Bondeska palatset – Ett palais de justice vid Riddarhustorget

Lena Blomquist, jur.kand. och f.v. intendent vid Bondeska palatset berättar:

Gustaf Bonde
Gustaf Bonde.

Bonde bygger

På granntomten, öster om det då nyligen uppförda Riddarhuset, lät riksskattmästaren friherre Gustaf Bonde uppföra ett palats åt sig.

Arbetet påbörjades år 1662 efter ritningar av arkitekten Jean de la Vallée. Han var inspirerad av vad han sett vid en lång studieresa på kontinenten. I Frankrike fick han impulser från den franska barockstilen och i Italien studerade han hur arkitekten Palladio hade använt antikens byggnadselement.

Bondeska palatsets plan hade formen av ett H, med en tre våningar hög huvudbyggnad i mitten. Åt norr sågs två flyglar med en liten giardino intimo emellan och två flyglar mot söder flankerade en cour d’honneur. Här ledde en pampig fritrappa upp till byggnadens huvudentré i första våningen.


Så skulle Bondeska palatset se ut. Gravyr av Jean Marot i Suecia Antiqua et Hodierna. Foto: Kungliga biblioteket.

För dem som anlände med båt fanns en entré i bottenplanet mot norr. Mitt i huvudbyggnaden låg en liten ljusgård, en motsvarighet till de gamla romerska villornas atrium. Det koppartäckta taket hade hörnkupoler med lanterniner och takkupor. Flyglarna var i två våningar med promenoires på taken, balustradförsedda altaner som nåddes genom dörrar i huvudbyggnaden. På granntomten mot öster, på andra sidan Myntegränden (nu Rådhusgränd), låg stallet med spiltor för fjorton hästar. Stallet nåddes genom en porte cochère i palatsets sydöstra flygel.


Planritning med stallet.

Den franska barockstilen syns i flyglarnas strängt symmetriskt placerade fönster i grunda, rustikomfattade nischer. Det höga branta takfallet är en annan typiskt fransk detalj. Fasaderna avslutades mot taket med en kraftig gesims med klassiskt tandsnitt. Palladianska influenser fanns i festonger och romerska porträttmedaljonger huggna i sandsten, i segmentgaveln över entrétrappan och den joniska kolossalordningens pilastrar som sträcker sig genom första och andra våningen. Joniska kapitäl var ett passande val för en fint bildad byggherre; de stod i ”rang” under den korintiska ordningen, som använts på Riddarhuset och ofta ses i kyrkliga sammanhang. De korsade palmbladen på segmentgaveln symboliserade en fredsälskande uppdragsgivare. Fyrfaten på flyglarnas kupoler tog upp ett motiv, eldsprutande berg, från Bonde-ättens vapen.


Bondeska vapnet ur Adelskalendern 1900. Foto: Riddarhuset.

Jean de la Vallée ledde arbetet vid den bygghytta där murare, timmermän, stenhuggare, målare, stuckatörer, smeder och snickare förverkligade hans planer.
Bondes palats var i först hand avsett som privatbostad för honom och hans familj. Bottenvåningen inrymde ekonomiutrymmen och kök med förbindelse till en spannmålsbod i våningen en trappa upp.

Den stora fritrappan ledde till entrévåningen som var familjens huvudsakliga bostadsvåning, med matsal mot väster och sovrum mot öster. Mot trädgårdssidan låg Bondes audienskammare och skrivrum med vackert stuckdekorerat tak. De låga entresolvåningarna innehöll rum för tjänstefolket. Våningen en trappa upp innehöll Bondes festsal åt väster och en rumssvit för uthyrning ”till ambassader” åt öster.

Bonde dör

I bottenvåningens nordvästra flygel fanns en bastu. Gustaf Bonde var mycket hygienisk av sig, nästan överdrivet, tyckte många. Han badade var tredje vecka, kan man utläsa av hans dagbok. Han dog, 47 år gammal, på hemväg från en badsejour på kontinenten. Så bad är kanske inte alltid hälsa.


