Tema: Lantmarskalkarna – Riddarhuspalatset

Lantmarskalkssalen

 

54 porträtt

 

Förteckning gjord 1959 av Rutger Croneborg, riddarhussekreterare 1954–1966

LANTMARSKALKSSALEN, ÖVRE RADEN

A. Lantmarskalkar utsedda av Konungen (Drottningen) enligt 1626 års riksdagsordning.

1. Johan Eriksson Sparre (1587–1632), son till riksrådet Erik Larsson Sparre, som halshöggs i Linköping år 1600. Sonen stod i stor ynnest hos konung Gustaf II Adolf och utsågs till guvernör för kopparhandelskompaniet, det dåtida Sveriges största exportföretag. Liksom de flesta lantmarskalkar under denna period utsågs han sedermera till riksråd. Blev 1632 överståthållare i Mainz, där han avled.
Lantmarskalk vid 1627 års riksdag.
Porträttkopia av Lorentz Pasch dy. 1 svart dräkt med spetskrage.

2. Greve Per Brahe (1602–1680), d.v.s. den berömde statsmannen Per Brahe d.y., greve till Visingsborg och herre till Rydboholm m.m. Deltog i 30-åriga kriget under konung Gustaf II Adolf, därefter uppskattad generalguvernör för Finland, där han grundade Åbo universitet, samt sedermera riksdrots och en av Carl XI:s förmyndare, samt även president i Svea hovrätt.
Lantmarskalk vid 1629 års riksdag då han var 27 år gammal.
Porträtt av Lorentz Pasch d.y. efter original av David Beck å Skokloster. I harnesk och tovskrage med kort marskalksstav och lantmarskalksstav,

3. Friherre Johan de la Gardie (1582–1642), son till fältherren och ståthållaren i Estland och Ingermanland, Pontus de la Gardie. Han var själv guvernör på Revals slott och över Estland samt sedermera riksråd.
Lantmarskalk vid utskottsmöte 1630.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original å Gripsholm. I svart dräkt med tovskrage och lantmarskalksstav.

4. Åke Axelsson Natt och Dag (1594–1655), av svensk frälseätt känd sedan 1280-talet, från vilken Sture-ätten utgått. Var bl.a. ståthållare i Kalmar och vice president i Svea hov rätt, sedermera riksråd, slutligen riksmarskalk och upphöjd i friherrlig värdighet.
Lantmarskalk vid utskottsmöten 1631 och 1632.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original å Gripsholm. I svart dräkt med tovskrage och lantmarskalksstav.

5. Lars Eriksson Sparre (1590–1644), broder till lantmarskalken Johan Eriksson Sparre, kammarjunkare hos konung CarI IX, sedermera ståthållare på Jönköping och över dess län. Blev så småningom vice president i Svea hovrätt och riksråd. Han var en utmärkt lantmarskalk med stor pondus och auktoritet.
Lantmarskalk vid riksdagarna 1653, 1634, 1635, 1638 och 1640 jämte flera utskottsmöten, allt under drottning Christinas förmyndarregering.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. i svart dräkt med spetskrage.

6. Erik Karlsson Gyllenstierna (1602–1657), studerade i Uppsala, Holland och England, blev kammarherre hos Gustaf II Adoif, sändes som legat till Moskva och blev därefter landshövding över Karelen, Viborg och Nyslott. Utsågs till riksråd 1645, blev friherre till Ulaborg 1651 samt slutligen president i Åbo hovrätt.
Lantmarskalk vid 1642 års riksdag.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original å Gripsholm sannolikt av Elbfas. I gul dräkt med spetskrage och lantmarskalksstav.

7. Henrik Klasson Fleming (1584–1650), kom tidigt i krigstjänst, blev efter freden i Stolbova 1617 ståthållare över Viborgs, Nyslotts och Kymmendegårds län, därefter landshövding i Ingermanland, tjänstgjorde till sjöss utanför Danzig 1628 såsom viceamiral, var gesant till Moskva 1654 samt återerövrade Jämtland från danskarna 1644.
Lantmarskalk vid 1645 och 1644 års riksdagar.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original å Gripsholm. I svart dräkt med vit krage och lantmarskalksstav.

8. Friherre Gabriel Gabrielsson Oxenstierna (1618–1647), brorson till rikskanslern Axel Oxenstierna, studerade i Uppsala och Leiden samt bedrev språkstudier utrikes, tjänstgjorde som kammarherre hos drottning Christina samt utnämndes slutligen till president i Dorpats hovrätt.
Lantmarskalk vid utskottsmöte 1645, då han var 27 år gammal.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I svart dräkt med spetskrage och lantmarskalksstav.

