Försäljning och ombyggnation

Ska Riddarhustorget säljas?

Inom adeln följde kring sekelskiftet långdragna och livliga diskussioner om huruvida Riddarhuset skulle sälja en del av Riddarhustorget till Stockholms stad. Idén hade uppstått redan 1884 och återupptagits 1899. Vid 1902 års adelsmöte debatterades ärendet i tre dagar.

Påföljande adelsmöte valde att tillsätta en kommitté, som den 18 maj år 1908 beslutade att erbjuda Stockholms stad »den del af Riddarhusets andel i Riddarhustorget, som är belägen söder om en linje, dragen från västra rådhusflygelns sydvästra hörn parallellt med riddarhusets södra fasad». Detta till en kostnad av omkring 350 kronor per kvadratmeter. Staden ansåg dock att 204 kronor per kvadratmeter var mer i sin ordning.


Beredningsutskottets utlåtande om försäljningspriset av Riddarhusets mark, 1909. Foto: Riddarhuset.

Nytt plank?

Dagens Nyheter skriver den 6 februari 1909 om ett ihärdigt rykte:

”Man kan ha anledning fråga sig hur det kommer att gå ifall stadsfullmäktige afböja riddarhusdirektionens erbjudande att få köpa en del af Riddarhustorget, ty den möjligheten är nog icke alldeles utesluten att stadens fäder säga nej till direktionens lilla offert. Hvad kommer då att inträffa? Ett rykte, som har varit i omlopp och som hållit i sig med en viss envishet, har velat veta att direktionen i ty fall skulle låta uppföra en enkel plankomhägnad omkring ridderskapets och adelns hela, till ytinnehållet högst betydande del af torget för att på denna primitiva – och billiga – väg drifva bort staden från ett par relativt bekväma trafikleder. Dessas förlust skulle, enligt direktionens åsikt, kännas så svår för staden att denna därför skulle se sig nödsakad att tillhandla sig den utbjudna torgdelen. Transaktionen skulle gifvetvis äga rum genom expropriation.

/…/

Ty stockholmarna bli nog icke glada den vackra sommardag de skulle se sig nödsakade lösa plankbiljett för att kunna snedda öfver Riddarhustorget.”

Diskussioner om expropriation drevs också inom stadsfullmäktige vid ett scenario där Riddarhuset inte skulle sälja sin mark till det pris staden givit som motbud.

Riddarhustorget 11-1906
Förslag på inhägnad av Riddarhusets tomt, 31 augusti 1906. Foto: Riddarhuset.

Helsingborgs Dagblad Riddarhustorget till Stockholms stad 1911

Parterna enas och torget säljs

År 1911 kunde dock parterna enas och 1 237 kvadratmeter av adelns mark såldes till ett pris av 204 kronor per kvadratmeter.


Stockholms stadsfullmäktige fattar slutgiltigt beslut, 1911. Foto: Riddarhuset.

Arkitektens förgård. Gustav Vasa-statyn flyttas


Isak Gustaf Clasons ritningsförslag och tillhörande kostnadsberäkning för den nya förgården, 10 november 1899. ”Flyttning af statyn från dess nuvarande plats och uppsättning å nya grunden – 1150.-”. Foto: Riddarhuset.

Arkitekten Isak Gustaf Clason hade tidigare anlitats för att rita en förgård till den del av torget som adeln behöll. Han kunde presentera ett förslag på en stenbalustrad med två grindar från vilka körbanor leder fram till palatsets portal. Dessutom skulle en trädgård anläggas.

Staket

Mellan grindarna var statyn av Gustav Vasa tänkt att stå, vilket krävde att den flyttades närmre palatset.


Gustav Vasa-statyn flyttas. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Tidens skämttidningar var inte sena att uppmärksamma en kommande flytt av statyn:

 Söndags-Nisse Statyerna sammansluta sig 1899-04-16
Foto: Riddarhuset.

Nya Nisse, Om adeln finge som den ville 1899-04-15
Foto: Riddarhuset.

Kritik mot det nya torget

Arbetet var klart på våren 1917. Kritiken har varit hård och inte minst Gunnar Mascoll Silfverstolpe, som har tecknat Riddarhusets byggnadshistoria, anförde följande:

”Genom adelns beslut att arkitektoniskt markera sin äganderätt och att flytta statyn inom riddarhusets råmärken var det traditionsrika torgets öde beseglat. Man frågar sig onekligen om skälen för vidtagandet av dessa radikala åtgärder voro så starka, att den gamla stadsbilden, förtrogen och kär icke minst för generationer av svenska adelsmän, måste offras. Jag kan icke heller se annat, än att förgården är till men för effekten av riddarhusbyggnaden. Den sköna sydfasaden är nu knappast fritt synlig från någon punkt, den skyms av Gustav Vasa på den höga piedestalen, av balustradens pyramider, av de i och för sig mycket vackra träden, och den i tämligen pompösa barockformer tilltagna balustraden har icke förmåga att stegra fasadens arkitektoniska verkan. Anordningen har icke heller något stöd i traditionen.”


Foto: Dick Norberg, Riddarhuset.

Än i dag finns närheten till maktens centrum med riksdagen och domstolarna, men trafiken har tagit över det som en gång var Stockholms mittpunkt. Riddarhustorgets fasader är huvudsakligen desamma, men få stannar till och samtalar, förutom en varm sommardag i trädgården, ackompanjerade av bilars dån och gråsparvars kvitter.

Kvareteret Minotaurus vid Riddarhustorget revs 1945

Byggandet av Kanslihusannexet var kontroversiellt och ledde till en allmän medvetenhet om Gamla stans särart. Tongivande kritiker mot projektet var Vera Siöcrona.

En stadsbild som försvinner

Tidningsartikel ur SvD.

Före …


Urvädersgränd. Larsson Ateljé, 1904. Foto: Stockholms stadsmuseum. 
Kvarteret Minotaurus till vänster i bild. Larsson Ateljé, 1890-1920. Foto: Stockholms stadsmuseum. 

… och efter


Foto: Wikipedia.

Huset Lyktan och Urvädersgränd vid kvarteret Minotaurus ersattes av Kanslihusannexet.