Stenhallen – Riddarhuspalatset

 

ÖVERSIKT

Riddarhusets storslagna entré- och trapphall kallas Stenhallen. Den är på många sätt en tidsresa tillbaka till 1600-talet och som Sveriges första monumentaltrappa välkomnade den adeln och dess besökare till det yppersta av prakt och makt.

Från 1700-talet återfinns Carl Hårlemans gestaltning av Stenhallens övre del, gallergrindarna i rokokostil och lyktorna som är gjorda efter bronslyktorna på Stockholms slott.

Under 1900-talet tillkom Isak Gustaf Clasons vindfång i nedre Stenhallen med Riddarhusets valspråk Arte et Marte i centrum och även övre Stenhallens magnifika historiemålning som är utförd av Gustaf Cederström och skildrar Karl X Gustav och Erik Dahlbergh redo att 1658 gå över Stora Bält.

Inristat i stenen finns klotter från flera århundraden som förevigar kuskar, betjänter, adelsmän och många andra.

HISTORIK

NEDRE STENHALLEN

Stenhallen domineras av Jean de la Vallées stora dubbeltrappa som uppfördes 1664–1668. Det är Sveriges första monumentaltrappa och förebilden för många trapphus i slott och herresäten. Stenhuggeriarbetet leddes av byggmästaren Hans Thanner och de vackra balusterdockorna är gjorda i mörkbrun öländsk kalksten och trappan i gotländsk sandsten. Den nedre delen av Stenhallen inreddes samtidigt med trappan. Det planerades för statyer i de fyra nischerna med inskriftstavlor under, men några statyer har aldrig placerats där.


BILD: Monumentaltrappan. Ritning av Jean de la Vallée.

Om det ståtliga bygget sades med ett samtida citat:

”Trappan, som här bygd är, förmodar man skall vara så skiön, som den eij så lät annorstädes finnas skall, men så skall ingen troo, hvadh för penningar densamma också kostar”.

Nog var det pampigt när adeln äntligen kunde beträda trappan för att bevista den första riksdagen i Riddarhussalen året 1668.

Isak Gustaf Clason är upphovsman till vindfånget i Stenhallen från 1910-talet, som med sin bonade ek ansluter till den fasta inredningen i Lantmarskalksvåningen. Inskriptionen Arte et Marte – Konst och Krig, är Riddarhusets valspråk och visar på de verksamhetsfält inom vilka adeln skulle verka.


BILD: Metallkronorna i taket är moderna kopior efter en 1600-talskrona i Kristine kyrka i Falun. Vindfånget utfördes av Isak Gustaf Clason i början av 1900-talet.

GRAFFITI

I Stenhallen går det att se inristningar på väggarna. Det är klotter från förr, graffiti om man så vill. Kanske var det uttråkade kuskar, betjänter och lakejer till de på riksdagen upptagna adelsmännen, som under sin långa väntan karvade in sina initialer på väggarna för att fördriva tiden. Men sannolikt har även adelsmän förevigat sig själva på detta vis inför en riksdag. Det äldsta klottret är daterat till år 1680.

GALLERGRINDAR I ROKOKOSTIL

År 1753 blev Carl Johan Cronstedt riddarhusarkitekt. Hans största bidrag i sammanhanget är de gallergrindar i rokokostil som finns på vardera sidan i dubbeltrappan ”med spetsar ofwanpå at ingen kan klifwa däröfwer”.


BILD: Carl Johan Cronstedts ritning av gallergrindarna.

ÖVRE STENHALLEN

Den övre delen av Stenhallen var länge ofullbordad. Ett betydelsefullt tillägg till Jean de la Vallées trapphall kom därför att bli Carl Hårlemans gestaltning av den övre Stenhallen 1749–1753, som då bland annat fick sin pilasterarkitektur.


BILD: Carl Hårlemans ritning över trapphuset.

De två blinddörrarna som i övre Stenhallen vetter mot Riddarhussalen och Kanslivåningen mittemot skapar symmetri i trapphallen och är kännetecknande både för 1600-talets och 1700-talets arkitektur. Dörrarnas portaler av målat trä tillkom under Hårlemans ledning. Riddarhussalens funktion som slutet mötesrum är troligen skälet till att öppna fönsterdörrar med räcken inte utfördes utan istället stängda trädörrar.

Funktionell, men möjligen vanprydande, är den sidotrappa som under delar av 1800-talet ledde upp till den nordvästra blinddörren och in i den läktare som sedan 1700-talet fanns längst bak i Riddarhussalen. Trappan revs i början av 1880-talet.

Konstnären och friherren Carl Stefan Bennet har någon gång mellan 1837 och 1845 förevigat sidotrappan och dessutom avbildat en gardist från Svea livgarde, en hund, två män och en kvinna. Livgardet avdelade vaktmanskap till Riddarhuset under riksdagarna på den tiden och förmodligen är målningen tillkommen vid ett sådant tillfälle. På trappan ligger spår av blöt snö.


BILD: C. S. Bennet. Interiör från Riddarhusets trapphall. Stockholms stadsmuseum. Målningen kan tidsbestämmas tack vare gardistens uniform.

Trapphallens lyktor i gips och plåt sattes upp 1765. De är ritade av Jean Eric Rehn och gjutna i samma form som de av skulptören Bouchardons gjutna bronslyktorna på Stockholms slott.

DET STORA ÄVENTYRET – TRAPPHUSETS HISTORIEMÅLNING


BILD: Stenhallen ur riddarhussekreterare Charles-Emile von Oelreichs fotoalbum. Lägg märke till marmoreringen av väggfälten som tillkom under 1800-talets mitt.

”Vestibulen ter sig ofullbordad och tom”!

På adelsmötet 1911 beslutades att två monumentala målningar skulle sättas upp på varsin sida av Riddarhusets övre trapphall. Historiemålaren Gustaf Cederström tillfrågades och kunde snart presentera en kolskiss i full skala, som han sedan gav färg och form i en ateljé i Paris. I början av hösten 1912 var verket, som kallades ”Det stora äventyret”, klart. I dag är det mer känt som ”Tåget över Bält”. I förgrunden sitter Karl X Gustav till häst. Kungen är högre uppsatt än adelsmannen nedanför, men den sistnämnde, Erik Dahlbergh, har den ena foten på isen. Adeln visar vägen!

Den andra målningen? Vid 1914 års adelsmöte föreslog en ledamot att den skulle framställa Johan Banér, fältherren från trettioåriga kriget. Gustaf Cederström själv hade en annan idé. Till skillnad från det första verket ville han att pendangen ”skulle hämtas från någon tilldragelse av fredlig art” och tänkte sig mötet mellan rikskanslern Axel Oxenstierna och kardinal Richelieu i Compiègne år 1635.


BILD: Skiss till historiemålning. Foto: Bukowskis.

Den här av Riddarhuset nyförvärvade skissen visar en annan av Cederströms idéer, nämligen Olof Rudbeck den äldre när han för drottning Kristina demonstrerar sina upptäckter i lymfkärlens anatomi på Uppsala slott i april 1652.

Något klartecken kunde dock inte ges. Det var en företagsam tid i Riddarhusets historia och byggnadsprojekten avlöste varandra. Pengarna behövdes på annat håll. Med åren rann ärendet ut i sanden. Än i dag gapar väggen mittemot ”Det stora äventyret” tom.