Ätte- och vapendatabas
I databasen finns Riddarhusets nu levande ätter (663 ätter). Ätterna presenteras i sin helhet i Adelskalendern.
Klicka här för att få ytterligare information om vapendatabasens sökfunktioner och tidsindelningar
Enligt Adelskalendern 2013
Enligt Adelskalendern 2016
- Rang: Friherrlig
- Ättenummer: 260
- Adlad: 1755-03-03
- Introducerad: 1776-05-09
- Ursprung: Tyskland, Sachsen
von Saltza
Ingress
Adlig ätt som härstammar från Sachsen i Tyskland och är känd sedan 1500-talets förra del med en Heinrich von Salza till Brücken i kretsen Sangerhausen som angiven äldste kände stamfader. Den s k Brückengrenen överflyttade till Estland i början av 1600-talet, och medlemmar därav till Sverige i början av 1700-talet. Heinrich von Salzas ättlingar i sjätte led bröderna, korpralen vid Livdrabantkåren sedermera överstelöjtnanten vid Jämtlands regemente, Evert Friedrich von Saltza (1684–1750), och majoren vid Östgöta infanteriregemente sedermera generalmajoren och landshövdingen i Jönköpings län, Jacop Ludwig von Saltza (1685–1763), naturaliserades genom kunglig resolution given 1731 12/6 i Stockholm av konung Fredrik I. De introducerades samma år 19/7 under nr 1849. Evert Friedrich slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1750 10/8. Jacob Ludvig von Saltza (1685–1763), upphöjdes vidare i friherrlig värdighet 1755 3/3 på Stockholms slott av konung Adolf Fredrik, och hans båda söner introducerades 1776 9/5 under nr 260 varvid den adliga ätten utgick på svärdssidan. Friherrebrevet utfärdades dock först 1780 5/12 på Stockholms slott av konung Gustav III. Landshövdingen i Hallands län, generalmajoren och lantmarskalken friherre Hugo Herman von Saltza (1726–1785), upphöjdes i grevlig värdighet 1778 27/12 på Stockholms slott av konung Gustav III, och introducerades 1778 28/12 under nr 96, men slöt själv sin ätt på svärdssidan 1785 1/3. Ätten utgick i Sverige 1925 15/2 men fortlever i en 1891 till USA överflyttad gren. Med ätten sammanhör sedan 1845 grevliga ätten von Saltza nr 142, se dito. Originalresolutionen från 1731 förvaras i Riddarhuset. Friherrebrevet i original i privat ägo. Grevebrevet i original från 1778 i privat ägo.
Läs mer
Blasonering
"En fördelad sköld: warandes högra öfra och wänstra nedre fälten röda, och i hwardera ses en fritt stäld fransk lillia af silfwer. De wänstra öfra och högra nedre fäldten åter äro af wattn? färg eller silfwer och uti hwardera äro 2ne emot hwarannan fälde metkrokar, med utwande spakar i form af anckare, af naturlig eller jern färga. Uppå skölden är satt en större friherre krona, emellan 2ne emot hwarandra wände samt med mindre friherre kronor krönte tornerkielmar. Uti den högra hielmkronan står en fransk lillia af silfwer, och uti den wänstra trenne struska fiädrar: den medlersta af silfwer, och de yttre af röd färg, emellan 2ne up- och nedwände jern färgade metkrokar. Skölden är omgifwen å alla sina öfra sidor med löfwärck som i grund är rödt, samt i dagen af silfwer." Konceptet i RA, Friherrebrev vol 7 s 872, varav avskrift i RHA. registerkort över sköldebrev.
Läs mer