Plan med bastu längst ut i den västra flygeln

Efter Bondes död år 1667, fortsatte hans änka, Anna Christina Natt och Dag, byggandet, som dock upphörde innan de södra flyglarna hunnit uppföras. Hennes ansträngda ekonomi, bland annat som en följd av reduktionen, tvingade henne att hyra ut delar av palatset.

Arkitekten hade inte fått betalt för de arbeten han lagt ned på huset och han stämde in Bondes dödsbo inför rätta för att få ut sitt arvode. Rättegångsakten finns tillgänglig och den innehåller ritningar och beskrivningar av projektet som visar hur byggnaden skulle se ut och hur de olika salarna och rummen, totalt cirka 120 stycken, skulle disponeras. Dock fattas domslutet, så vi vet inte om de la Vallée fick ut sina 2.666 riksdaler. Antagligen gick det bra; han dog gammal, rik och adlad.

Anna Christina dog år 1693 och sonen Carl ärvde palatset. Gustaf Bonde hade önskat att palatset stadigt skulle förbli i ätten Bondes ägo, men så blev det inte. Carls hustru, grevinnan Maria Gustava Gyllenstierna, blev dess ägare sedan hennes rika pappa löst in det skuldsatta huset.

Fru Justitia flyttar in

Ett trettiotal år, med början år 1697, hade Svea hovrätt sina lokaler i Bondeska palatset. I bottenvåningen, med ingång från Riddarhusgränd, fanns en del hantverkslokaler, avsedda för uthyrning. En av dessa hyrdes av en smed. I hans kontrakt stod det att han inte fick smida grovt när hovrätten hade session, eftersom det skulle störa. Han skulle gratis laga lås och nycklar i den del av huset som beboddes av palatsets ägarinna, greve Carl Bondes änka.

År 1730 sålde grevinnan palatset till Stockholms stad. Två år senare blev Bondeska palatset stadens rådhus. Magistraten med borgmästarna och rådmännen i spetsen lämnade den gamla rådstugan vid Stortorget där man hade arbetat i mer än 300 år.


Rådstugan vid Stortorget. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Man tågade i procession till Storkyrkan, där en magistratspredikan hölls. Därefter vandrade processionen Storkyrkobrinken ned till Bondeska palatset. Det förblev stadens rådhus till år 1915 och på de officiella ritningarna heter palatset fortfarande Gamla rådhuset.

Under rådhustiden ändrades rumsindelningen och Bondes festsal blev magistratssal där stadens råd sammanträdde.


Magistratssalen i Bondeska palatset. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Nu börjar palatsets tid som hyreshus. Med i flytten från Stortorget till Riddarhustorget var bland annat stadsvakten och en sprutvagn som hörde till stadens brandförsvar. Justitiekollegium, handelskollegium och stadens övriga kollegier fick också sina contoires i palatset. I bottenvåningen hade de olika hyresgästerna sina vedbodar och där inrättades också arrestlokaler. Som vi ser på ritningen fanns offentliga avträden i palatsets nordöstra flygel med ingång från Rådhusgränd.


Plan med avträden i den östra flygeln

Efter en brand år 1753 byggdes huvudbyggnaden på med en låg attikavåning och ett flackt tak. Nu byggdes också de södra flyglarna.

Ett rådhus genererar mycket aktivitet. Rättegångarna drog parter och åhörare till domstolen och vad som avhandlades av stadens styrande i magistratssalen var av stort intresse för gemene man. Riddarhustorget blev en viktig plats i stadens liv.


Rättssal i rådhusrätten, Bondeska palatset.

Ulla Winblad inför rätta

Nu är vi framme vid 1760-talet. Sångskalden Bellman berättar att hans sångmö Ulla Winblad hade överträtt överflödsförordningen och förts av palten till Rådhuset för att ställas inför rätta. Nu krävs en del förklaringar: Ulla hette i verkliga livet Maria Kristina Kiellström och levde ett lösaktigt leverne. Separationsvakten var en avdelning av stadsvakten och fungerade som sedlighetspolis. Vakterna gick under öknamnet palt. Överflödsförordningar infördes av statsfinansiella skäl. Man ville begränsa importen av dyrbara lyxartiklar för handelsbalansens skull. Ulla hade använt spetsar, handskar och flor och för en kvinna i Ullas samhällsställning och profession var sådan konsumtion inte tillåten. I rättssalen kände Ulla igen flera av rättens ledamöter som sina kunder och domarna som fann sig vara bekanta med Ulla tyckte att det var lugnast att lägga ned åtalet.