9. Friherre Bengt Skytte (1614–1683), son till Gustaf II Adolfs berömde lärare Johan Skytte, blev kammarherre hos drottning Christina vid 19 års ålder, utsågs till landshövding i Uppsala samt blev sedermera riksråd 1648. Slutligen guvernör i Estland och kansler för Dorpats universitet. Kom i delo med övriga rådsherrar och entledigades från sina ämbeten 1664.
Lantmarskalk vid 1647 års riksdag.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I svart dräkt och spetskrage med lantmarskalksstav.

10. Friherre Svante Larsson Sparre (1623–1652), son av lantmarskalken Lars Eriksson Sparre, studerade i Uppsala och under utrikes resor, blev kammarherre hos drottning Christina samt upphöjdes 1647 i friherrlig värdighet. Utsågs snart därefter till landshövding i Uppsala län samt ståthållare på Uppsala slott.
Lantmarskalk vid 1649 års riksdag vid 26 års ålder samt därefter vid 1650 års riksdag och 1651 års utskottsmöte.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I svart dräkt och vitt halskrås.

11. Friherre Krister Bonde (1621–1659), broder till riksskattmästaren friherre Gustaf Bonde, tillhörde en av rikets äldsta adelsätter, studerade i Uppsala och under utrikes resor, samt blev landshövding i Närke 1648. Han utsågs till riksråd 1655 och medverkade vid den s.k. fjärdepartsräfsten. Han ledde en svensk beskickning till Cromwell 1655–56 och blev sedermera president i kommersekollegium.
Lantmarskalk vid 1652 års riksdag.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original av C. Dusart å Vibyholm. I svart och gul mantel mot röd bakgrund.

12. Friherre Erik Henriksson Fleming (1616–1679), son av lantmarskalken Henrik Klasson Fleming, blev assessor i generalbergsamtet och gjorde en studieresa till utländska bergverk, utsågs till landshövding i Stora Kopparbergs län tillika president i bergskollegium 1651. Förlänades sedermera friherrlig värdighet och utnämndes till riksråd, samtidigt kommissarie i reduktionskollegium.
Lantmarskalk vid 1654 års riksdag, då drottning Christina avsade sig tronen, samt vid 1655 års riksdag, då fjärdepartsräfsten beslutades.
Originalporträtt av Ehrenstrahls skola. I svart dräkt med vit krage och lantmarsskalkstav.

13. Friherre Gustaf Posse (1626–1676), son av överståthållaren friherre Knut Posse, studerade i Uppsala och under utrikes resor, blev kammarherre hos drottning Christina och utsågs till landshövding i Jönköpings län 1653. Han var högt betrodd av konung Carl X Gustaf. Sedermera riksråd och president i Göta hovrätt.
Lantmarskalk vid 1660 års riksdag i Göteborg.
Originalporträtt frän 1600-talet. I riksrådsmantel och allongeperuk. Renoverat av målaren Erik Hallblad.

14. Friherre Per Persson Sparre (1633–1669), studerade i Uppsala och under utrikes resor, blev kammarherre hos drottning Hedvig Eleonora och utsågs till vice president i Svea hovrätt. Sedermera guvernör i Livland och slutligen riksråd 1664.
Lantmarskalk vid riksdagen 1660, sedan friherre Posse blivit riksråd, samt 1664. Nämnda bägge riksdagar sammanträdde de i Riddarhusets nuvarande lantmarskalkssal. Han var den fjärde lantmarskalken av ätten Sparre.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I svart dräkt och tovskrage med lantmarskalksstav.

15. Friherre Johan Göransson Gyllenstierna (1635–1680), d.v.s. konung Carl XI:s berömde gunstling. Hans morfar var Gustaf II Adolfs framstående lärare Johan Skytte, han studerade i Uppsala och vid utländska universitet, framträdde som politiker vid 1660 års riksdag och utsågs till hovkansler 1666. Han blev sedermera riksråd och erhöll grevlig värdighet. Under Skånska kriget 1676-79 blev han konungens närmaste rådgivare. Efter fredsslutet 1679 utsågs han till generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge. Följande år sändes han såsom ambassadör till Köpenhamn för avslutande av äktenskap mellan Carl XI och Ulrika Eleonora. Gyllenstierna avled snart därefter. Han har blivit kallad den jämte Axel Oxenstierna största statsmannen nedom tronen i Sverige under 1600-talet. ”Med sällsynt konsekvens och energi och en hänsynslös nästan brutal kraft fullföljde han de politiska mål han fattat i sikte.”
Lantmarskalk vid 1668 års riksdag, då riddarhussalen togs i bruk.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original av Ehrenstrahl. I riksrådsmantel och allongeperuk.

