Ätte- och vapendatabas
I databasen finns Riddarhusets nu levande ätter (663 ätter). Ätterna presenteras i sin helhet i Adelskalendern.
Klicka här för att få ytterligare information om vapendatabasens sökfunktioner och tidsindelningar
Enligt Adelskalendern 2013
Enligt Adelskalendern 2016
- Rang: Friherrlig
- Ättenummer: 143
- Adlad: 1719-05-23
- Introducerad: 1719
- Ursprung: Sverige, Dalarna, Folkärna socken & Tyskland
Cedercreutz
Ingress
Ätten består av två genom gifte på spinnsidan befryndade ättegrenar. Den äldre ättegrenen härstammar från Dalarna. Äldste kände stamfader är kyrkoherden och prosten i Svärdsjö Laurentius Joannis Folkernius (ca 1618–1674), vilken kallade sig Folkernius efter födelsesocknen Folkärna. Hans son, brukspatronen på Ludvika bruk och lagmannen i Närke sedermera landshövdingen i Västmanlands län Jonas Folkiern (1661–1727), adlades 1711 20/8 i Bender i Turkiet av konung Karl XII med namnet Cedercreutz, och introducerades 1713 17/12, men ätten uteslöts ur den nya matrikeln 1727 såsom varande introducerad i högre värdighet. Han upphöjdes nämligen i friherrlig värdighet 1719 23/5 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora, och introducerades samma år under nr 143. Den yngre eller Tersmedenska ättegrenen härstammar från norra Tyskland. Äldste kände stamfader är köpmannen i Stade Claus tor Smede (död ca 1497). Dennes sonsons sonson Herman zur Schmiden (ca 1610–1667), inflyttade före 1636 till Sverige där han blev arrendator av Larsbo bruk i Söderbärke socken i Dalarna. Hans son, även han arrendator av Larsbo bruk, Reinhold Tersmeden (1655–1698) var gift med Christina Börstelia (1663–1719), vilken som änka gifte om sig med ovannämnde Jonas Folkiern-Cedercreutz. Reinhold Tersmeden hade barnen, två söner och tre döttrar, generalauditören sedermera riksrådet Herman Tersmeden (1684–1754), sedermera hovjunkaren Reinhold Tersmeden (1691–1729), Margaretha Tersmeden (1690–1775), Anna Maria Tersmeden (1695–1776) och Beata Tersmeden (1696–1717), vilka adlades tillsammans med styvfadern 1711 20/8 och styvsönerna introducerades med denne 1713 17/12. De fyra äldsta då levande styvbarnen upphöjdes även i friherrlig värdighet tillsammans med styvfadern 1719 23/5 och styvsönerna introducerades med denne samma år under nr 143. Ovannämnde Herman Cedercreutz upphöjdes i grevlig värdighet genom kunglig resolution given 1751 21/11 i Stockholm av konung Adolf Fredrik, men tog som sådan icke introduktion utan slöt därför själv såväl sin friherrliga ättegren som den ointroducerade grevliga ätten på svärdssidan 1754 24/11. Reinhold slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1729. Ätten utgick i Sverige 1871 28/3, men en gren överflyttade till Finland och immatrikulerades 1818 5/2 på Finlands Riddarhus under nr 6 bland friherrar. Grenen, inklusive huvudmannagrenen, fortlever där. Nedanstående familj har 1950 6/10 återvunnit representationsrätt på Sveriges Riddarhus. Beträffande personbeståndet i Finland se Finlands Adelskalender. Den yngre ättegrenen hade gemensamt ursprung med adliga ätten Tersmeden nr 1940 c. Friherrebrevet i original förvaras i Finlands Riksarkiv. Kopia av såväl sköldebrevet liksom friherrebrevet förvaras i Finlands Riddarhus.
Läs mer
Blasonering
". . . En skiöld fördelt i fyra fält, hvilke med et gyllene kors ifrån hvarandra skiljas, och mitt uppå fördelningen des förra adel: stamvapen, som är en skiöld af silfver, hvaruti vijsa sig 3:ne blå bander, öfver hvilka är en blå chef, zirat med trenne liljor af gull, men af sielfva friherlige vapnet är det första fältet blått, hvaruti ligga tre försilfrade berg, flytandes en ström emellan hvardera berget, och öfver de samma lyser en tiltagande måne af silfver. Det andra fältet är af silfver, öfver hvilket går en röd bande, hvaruppå sees ett kors af guld emellan tvenne billetter af silfver. Det tredje fältet är i alt lijkt med det andra, så och det fierde med det första. Ofvan på skölden stå tvenne öpne tornerhielmar med en friherrlig crona emellan och en på hvardera hielmen. Utur den högre hielmcronan sträcker sig öfre dehlen af et gyllene leijon, som håller ms d högre ramen en grön cederqvist. Uppå den vänstra står en krönt pelare af silfver emellan en grön ceder och palmqvist, som äro korsvis stälte, och omkring pelaren slänger sig en blå orm. Löfvärket är af gull, silfver, blått och rödt, och vapnet supporteras af tvenne leoparder, aldeles som det samma med sina egentelige färgor här bredevid afmålat finnes. . . ." Sköldebrevsavskrifter, Stf 08:099, RHA.
Läs mer