
Ätte- och vapendatabas
I databasen finns Riddarhusets nu levande ätter (663 ätter). Ätterna presenteras i sin helhet i Adelskalendern.
Klicka här för att få ytterligare information om vapendatabasens sökfunktioner och tidsindelningar
- Rang: Grevlig
- Ättenummer: 29
- Adlad: 1687-12-10
- Introducerad: 1689-02-05
- Ursprung: Sverige, Småland
Bielke
Ingress
Bielkeätten är en av landets äldsta kända fortlevande frälse- och riksrådsätter av svenskt ursprung. De tidigaste kända företrädarna är riddaren Nils Kettilsson som omtalas 1279 och dennes broder riddaren, riksrådet och lagmannen i Tiohärads lagsaga i Småland, Thure Kettilsson som omtalas 1283. Möjligen skulle dessa kunna vara söner till en Kettil Petersson som omtalas 1266 och 1268. Hogenskild Bielkes yngre broder, riksrådet Claes Bielke (1544–1623), upphöjdes i friherrlig värdighet 1594 19/2 vid konung Sigismunds kröning och skrev sig friherre till Vik. Hans friherrliga ättegren utgick på svärdssidan 1638 22/12 utan att ha blivit introducerad i denna värdighet. Ätten introducerades såsom varande en riksrådsätt i andra klassen, riddarklassen, 1625 (10/3–4/4) med namnet Bielke af Åkerö efter lottning under dåvarande nr 12, nuvarande nr 8 men utgick på svärdssidan i denna värdighet 1647 17/3. Emellertid hade de två bröderna, rikskanslern Svante Bielke (1567–1609) och riksrådet Nils Bielke (1569–1639), upphöjts i friherrlig värdighet 1608 12/8 i Stockholm av konung Karl IX. Ätten introducerades 1625 (10/3–4/4) under dåvarande nr 7, nuvarande nr 6. Svantes gren utgick på svärdssidan 1639 2/4 och Nils gren på svärdssidan 1792 22/3, varvid den friherrliga ätten utslocknade. Dessförinnan hade emellertid tidigare ambassadören, dåvarande kungliga rådet, generalen av kavalleriet och infanteriet samt generalguvernören i Pommern, sedermera fältmarskalken friherre Nils Bielke (1644–1716), upphöjts i grevlig värdighet 1687 10/12 på Stockholm slott av konung Karl XI och introducerats 1689 5/2 under nr 29. Han hade dock redan 1686 eller 1687 upphöjts i tysk-romersk riksgrevlig värdighet, vilken värdighet han av konung Karl XI tilläts ta emot 1688 7/1.
Läs mer
Blasonering
". . . En fördeelt skiöld i fembton fält, hvaraf de femb första och femb sidsta äro de nämste slächternes skiölder på fäderne och möderne, men de femb medelste hanss egne, nembl. den förste Vasars, den andra Leijonhufvudz, den tredie de gamble Sturars, den fierde de unga Sturars, den fembte de Gripars, den elloffte Oxenstiernas, den tolfte Rosars af Erfvala, den trettonde Hornars, den fiortonde Banerars och den fembtonde Trollars. Men den siette, som är den förste af hanss egne skiölder, förer ett blått fält med gullcronor sådt, uti hvilket står ett gyllene leijon, hållandes en commendeur staf i bägge ramarne, den siunde är fördelt i tre deelar. ram L: I.: De tvenne öfverste bågevijs snedt öfver äre af sölfver, i hvilka stå tvenne svarta turckehufvuden med deras turban. Den nederste delen är rööd med ett sölfver torn, öfver hvilket står en half måne af sölfver, den ottonde, som ståår mitt uti är Bielkarnes gamble stamm-vapn, den nijonde är fördelt uti tvenne delar ifrån ofvan till nedan och är den högre delen af gull med en svart halfflächt örn, och sedan är den andra delen fördelt tvärt öfver, af hvilken den öfverste är svart med ett uprest guld leijon, den nederste är med tree guldrander och fyra röda rander nederåth, den tijondhe är blå med en bred guldrand mitt öfver, uti den öfverste delen finnas tvenne gyllene lillior utan stielkar och uti den nederste delen en caducei eller Mercurij staf af guld. Ofvan på detta grefvelige vapnet stå trenne crönte hielmar, af hvilke den medelsta är gambla Bielcke vapnet, på den andre hielmen, som är å högre sijdan, står en karl till median uti fult harnesk, hållandes i högre handen tvenne fahnor, af hvilke den ene förer tre gull cronor och den andre svenske leijonet och i den vänstre handen sammaledes tvenne andre det beyerske vapnet. Uppå den tredie hielmen, som fins på den vänstra sijdan, står ett krönt gyllene leijon med en commendeurs staf i ramarne. Sedan äre och tvenne grijpar af naturlig färg, som hålla vapnet emellan sig, alldeles efter det skick och den ordning, som sielfve vapnet här med sine rätte och egentelige färgor finnes tecknat och afmåhlat. . . ." Sköldebrevsavskrifter, 04:115, RHA.
Läs mer