16. Greve Gustaf Gabrielsson Oxenstierna (1626–1693), bror till Carl XI:s kanslipresident greve Bengt Oxenstierna, studerade i Uppsala och genomreste nästan hela Europa, åtföljde Carl X Gustaf på alla hans krigståg och utsågs till rikstygmästare 1668. Sedermera riksråd och generalguvernör i Estland, Livland och Ingermanland. Sändes till Moskva för att tillkännagiva Carl XI:e trontillträde.
Lantmarskalk vid 1672 års riksdag.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original av Ehrenstrahl å Gripsholm. I riksrådsmantel och allongeperuk.

17. Friherre Gustaf Duwall (1630–1692), fadern av skotsk härkomst (Mac Dougall), studerade i Uppsala, blev kammarherre hos drottning Christina och konung Carl X Gustaf samt sedermera landshövding i Kopparbergs län 1662, samt ordförande i trolldomskommissionen.
Lantmarskalk vid 1675 års riksdag i Uppsala, då konung Carl XI kröntes.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original av Ehrenstrahl å Gripsholm. I gul långrock och allongeperuk.

18. Henrik Falkenberg (1637–1691), fadern av livländsk härkomst, studerade i Uppsala, blev kammarråd och utsågs till landshövding i Älvsborgs län och på Dal 1674. Han var en förespråkare för fjärdepartsräfsten.
Lantmarskalk vid 1678 års riksdag i Halmstad.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I gul långrock och allongeperuk med lantmarskalksstav.

19. Friherre Klas Hermansson Fleming (1649–1685), sonson till amiralen Claes Fleming och son till Herman Fleming, den främste förespråkaren av fjärdepartsräfsten. Klas Fleming studerade i Uppsala och under utrikes resor, blev hovråd i rikets kansli samt ledamot i ständernas kommission för förmyndarräfsten. Sedermera landshövding i Uppland, därefter riksskattmästare tillika president i kammar-, kommers- och bergskollegierna samt statskontoret. Därmed blev han Carl XI:s kanske mäktigaste medhjälpare.
Lantmarskalk vid 1680 års riksdag, där stora reduktionen beslutades.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original å Gripsholm. I riksrådsmantel och allongeperuk.

20. Friherre Fabian Wrede (1641–1712), blev efter fullbordade studier och resor i främmande land landshövding i Viborgs, Kymmendegårds och Nyslott län. Sedermera president i reduktionskollegium samt statskontoret. Han gjorde därjämte framstående insatser för statsfinansernas ordnande. Såsom en av Carl XI:s gunstlingar erhöll han 1687 grevlig värdighet, samt var slutligen under Carl XII:s regering ledamot av defensionskommissionen. Han var en av det karolinska enväldets dugligaste ämbetsmän.
Lantmarskalk vid 1682 års riksdag, där han gick den enväldige konungens ärenden.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original från 1600-talet. I riksrådsmantel och allongeperuk.

21. Erik Lindschöld (1634–1690), borgarson från Skenninge med namnet Lindeman, studerade i Uppsala och gjorde fleråriga utrikes resor såsom praeseptor för adliga ynglingar, varefter han anställdes som sekreterare i Kungl. Maj:ts kansli 1667. Han framträdde som hovpoet och författare samt adlades med namnet Lindenschöld. Sedan konung Carl XI myndigförklarats 1672 blev Lindschöld en av dennes gunstlingar. När riksrådet Göran Gyllenstierna avlidit 1680 blev Lindschöld såsom kansliråd och statssekreterare konungens främste rådgivare. Så småningom blev han kungl. råd och upphöjd i grevlig värdighet. Han var genom snille, kunskaper och arbetsförmåga en av den enväldige Carl XI:s talangfullaste medhjälpare.
Lantmarskalk vid 1686 års riksdag, där han skickligt förde konungens talan.
Originalporträtt av Ehrenstrahls skola. I rådsherremantel och allongeperuk.

LANTMARSKALKSSALEN, NEDRE RADEN

22. Friherre Nils Gyldenstolpe (1642–1709), son av professorn vid Åbo akademi Wexionius, som adlades med namnet Gyldenstolpe, studerade i Åbo, tjänstgjorde därefter omväxlande som jurist och diplomat, utsågs därefter till hovkansler och erhöll friherrlig värdighet. År 1690 följde utnämning till kungl. råd jämte grevlig värdighet. Han blev också guvernör för prins Carl (sedermera Carl XII) och slutligen kanslipresident 1705. Han var en skicklig och kunnig diplomat och ämbetsman.
Lantmarskalk vid 1689 års riksdag, där han gick envåldskonungens ärenden.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original av Ehrenstrahl på Sjöholm. I brun långrock med halskrås och allongeperuk.

