1854). Signerad 1829. Foto: Stockholms stadsmuseum. Målningen visas i utställningen om Riddarhustorget.

”Svensk allmoge från åtskillige provinser samlade kring Gustaf I:s staty på Riddarhustorget, 1828”.

I ett brev till skulptören Fogelberg 1825 talar Sandberg om att han håller på med motivet:

”…en vue af Riddarhustorget och den store Gustaf I:s statue, omgifven af alla svenska Provincedräkter o.s.v.: Vingåker, Dalkarlar, Skåningar, Blekingbor, Lappar, Västgötar m.fl. Den kommer att kosta mycket besvär …”

Sandbergs framställning av detta motiv förekommer i ett par andra varianter: en i olja och årtalet 1828 i Stockholms universitets samlingar, vidare en akvarell och en teckning i Nationalmusei samlingar.

Alla tiders hyllningar

Riddarhustorget och statyn var en given mötesplats vid alla kommande hyllningar till Gustav Vasa.

 

 


Blekingsposten 9 oktober 1860.

I Blekingsposten redogörs för en magnifikt festlighet och ett hyllningståg till Gustav Vasas ära i slutet av september 1860, trehundra år efter kungens död:

”I främsta rummet förtjenar likwäl att nämnas Riddarhustorget, medelpunkten för dagens fest. Kring den store konungens bildstod hade genom riddarhusdirektionens försorg blifwit anordnad en af fabrikör Bergström utförd illumination af gaslågor. Från hwardera af det statyen omgifwande jernstaketets fyra hörn höjde sig en lågande pyramid, öfwerst krönt med en wase.

/…/ Samtliga kring Riddarhustorget belägna byggnader woro illuminerade.”


Carl Johan Billmark, 1860-tal. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Alla fönster var upplysta i det Bergstralska huset och där, i Böndernas klubblokal, sattes i ett fönster en transparent med Gustav Vasas valspråk.

”Rådhuset var rikt upplyst med marrschaller, anbragta ej blott rundt om byggnaden, utan äfwen längs dess friser och tak, på enahanda sätt som wid den stora illuminationen 1853 i anledning af konung Oscars tillfrisknande.”

Festligheten avslutades vid statyn med ett ”´Ewigt lefwe i tacksamma swenska hjertan Gustaf Eriksson Wasas minne!´, hwarpå hela den församlade mängden instämde med entusiastiska jubelrop.”

Blekingsposten refererar även till att Uppsalastudenter efter Oskar II:s kröningsprocession begav sig till statyn för att ”höja ett leve för det nyare svenska statsskickets grundläggare, som föddes den 12 maj 1496.”

Gustav Vasa i nytt ljus


Foto: Leif Persson.

I december 2017 fick Gustav Vasa-statyn för första gången belysning. Vid mörkrets inbrott tänds strålkastare och stoden lyser upp vinternatten.