Giftas-rättegången

August Strindbergs novellsamling Giftas publicerades i september 1884. Kort därefter åtalades författaren för ”hädelse emot Gud eller gäckeri af Guds ord eller sakramenten”. I novellen ”Dygdens lön” skriver Strindberg om ”Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon à 65 öre kannan och Lettströms majsoblater à 1 kr skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod”. Strindberg befann sig i Schweiz men övertalades av sin förläggare Bonnier att resa hem till rättegången. När tåget rullade in på Stockholms central möttes Strindberg av en hurrande människohop.


Strindberg möts av en hurrande folksamling den 20 oktober 1884.

På kvällen gav Nya Teatern en festföreställning av Strindbergs pjäs Lycko-Pers resa. Strindberg själv var närvarande och tog emot publikens hyllningar. Under vistelsen i Stockholm bodde han på Grand Hôtel.

Rättegången mot Strindberg började i oktober 1884. Den ägde rum i sjätte avdelningens sessionssal i Bondeska palatset. Strindberg hade hela sitt liv en fasa för att bli instängd och utsikten mot cellfängelset på tomten intill gjorde honom nedstämd. Lokalerna i övrigt gjorde inte heller något för att pigga upp den åtalade. Rådhuset var slitet och illa underhållet. De offentliga rättegångarna medförde att allmänheten hade tillträde till lokalerna och många använde byggnaden helt enkelt som värmestuga eller träffpunkt.

I boken Kvarstadsresan skriver Strindberg om rättegången. ”Rådhusrätten! Bonnier skild från målet! Domstolens mis-en-scène är icke dålig. Det stora bordet. Bibeln. Entréerna och sortierna. Folket och allmänna opinionen bakom skrank. Cellfängelsets flank med de där små vältaliga fönsterna.”

Den 16 november skriver Strindberg: ”I morgon alltså! Fri eller fälld!” Och så den 17 november: ”Frikänd! Det var en obehaglig halvtimme utanför dörren till juryns rum, det kan inte nekas. Höll ett litet enkelt portgångstal utanför Grand. Det var mycket kort och var på latin. Det innehöll bara ett enda litet ord! Sedan bankett!” I Sverige används jury enbart i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål.


Strindbergs rättssal med åhörarbänkar, östra flygeln.

Vi har en skildring från år 1901 av förhållandena i rådhuset vid Riddarhustorget. Sveriges Advokatsamfunds Stockholmsafdelning efterlyste ändamålsenligare rättslokaler. Dess utsedde komiterade har granskat lokalerna, och det finns inte anledning att tro att förhållandena var bättre vid tiden för Giftas-rättegången. Utlåtandet är en läsning som för tankarna till Dickens. Hör här:

”Rättens sessionssal upptages till rummets halfva längd af rättens estrad. Endast få kunna der få sittplats och i brist på klädhängare upptagas stolar, bordet och fönsterbrädena och ej sällan äfven soffan, af överplagg, hattar, käppar och paraplyer, varjemte galoscher om hvarandra ligga kringspridda på en ej ringa del af den obetydliga golvytan.”

”I vaktmästarrummet finnas på denna afdelning vedlårarne ännu qvar, tjenstgörande såsom de hufvudsakligaste sittplatserna. För de tillfällen då många rannsakningsfångar afvakta företräde, finnes en lös bänk, som flyttas fram såsom sittplats jemte den större vedlåren.”

”Ventilationen såväl i väntrummet som sessionssalen är usel, hvarför ofta, sedan session någon stund pågått, en stinkande och vidrig luft fyller rummen. I synnerhet är detta fallet vintertiden, då utdunstningarna från menniskor i förening med ovädrade, möjligen aldrig piskade öfverplagg samt sura skodon på förunderligt kort tid göra vistelsen i de i och för sig mörka och otrefliga lokalerna så gott som outhärdlig.”