23. Friherre Jakob Gyllenborg (1648–1701), son av den från Tyskland inflyttade apotekaren Wolimhaus, studerade i Uppsala, blev assessor i reduktionskommissionen samt adlad med namnet Gyllenborg. Så småningom landshövding i Uppsala och Stockholms län samt upphöjd i friherrlig värdighet. År 1695 följde utnämning till kungl. råd jämte grevlig värdighet. Han var Carl XI:s handgångne man såväl ifråga om förmyndarräfsten som ifråga om reduktionsverket. Han hyllade enväldet och bedrev reduktionen med omutlig stränghet samt blev därför föremål för rådsaristokratiens hat.
Lantmarskalk vid 1693 års riksdag, där han givetvis förde konungens talan.
Originalporträtt (replik) från 1600-talet. I riksrådsmantel och allongeperuk. $amma porträtt av Ehrenstrahl å Oxenstiernas Värnberg.

24. Friherre Nils Gripenhielm (1653–1706), son av professorn Figrelius, adlad Gripenhielm, studerade i Uppsala, blev direktör för kungliga biblioteket och därefter landshövding i Stora Kopparbergs län. Utnämndes slutligen 1706 till kungl. råd och president i bergskollegium. Han var en lärd man med mycken insikt i lagfarenhet och bergsväsende.
Lantmarskalk vid 1697 års riksdag, då konung Carl XII förklarades myndig vid 15 års ålder.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I brun långrock med halskrås och allongeperuk.

25. Friherre Hans Clerck (1639–1711), son av holmamiralen Hans Clerck, studerade i Uppsala, blev sedan sjöofficer, deltog med utmärkelse såsom amiral under danska kriget 1675–1679, blev landshövding i Kalmar län och på Öland, erhöll friherrlig värdighet 1687, därefter landshövding i Södermanlands län och slutligen 1710 kungl. råd och president i Göta hovrätt.
Lantmarskalk vid 1710 års utskottsmöte, då han var 71 år gammal.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter Ehrenstrahl. I blå vapenrock och harnesk samt allongeperuk.

26. Friherre Johan Creutz (1651–1726), son till amiralen Lorentz Creutz, som omkom då skeppet Stora Kronan kantrade i sjöslaget vid Ölands södra udde 1676, studerade i Åbo, Uppsala och Strassburg, blev därefter sjöofficer och småningom landshövding i Nylands län, men måste 1715 lämna sitt län i ryssarnas händer. Han uttalade öppet sin opposition mot det karolinska enväldet. År 1719 blev han riksråd och president i Åbo hovrätt samt erhöll grevlig värdighet.
Lantmarskalk vid 1713–1714 års riksdag, vilken så småningom upplöstes på konungens maktbud.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I blå långrock och halskrås.

B. LANTMARSKALKAR VALDA AV ADELSSTÅNDET

27. Friherre Per Ribbing (1670–1719), studerade i Uppsala, blev kommissarie i kammarrevisionen, lagman i Halland och slutligen landshövding i Uppland. Han var ordförande i den kommission, som dömde Görtz 1719, samt var en av de ledande i det parti, som genomdrev frihetstidens statsskick, varför adeln lät uppställa hans byst i Riddarhuset.
Lantmarskalk vid 1719 års riksdag, då frihetstidens regeringsform beslutades.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original av D. von Krafft på Gripsholm. I rödbrun dräkt med halskrås, allongeperuk och lantmarskalksstav.

28. Friherre Anders Leijonstedt (1649–1725), son av apotekaren Wolimhaus och broder till kungl. rådet Jakob Gyllenborg, studerade i Uppsala, blev protokollsekreterare och adlad, därefter diplomat och hovråd. Blev så småningom konungens högste ombudsman och förlänad friherrlig värdighet 1716. Han blev slutligen riksråd och president i kammarrevisionen samt upphöjd i grevlig värdighet 1719.
Lantmarskalk vid 1719 års riksdag, efter Per Ribbings död.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original å Gripsholm. I blågrön dräkt med halskrås och allongeperuk.

29. Greve Arvid Bernhard Horn (1664–1742), bördig från Finland, tog värvning vid livgardet, avancerade till officer, gick i utländsk krigstjänst hos österrikare och holländare samt utnämndes 1696 till kaptenslöjtnant vid Drabantkåren. Såsom sekundchef för konung Carl XII:s drabanter deltog han i fälttågen 1700–1706 samt utnyttjades jämväl i diplomatiska värv. Horn återvände 1706 till Sverige såsom kungl. råd och nyvorden greve samt blev 1709 kanslipresident. När Carl XII återvänt till Sverige 1716 övergick dock rikets förvaltning alltmer i Görtz’ händer. Efter konungens död 1718 blev Horn så småningom landets främste politiker och verklige ledare. Såsom statsman grundade han Sveriges politik som en fri och oberoende men relativt liten och svag nationalstat. När hattpartiet år 1758 övertog makten nedlade han alla sina ämbeten.
Lantmarskalk vid riksdagarna 1720, 1726–27 och 1731. Vid sistnämnda bägge riksdagar innehade han den unika positionen att samtidigt vara kanslipresident. År 1731 överlämnade han till Riddarhuset en ny lantmarskalksstav.
Originalporträtt av G.E. Schröder. I riksrådsmantel och pudrad peruk, samt lantmarskalksstav.

