
Ätte- och vapendatabas
I databasen finns Riddarhusets nu levande ätter (663 ätter). Ätterna presenteras i sin helhet i Adelskalendern.
Klicka här för att få ytterligare information om vapendatabasens sökfunktioner och tidsindelningar
- Rang: Friherrlig
- Ättenummer: 142
- Adlad: 1719-05-23
- Introducerad: 1719
- Ursprung: Sverige, Småland, Växjö
Leijonhielm
Ingress
Släkten härstammar från Småland. Äldste kände stamfader är domkyrkosysslomannen och dekanen vid domkapitlet i Växjö tillika kyrkoherden i Gårdsby pastorat av Växjö stift, Johannes Olai (levde 1578). Hans sonson var biskopen i Växjö, Joannes Benedicti Baazius den äldre (1581–1649). Dennes son, översten och chefen för Västmanlands regemente sedermera översten och kommendanten på Kalmar slott samt vice landshövdingen i Kalmar län, Erich Baaz (1621–1687), adlades 1667 20/3 på Stockholms slott av konung Karl XI:s förmyndar-regering med namnet Leijonhielm. Han introducerades 1668 9/9 under nuvarande nr 784. Erich Leijonhielms son, generalmajoren och landshövdingen i Jönköpings län, Anders Leijonhjelm (1655–1727), upphöjdes i friherrlig värdighet 1719 23/5 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora. Han introducerades samma år under nr 142 varvid den adliga ätten utgick på svärdssidan. Den tredje yngre grenen är sedan 1883 bosatt i Australien och skriver sig Leyonhjelm. Ätten har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten Ekehielm nr 380. Originalsköldebrevet och friherrebrevet i original liksom originalsköldebrevet för adliga ätten Ekehielm i privat ägo.
Läs mer
Blasonering
". . . En skjöld fördelt i fyra fält och mitt uppå fördelningen des förra adelige stamvapn, det Vij således efter bla###con vele hafva inrättat, nämligen en i tväran fördelt skjöld, uti hvars öfre del, som är blå, upstiger öfre delen af ett gyllende leijon, som håller en försilfrad hjelm, den nedre delen är af silfver, hvaruti ligger en face en grön eke-qvist med tre ållon uppå. Men af sjelfva frijherrliga vapnet är det första fältet blått, hvaruti sees en tilltagande måne af silfver emellan tvänne bandevijs stälte strömmar af samma metall; det andra fältet är af gull med en grön palm- och lager-qvist uti, formerandes en långlig crantz. Det tredje fältet är bandevijs fördelt i tvänne delar, varandes den öfre dehlen af gull med ett rödt leijonhufvud uti, den nedre är af röd färg, hvaruti är ett förgylt gripehufvud. Det fierde fältet är uti alt likt med första. Ofvan på skjölden stå tvänne öpne tornerhjelmar med en friherrlig crona emellan och en på hvardera hjelmen. Uppå den högre hjelm-cronan sitter ett krönt leijon af gull en front och håller med hvardera ramen en fahna, som med gull och blått äro i fyra delar hvardera fördelte, och öfver den vänstre hjelm cronan lyser en tilltagande måna af silfver emellan en blå och en grön strussfjäder. Löfvärket är af gull, silfver, blått och rödt, aldeles som detta vapn med dess rätta färgor här hos afmålat finnes. . . ." Sköldebrevsavskrifter, 11 A:014, RHA.
Läs mer