Ätte- och vapendatabas
I databasen finns Riddarhusets nu levande ätter (663 ätter). Ätterna presenteras i sin helhet i Adelskalendern.
Klicka här för att få ytterligare information om vapendatabasens sökfunktioner och tidsindelningar
Enligt Adelskalendern 2013
Enligt Adelskalendern 2016
- Rang: Friherrlig
- Ättenummer: 295
- Adlad: 1770-12-11
- Introducerad: 1777-06-11
- Ursprung: Tyskland, Pommern
Ramel
Ingress
Ätten anses härstamma från en medeltida adlig ätt från Pommern i Tyskland. Som äldste till namnet kände medlemmen anges en Hubertus Romole (omtalas som död 1256) till Lassan. Den med visshet äldste kände stamfadern är fogden i hertiglig pommersk tjänst, riddaren Johannes Ramel (1265–1304) till Lassan. Hans son var Beticke (Bertram) Ramel d ä (nämnd 1322) till Wusterwitz och Kösternitz. Dennes ättling, Henrik Ramel (död 1610) till Wusterwitz i kretsen Schlawe i Hinterpommern, inkallades till Danmark 1581 där han blev kansler, hovmästare och riksråd. Han naturaliserades som dansk adelsman 1584 8/1, och fick samma dag ärftlig förläning av Bäckaskog i Skåne. Hans son var danska riksrådet Henrik Ramel (1601–1653) till Bäckaskog. Dennes två söner, Ove Ramel (1637–1685) till Bäckaskog och Ugerup i Skåne, och Hans Ramel (1641–1711) till Maltesholm, Borreby, Löberöd och Vidarp i Skåne, blev i enlighet med fredstraktaten 1660 och kungliga resolutionen 1664 10/6 introducerade på Sveriges Riddarhus 1664 14/6 i andra klassen, riddarklassen, under nuvarande nr 24. Ove Ramel återgick i dansk tjänst och överflyttade till Danmark, där han själv slöt sin ättegren liksom hela ätten i Danmark på svärdssidan 1685 29/1. Hans Ramels sonson, översten Hans Ramel (1724–1799), upphöjdes i friherrlig värdighet 1770 11/12 på Stockholms slott av konung Adolf Fredrik. Brevet är dock undertecknat av konung Gustav III. Han introducerades 1777 11/6 under nr 295 varvid den adliga ätten utgick. Friherrebrevet i original i privat ägo.
Läs mer
Blasonering
". . . Hans förra urgamla adeliga stamvapen med följande förbättring: En midt itu fördeld skjöld, hvars öfra fäldt är rödt och innehåller en femb uddig stjerna af guld, nedra fälltet är belagt med blå och silfver schack rutor, fyra hvarf i högden och sex på bredden. Åfvanpå skiölden står en friherre krona med femb therutur upväxande sädesax af guld emellan tvenne, äfven med friherrlige kronor krönte och femb gyllene byglar försedde öpne tornerehjellmar. Uppå then högra hielmkronan stå upreste tre af silfver och rödrandigt vridne enhörnings horn, spetsarne nedvände och med öfra ändarne ifrån hvarannan utvände, och på vänstre hjelmkronan står ett uprest leijon emot höger vändt, fördelt af rödt och blått, som med bägge rammarne förer fram för sig en avart orm. Skiöldhållare äro tvänne naturligt målade vildmän med krantsar på hufvuden, lifgiördlar af gröna ekelöf, förande hvarthera i högra handen en klubba af guld, alldeles som detta vapen med sine rätta och egentelige färgor här åfvan afmålat finnes. . . ." Sköldebrevsavskrifter, 13:043, RHA.
Läs mer