30. Friherre Sven Lagerberg (1672–1746), son till Per Brahes förtroendeman Lars Jonsson, adlad Lagerberg, studerade i Uppsala, blev sedan officer och deltog i fälttågen 1700–1709, medföljde Carl XII till Turkiet, deltog i turkiskt fälttåg mot Ryssland och blev 1716 generalmajor. Upphöjd i friherrlig värdighet 1719, därefter president i statskontoret samt slutligen riksråd och greve.
Lantmarskalk vid 1725 års riksdag, då ny riksdagsordning beslutades.
Originalporträtt av J.H. Scheffel. I riksrådsmantel och pudrad peruk. Gåva av hovintendenten greve Cronstedt 1779.

31. Greve Charles Emil Lewenhaupt (1691–1743), fadern var militär i främmande krigstjänst, sonen gick likaså i utländsk krigstjänst bl.a. under hertigen av Marlborough, återgick 1711 i svensk krigstjänst under Magnus Stenbock samt följde därefter Carl XII intill dennes död. Efter konungens död blev Lewenhaupt en bemärkt partipolitiker på Riddarhuset och bidrog sedermera aktivt för att störta Arvid Horn. Han avancerade så småningom till general av kavalleriet samt utsågs till överbefälhavare för svenska armén i Finland 1741 under kriget med Ryssland. När kriget helt misslyckades dömdes han till döden och halshöggs.
Lantmarskalk vid 1734 års riksdag, då ny allmän lag stiftades, samt 1740–41 års riksdag, då kriget med Ryssland beslöts.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original av J.H. Scheffel å Gripsholm. I gul livrock och harnesk samt pudrad peruk.

32. Greve Carl Gustaf Tessin (1695–1770), son av den ryktbare Nikodemus Tessin d.y., efterträdde fadern såsom överintendent över alla kungl. slott, hus, byggnader och trädgårdar i riket. Han blev svensk ambassadör i Paris, blev därefter riksråd och slutligen kanslipresident 1747. Han var överstemarskalk hos drottning Lovisa Ulrika och guvernör för arvprinsen, sedermera Gustaf III. Tog avsked från alla sina ämbeten 1761. Han var en konsternas befrämjare och en vitter grand-seigneur.
Lantmarskalk vid 1758–59 års riksdag, då Arvid Horn störtades och hattarna övertog makten.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original av G. Lundberg å Nationalmuseum. I riksrådsmantel, serafimerkedja och pudrad peruk. Lantmarskalksstav på bordet.

33. Friherre Mattias Alexander von Ungern-Sternberg (1689–1763), gick i utrikes krigstjänst och deltog under hertigen av Marlborough i slagen vid Oudenarde och Malplaquet, återkom till Sverige 1709 och deltog med utmärkelse i slaget vid Helsingborg. Han tillhörde mösspartiet, men var icke någon fanatisk partiman utan mera moderat. Avancerade så småningom till general av kavalleriet och fältmarskalk samt var en tid överbefälhavare i Pommern 1757.
Lantmarskalk vid 1742–43 års riksdag samt 1746–47 års riksdag, då hattar och mössor hårt kämpade om makten.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original av J.H. Scheffel å Gripsholm. I gul livrock med harnesk och serafimerband samt fältmarskalksstav. Lantmarskalksstav på bordet.

34. Greve Henning Adolf Gyllenborg (1715–1775), sonson till Jakob Wolimhaus upphöjd till greve Gyllenborg, studerade i Uppsala, blev hovjunkare och avancerade till hovkansler. Han blev tidigt politiker och var en av hattpartiets främsta ledare och utsågs sedermera till riksråd.
Lantmarskalk vid 1751–52 års riksdag.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. efter original av G. Lundberg å Gripsholm. I röd sammetsrock, halskrås och pudrad peruk.

35. Greve Fredrik Axel von Fersen (1719–1794), studerade i Uppsala och Lund, gick i fransk krigstjänst, där han avancerade till överste och blev sedan generalmajor av kavalleriet i Sverige. Han deltog med utmärkelse i pommerska kriget och blev så småningom general och fältmarskalk. Han framträdde såsom hattpartiets främste förtroendeman och förblev ända till sin död en av de mest framskjutna politiska personligheterna i Sveriges politiska liv. Han utsågs 1772 till riksråd, men lämnade snart denna befattning och blev den främste ledaren av oppositionen mot Gustaf III. Vid Svenska akademiens stiftande blev han en av dess aderton ledamöter. Han var mycket förmögen och ägde bl.a. Mälsåker, Steninge, Ljung och Löfstad.
Lantmarskalk vid riksdagarna 1755–56, 1760–62 och 1769–7O.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I gul livrock med harnesk, serafimerband och fältmarskalksstav. Lantmarskalksstaven ligger bredvid.

