Ingress

Medeltida frälsesläkt som härstammar från Östergötland. Den med visshet äldste kände stamfadern är en Påvel Tufvesson känd sedan 1400-talets senare del och möjligen av dansk börd. Hans son, häradshövdingen i Norra Vedbo härad, Måns Påfvelsson till Broxvik (levde 1528), förde i vapnet en sparre. Dennes son, tillika häradshövding i Norra Vedbo härad och knekthövitsman och ståthållare på Kalmar slott, Erik Månsson Ulfsparre (död 1564), var den förste som bar namnet som kommer från vapnet, d v s ulven i hjälmprydnaden och sparren i skölden. Han tillfogade också ett blad under sparren, ett arv efter mödernehärstamningen från Häggasönernas ätt. Ätten introducerades 1625 (10/3–4/4) i dåvarande andra klassen, riddarklassen, genom lottning under dåvarande nr 13, nuvarande nr 9, och har senare erhållit benämningen Ulfsparre af Broxvik till skillnad från utdöda adliga ätten Ulfsparre (Hjortö- släkten) nr 112. Riksrådet Åke Hansson Ulfsparre (1597–1657) upphöjdes jämte sin farbrors sonson, översten sedermera landshövdingen i Kalmar län och på Öland, Göran Ulfsparre (1617–1656), i friherrlig värdighet 1653 18/2 på Stockholms slott av drottning Kristina. De introducerades 1654 11/5 som Ulfsparre af Broxvik under nuvarande nr 37. Göran Ulfsparre slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1656 18/3, och ätten utgick på svärdssidan 1820 10/7. Generaladjutanten, översten och chefen för Kalmar regemente sedermera generalmajoren Erik Georg Ulfsparre (1776–1865), upphöjdes i friherrlig värdighet jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar friherrlig värdighet, 1817 4/7 på Stockholms slott av konung Karl XIII. Brevet underskrevs dock av konung Karl XIV Johan och ätten introducerades 1818 med namnet Ulfsparre under nr 367. Erik Georg slöt själv ätten 1865 17/4. Medlemmar av andra yngre grenen har tidigare skrivit sig Norberg. En gren därav överflyttade på 1920-talet till USA och fortlever där. En annan gren som skrivit sig Ullberg synes vid vidare efterforskningar vara utdöd. Friherrebrevet i original från 1817 är sedan 1884 donerat till Riddarhuset.

Läs mer