”Det ringa utrymmet i väntrummet inskränkes ytterligare deraf, att afdelningens renskrifverskor, en eller två, äro hänvisade att vid det stora bordet midt i rummet förrätta sitt arbete. Den del af berörda bord, som icke upptages för renskrifningen, är vanligen belamrad med domboksband och höga hattar. ”

Och så slutklämmen:

”Komiterade anse sig nu böra påvisa de olika vådor som genom bruket af slika rättslokaler vållas. Att rättskipningen lider derpå är ej tvifvel underkastadt. Hos alla folk har det varit sed att rätten skipas under allvarliga former. Rättvisan har framställts såsom en gudinna och det hus der rätten skipas såsom hennes tempel. I hvad mån rådstuvurättens nu ifrågavarande lokaler kunna anses motsvara ens det blygsammaste tempelbegrepp kan en hvar döma, som en enda gång besökt någon av de förutnämnda afdelningarna.”

Rådhusets lokaler i Bondeska palatset dömdes ut och år 1915 kunde domstolen flytta in i det nybyggda rådhuset på Kungsholmen.

Palatset förfaller

Sedan rådhusrätten flyttat användes huset för olika ändamål. Staden disponerade byggnaden för olika kommunala verksamheter och palatset förföll alltmer.


Bondeska palatset runt 1900. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Här förvarades parkbänkar under vinterhalvåret, här rekryterades gubbar till snöröjningen och där fanns en expedition för mönstring av värnpliktiga. På 1920-talet föreslog borgmästare Carl Lindhagen att huset skulle rivas, men det nyinrättade Skönhetsrådet, med professor Ragnar Josephson i spetsen, satte sig emot förslaget. En fasadrenovering återgav det snusbruna, kraftigt nedsmutsade huset dess gamla, ljusa färgsättning.

Justitia återvänder

Alltsedan sin tillkomst år 1789 arbetade Högsta domstolen i ordenssalarna i kungliga slottet. På 1940-talet infördes muntliga förhandlingar i HD och domstolen behövde därför nya lokaler. Staten köpte Bondeska palatset av staden och professor Ivar Tengbom fick i uppdrag att sätta huset i stånd för HD:s räkning. Palatset inreddes med möbler av professor Carl Malmsten och Nationalmuseum och Kungl. Husgerådskammaren deponerade antikviteter och konstföremål. I oktober 1949 flyttade Högsta domstolen in i det nyrestaurerade palatset i kvarteret Nemesis.


Bondeska palatset i nutid.

En anonym byggnad

Under mina tjugosex år i Bondeska palatset fick jag ofta höra besökare säga att ”här har jag ju passerat förbi så många gånger och ändå har jag knappt lagt märke till det här huset”. Vad kan det bero på?

Bondeska palatsets huvudbyggnad ligger diskret indragen vid en förgård, med flygelbyggnader som vänder gavlarna mot torget. Konsthistorikern Osvald Sirén skriver om Bondeska palatset att det ”framkallar ett intryck av förnäm villaarkitektur”, ekon från Palladios lantvillor, vill jag påpeka, och fortsätter att citera: ”en stämning af sorgfri och solig tillvaro: palatset synes skapadt som en ram för fester och societetslif”. Detta är en privatbostad, inte en offentlig byggnad.

På granntomten står Riddarhuset, en ovanligt vacker och väl bevarad byggnad, med originella utsmyckningar och ett öppet läge vid torget. Riddarhuset fångar blickarna så att man därför inte lägger märke till den diskretare grannen.

De byggnadselement som Jean de la Vallée har använt i fasadutformningen av Bondeska palatset har slagit igenom, inte bara i Sverige, och blivit arkitektoniskt allmängods. När vi i dag ser Högsta domstolens hus tycker vi oss inte se något ovanligt eller fantasifullt verk; det har inget som särskilt drar till sig intresse. Och ändå var Bondeska palatset vid sin tillkomst hypermodernt, med det allra senaste från kontinenten när det gällde fasaddekoration och byggnadsplan.