36. Friherre Ture Gustaf Rudbeck (1714–1786), sonsons son till Olof Rudbeck d.ä., gick i krigstjänst och deltog i kriget mot Ryssland 1741–43, varefter han avancerade till överste och deltog i pommerska kriget. Blev sedermera generalmajor och friherre, samt därefter överståthållare i Stockholm och slutligen landshövding i Uppsala. Han var en framstående politiker samt en av det yngre mösspartiets främsta ledare. Han var en vältalig, driftig och oförskräckt man och fri från egennytta.
Lantmarskalk vid 1765–66 års riksdag.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I blå uniformsrock och gul väst, med svärdsordens storkors och lantnarskalksstav.

37. Friherre Axel Gabriel Leijonhufvud (1717–1789), studerade i Uppsala, gick i krigstjänst och deltog i kriget mot Ryssland 1741–43, blev kavaljer hos kronprinsen, sedermera Gustaf III, samt erhöll överstelöjtnants avsked. Blev sedermera hovmarskalk och slutligen president i Åbo hovrätt. Utan att tidigare framträtt i riksdagslivet valdes han på konung Gustaf III:s förslag till lantmarskalk, men infriade icke konungens förhoppningar om en trogen vapendragare. Han intresserade sig mera för konst och vitterhet än för politik.
Lantmarskalk vid 1771–72 års riksdag.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I blå sammetsrock med halskrås och lantmarskalksstav.

C. LANTMARSKALKAR UTSEDDA AV KONUNGEN

38. Friherre Hugo Herman von Saltza (1726–1785), seglade i yngre år med ostindiefarare, bIev därefter arméofficer samt deltog med utmärkelse i pommerska kriget. Avancerade till överste och dämpade 1766 ett uppror i Västergötland. Han var en av Gustaf III:s medhjälpare vid revolutionen 1772 och blev sedermera landshövding i Halland och generalmajor samt erhöll grevlig värdighet.
Lantmarskalk vid 1778–79 års riksdag.
Porträttkopia av Lorentz Pasch d.y. I svärdsordens stora dräkt med lantmarskalksstav.

39. Friherre Johan Didrik Duwall (1723–1801), sonsons son till lantmarskalken friherre Gustaf Duwall, blev arméofficer och avancerade så småningom till generalmajor. Han var måg till hattchefen Kjerrman och blev tidigt känd som hattpolitiker. Som lantmarskalk var han moderat och medlande men övergick senare till oppositionen mot Gustaf III.
Lantmarskalk vid 1786 års riksdag.
Originalporträtt av Lorentz Pasch d.y. I serafimerordens lilla dräkt med lantmarskalksstav.

Greve Charles Emil Lewenhaupt (1721–1796). Lantmarskalk vid 1789 års riksdag. Adeln tillät ej att porträtt av honom uppsattes, enär han undertecknat förenings- och säkerhetsakten utan adelns medgivande.

40. Friherre Erik Ruuth (1746–1820), fadern riksråd och viceamiral, blev arméofficer och upphöjdes för faderns förtjänster till friherre samt avancerade till överste. Han blev sedermera president i kammarkollegium, erhöll grevlig värdighet, utsågs till generalguvernör i Pommern och blev slutligen en av rikets herrar. Han var en av Gustaf III:s gunstlingar, samt var dennes finansminister under kriget med Ryssland 1788–90.
Lantmarskalk vid 1792 års riksdag i Gävle.
Originalporträtt av Lorentz Pasch d.y. I svenska dräkten med serafimerkraschan och lantmarskalksstav.

BLÅ SALONGEN

41. Greve Magnus Fredrik Brahe (1756–1826), son av greve Erik Brahe, som halshöggs 1756 efter sammansvärjning till kungaparets förmån, föddes tre månader efter faderns död, blev arméofficer och utnämndes vid 22 års ålder till en av rikets herrar. Han motverkade Gustaf III:s politik, men räknades på äldre dagar till gustavianerna. Blev kansler vid Uppsala akademi och sändes som tillfällig ambassadör till Paris. Hans son var konung Carl XIV Johans bekante gunstling greve Magnus Brahe.
Lantmarskalk vid 1800 års riksdag i Norrköping, då han skarpt kritiserades av oppositionen.
Originalporträtt av K.F. von Breda. I serafimerordens stora (vita) dräkt och lantmarskalksstav

42. Friherre Mikael Anckarsvärd (1742–1838), son av brukspatronen Johan Cosswa, studerade i Uppsala, gick därefter i militärtjänst vid arméns flotta, deltog i pommerska kriget samt adlades 1772. Han förde befäl vid skärgårdsflottan i Finland under kriget mot Ryssland 1788–90. Sedermera blev han landshövding i Kalmar, erhöll friherrlig värdighet samt avancerade slutligen till generallöjtnant och upphöjdes i grevlig värdighet.
Lantmarskalk vid 1809 års riksdag, då ny regeringsform beslutades.
Originalporträtt av K.F. von Breda. I generalsuniform med serafimerband och lantmarskalksstav.

