Ingress

Medeltida frälse- och riksrådsätt från Västergötland, även kallad Torpaätten och yngre Stenbocksätten, vars med visshet äldste kände stamfader är häradshövdingen i Kinds härad, Jöns Bengtsson (sparre), som uppges vara född på 1340-talet samt omnämnes 1385 och levde 1412. Hans son, väpnaren och även han häradshövding i Kinds härad, Arvid Jönsson (levde 1434 men var död 1438) förbättrade före 1421 sitt sparrevapen med en sexuddig stjärna tagen från hustruns vapenbild. Dennes sonsons son, väpnaren och också han häradshövding i Kinds härad Olof Arvidsson (död 1505/8) till Torpa i Länghems socken i Västergötland, upptog sin moders vapen, den gamla Stenbocksättens vapen, över ett schackrutat fält en uppstigande stenbock och kvadrerade detta i första och fjärde fältet med fädernevapnet (sparre över stjärna). Olof Arvidssons son, riksmarsken Gustaf Olofsson Stenbock (död 1571), som antagit släktnamnet efter stenbocksvapnet, var den förste i Sverige som upphöjdes i friherrlig värdighet 1561 29/6 av konung Erik XIV vid dennes kröning i Uppsala. Även sonen, fältöversten Erik Gustafsson Stenbock (1538–1602), upphöjdes i friherrlig värdighet vid samma tillfälle 1561 29/6. Ätten introducerades genom den senares son riksrådet Gustaf Stenbock (1575–1629) 1625 (10/3–4/4) som den främsta friherrliga ätten under nr 1 i dåvarande matrikeln. Den uteslöts 1654 i den nya matrikeln såsom varande introducerad i högre värdighet då riksrådet friherre Fredrik Stenbock (1607–1652), upphöjts i grevlig värdighet 1651 26/3 på Stockholms slott av drottning Kristina med Bogesund som grevskap, vilket dock 1681 reducerades till kronan. Även hans två yngre bröder, riksrådet friherre Erik Stenbock (1612–1659) och generalen av infanteriet sedermera riksrådet och riksamiralen friherre Gustaf Otto Stenbock (1614–1685), upphöjdes dagen efter brodern även de i grevlig värdighet 1651 27/3 på Stockholms slott av drottning Kristina (med rätt att skriva sig till Bogesund). De erhöll samma vapen som äldre brodern förutom att de istället för vapenmantel erhöll lövverk. Ätten introducerades 1652 15/10 under nr 12. Grevskapet förbättrades 1653 20/5 varvid grevevärdigheten samt rätten att skriva sig till Bogesund även utsträcktes till brödernas fyra systrar – såväl levande som döda likväl gifta som ogifta – avlidna grevinnan Christina Catharina Brahe (1608–1650), avlidna fröken Margareta Stenbock (1609–1631), friherrinnan Magdalena Bååth (1616–1686) samt fröken Birgitta Stenbock (1617–1653). Fredriks ättegren utgick 1705 15/8 och Eriks på svärdssidan 1699 14/2. En medlem av Gustaf Ottos gren blev bofast på det av honom 1722 ärvda fideikommisset Kolk i Estland och ätten inskrevs på Estlands Riddarhus i Reval (Tallinn) 1752 3/7 under nr 51. En medlem av den nuvarande huvudmannagrenen erhöll genom kunglig resolution 1901 10/5 tillstånd att inträda i förfädernas rättigheter på Sveriges Riddarhus. Dennes gren utgick på svärdssidan liksom hela ätten på svärdssidan i Sverige 2007 2/5. Den första yngre grenen erhöll genom rysk senatsukas 1825 23/6 rätt att få kalla sig Stenbock-Fermor och inskrevs på Livlands Riddarhus i Riga 1833 20/6 under nr 337, samt erhöll 1849 3/9 vapenförening med det Fermorska vapnet. Dess äldre gren som genom kejserlig ukas 1835 13/8 erhöll rätt att få kalla sig Essen-Stenbock-Fermor, levde i Ryssland och fortlevde 1939 i Sibirien, Iran och Jugoslavien, men nyare uppgifter saknas. Huvudmannagrenen är i huvudsak bosatt i Finland. Medlemmarna av första yngre grenen är i huvudsak bosatta i USA, Tyskland och Belgien. Ätten har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten Drake af Intorp nr 82. De bägge grevebreven i original förvaras i Riksarkivet (Stenbock-Chermsidesamlingen; E 6873).

Läs mer