Ingress

Medeltida frälseätt från Livland. Traditionen om en härstamning från Ungern eller Böhmen har avvisats av modernare forskning. Istället har tanken framförts om en lokal förankring och då till floden Oger, se nedan. Äldste kände stamfader är Joannes dictus de Ungaria (nämnd 1251, 1262 och 1269) till Sissegal i Sissegals socken vid floden Oger i Livland. Hans ättling i nionde led, Jürgen von Ungern (död 1534) till Pürkel i Allendorfs socken i Livland, upphöjdes i tysk-romersk riksfriherrlig värdighet som von Ungern freiherr zu Pürkel, 1534 7/2 i Prag av Riksföreståndaren, konung Ferdinand av Böhmen och Ungern, sedermera kejsare, med det av Påven Clemens VII 1533 16/5 förbättrade vapnet. Dennes sonsons son, kaptenlöjtnanten sedermera överstelöjtnanten och ståthållaren på Riga slott, friherre Wolmer von Ungern (1606–1667) till Pürkel, jämte dennes syssling överstelöjtnanten friherre Otto von Ungern (1627–1666) till Linden i Röthels socken i Estland, och fränden, en ättling i elfte led till stamfadern Johannes de Ungaria, överstelöjtnanten och estländske ridderskapshauptmannen Reinhold von Ungern (1618–1684) till Kiwidepäh i Röthels socken, naturaliserades som svenska friherrar, den senare dock utan att egentligen tillhöra ättens friherrliga gren, 1653 27/10 på Stockholms slott av drottning Kristina med vapenförbättring och med namnet von Ungern Sternberg. De introducerades 1660 3/11 under nr 54. Ätten utgick med en gren av Wolmers ättegren i Sverige på svärdssidan 1826 17/6 och dennes ättegren utgick helt på 1890-talet. Ättemedlemmarna var talrikt spridda i Baltikum och i Ryssland, och ätten var representerad på samtliga riddarhus i Estland, Livland, Kurland och på Ösel. Ätten erhöll ryskt erkännande av barontiteln genom senatsukas nr 7445 1855 11/10. En gren upphöjdes i rysk grevlig värdighet 1874 10/9 men denna gren utgick på svärdssidan 1934 6/6, varvid dock värdigheten genom adoption övergått till en annan gren. Ett par ättemedlemmar av den estländska grenen av ätten överflyttade efter första världskriget och något senare till Sverige, men idag lever ingen i Sverige. Ättemedlemmarna lever idag företrädesvis i Tyskland, men även i Brasilien, Kanada, Chile, Finland, Frankrike och USA.

Läs mer