43. Friherre Klas Adolf Fleming (1771–1831), studerade i Uppsala, blev hovman, en av de aderton i Svenska Akademien vid 26 års ålder samt statsråd åren 1810–1824. Han var även riksmarskalk samt upphöjdes i grevlig värdighet och blev “en av rikets herrar’. Han var mycket bildningsintresserad samt mera lärd än statsman. Därjämte var han städse en god rojalist.
Lantmarskalk vid 1810 års riksdag i Örebro, då marskalk Bernadotte valdes till Sveriges tronföljare. Han var den fjärde lantmarskalken av ätten Fleming.
Originalporträtt av F. Westin. I svensk dräkt med serafimerband och serafimerkappa samt lantmarskalksstav.

44. Karl Lagerbring (1751–1822), son av historieprofessorn Sven Bring som adlades Lagerbring, studerade i Lund, blev ämbetsman och småningom statssekreterare samt därefter överpostdirektör. Han deltog aktivt i revolutionen 1809 mot Gustaf IV Adolf. Erhöll först friherrlig och därefter grevlig värdighet samt utsågs till en av rikets herrar.
Lantmarskalk vid 1812 års riksdag i Örebro.
Originalporträtt av K.F. von Breda. I svenska dräkten med serafimerkraschan och lantmarskalksstav.

45. Greve Carl Carlsson Mörner till Tuna (1755–1821), blev artilleriofficer, avancerade genom graderna och innehade ett flertal befäl, upphöjdes i grevlig värdighet 1800. Blev general samt överståthållare i Stockholm 1812, utsågs till en av rikets herrar samt blev slutligen fältmarskalk och riksståthållare i Norge 1816.
Lantmarskalk vid 1815 års riksdag.
Originalporträtt av F. Westin. I överståthållareuniform med serafimer- och nordstjärnekedjor samt lantmarskalksstav.

46. Greve Johan August Sandels (1764–1831), gick tidigt i krigstjänst, deltog som major i ryska kriget 1788–90, förde befäl såsom generalmajor i Finland 1809, deltog som arméfördelningschef under kampanjen i Tyskland 1814. Han blev friherre 1809 och greve 1815 samt avancerade till fältmarskalk, den hittills siste i Sveriges historia. Slutligen blev han även en av rikets herrar och riksståthållare i Norge. Han är den från Runebergs dikter kände general Sandels.
Lantmarskalk vid 1817–18 års riksdag.
Originalporträtt av P. Krafft d.y. I fältmarskalksuniform med serafimerband och lantmarskalksstav.

47. Greve Karl De Geer (1781–1861), var först militär men tog 1806 avsked som ryttmästare, blev därefter en inflytelserik politiker på Riddarhuset och samtidigt hovman. Han erhöll 1818 grevlig värdighet och utsågs senare till en av rikets herrar. I riksdagspolitiken spelade han en betydande roll genom sin oberoende ställning och aristokratiska frigjordhet. Såsom fideikommissarie till Leufsta och ägare till bl.a. Stora Sundby och Kulla Gunnarstorp var han sin tids rikaste man i Sverige.
Lantmarskalk vid 1825 års och 1828–50 års riksdag, varvid han gjorde sig känd för oväld, takt och lugn.
Originalporträtt av J.G. Sandberg. I adelsuniform, serafimerband och lantmarskalksstav.

48. Greve Jakob Gustaf de la Gardie (1768–1842), började såsom militär men tog avsked 1759 av politiska skäl. Blev sedermera svenskt sändebud i Wien och Madrid, gick åter i krigstjänst och avancerade slutligen till general. Han utsågs även till en av rikets herrar. Därjämte var han en framsynt politiker och en historiskt intresserad grand-seigneur, som samlade det s.k. de la Gardieska arkivet på Löberöd.
Lantmarskalk vid 1834–55 års riksdag.
Originalporträtt av F. Westin. I adelsuniform med serafimerkedja m.m. och lantmarskalksstav

49. Friherre Karl Otto Palmstierna (1790–1878), gick i militärtjänst samt avancerade till överste i generalstaben och chef för Västmanlands reg:te. Utnämndes därefter till landshövding i Östergötland och ståthållare på Linköpings slott, ävensom till överstekammarjunkare. Han blev slutligen statsråd och chef för finansdepartementet. Palmstierna var en framstående representant för riksdagens konservativa parti, men deltog likväl i flera viktiga reformer ex.vis järnvägarnas byggnad.
Lantmarskalk vid 1840–41 års riksdag.
Originalporträtt av F. Westin. I landshövdingeuniform, sittande i lantmarskalksstolen med lantmarskalksstav.

50. Greve Arvid Mauritz Posse (1792–1850), studerade i Lund, blev assessor i Göta hovrätt och lagman i Skåne. Utnämndes sedermera till landshövding i Skaraborgs län, blev därefter generaltulldirektör samt tvenne gånger justitiestatsminister tillika en av rikets herrar. Han var även riksmarskalk. Posse gjorde sig känd för en moderat liberal uppfattning och var en av sin tids bästa administrativa förmågor. Han var en generös, aristokratisk typ av konciliant läggning.
Lantmarskalk vid 1844–45 års riksdag.
Originalporträtt av J.G. Sandberg. I adelsuniform med serafimerband och lantmarskalksstav.

51. Greve Gustaf Adolf Vive Sparre af Söfdeborg (1802–1886), studerade i Uppsala, blev assessor vid Svea hovrätt samt justitieråd 1840. Han blev justitiestatsminister och en av rikets herrar 1848. Utsågs sedermera till kansler för rikets universitet, president i Svea hovrätt och riksmarskalk. Efter representationsreformen var han ledamot av riksdagens första kammare. Han var ordförande i riddarhusdirektionen och erhöll Riddarhusets stora guldmedalj. Han var en av sin tids ledande konservativa politiker och torde tidtals ägt stort inflytande hos Oscar I. Han var även stor kännare av svensk medeltida adelshistoria.
Lantmarskalk vid 1847–48 års riksdag samt vid 1859–60 års riksdag.
Originalporträtt av J.G. Sandberg. I adelsuniform och lantmarskalksstav.

52. Greve Henning Ludvig Hugo Hamilton (1814–1886), gick i militärtjänst, studerade i Uppsala, blev löjtnant vid topografiska kåren, därefter lärare i krigshistoria och krigskonst vid Marieberg. Han blev vidare uppvaktande hos hertigarna av Skåne och Uppland samt medföljde prinsarna på deras resor. Utsågs småningom till landshövding i Östergötlands län och blev en av de aderton i Svenska Akademien. Han var även statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet samt svensk minister i Köpenhamn. Hamilton ledde motståndet mot De Geers representationsreform vid 1865–66 års riksdag. Efter representationsreformen var han talman i riksdagens första kammare. Han var också kansler för rikets universitet, ordförande vid adelsmöten och ordförande i riddarhusdirektionen. På grund av ekonomiska oegentligheter gick han år 1881 i landsflykt.
Lantmarskalk vid 1847–48 års riksdag, 1853–54 års riksdag och 1856–58 års riksdag.
Originalporträtt av Olof Södermark, fullbordat av sonen Per Södermark. I adelsuniform, sittande i lantmarskalksstolen och med lantmarskalksstav.

53. Friherre Lars Herman Gyllenhaal (1790–1858), studerade i Uppsala, blev assessor i Svea hovrätt, sedermera lagman samt även hovmarskalk. Utsågs till president i Göta hovrätt och blev sedermera justitiestatsminister och en av rikets herrar tillika upphöjd i friherrlig värdighet. Han var starkt konservativ och återgick vid Oscar I:s trontillträde till presidentämbetet.
Lantmarskalk vid 1850–51 års riksdag.
Originalporträtt av G.U. Troili. I adelsuniform med nordstjärneordens kedja om halsen och lantmarskalksstav.

54. Greve Gustaf Lagerbjelke (1817–1895), studerade i Uppsala, övertog därefter skötseln av Älvsjö fideikommiss. Han blev snart en ledande politiker på Riddarhuset och framlade ett eget representationsförslag. Han blev Sveriges siste lantmarskalk och riksdagens första kammares första talman. Historiska äro den siste lantmarskalkens ord: “Lagar kunna förändras, rättigheter kunna upphöra, men kvar stå plikterna mot fäderneslandet och bliva dessa plikter väl uppfyllda, föga bekymrar det den sanna adeln, var uti samhället dess plats ställes”. Lagerbjelke visade som lantmarskalk och talman oväld, formsäkerhet, klarhet i uppfattning och framställning samt åtnjöt obestridd auktoritet. Han var landshövding i Södermanlands län. Stod Carl XV nära men vägrade inträda i statsrådet.
Lantmarskalk vid 1862–63 års riksdag samt 1865–66 års riksdag.
Originalporträtt av G.U. Troili. I adelsuniform med lantmarskalksstav.