Blå rummet – Riddarhuspalatset

I KORTHET

Ursprungligen skulle denna del av Riddarhuset vara inredd som bröllopssal för adeln, men våningen kom att stå oinredd under 1600-talet – resurserna behövdes på annat håll.

Under 1700-talet blev våningen ett centrum för vetenskap och musik. Här hade Kungl. Vetenskapsakademien sina första lokaler, från dess instiftande 1739 och fram till 1764. I ett så kallat auditorium illustre, en sorts amfiteater som upptog våningens östra del, hölls föreläsningar bland annat i experimentalfysik. I omkringliggande salar undervisades i krigets konst, såsom fortifikation och mekanik, bland annat för Kungl. Livgardets ungdomar.

Även Kungl. Musikaliska Akademien hade sina första fasta lokaler i denna våning, från 1772 och flera decennier framåt. Akademien hade en sångskola här och anordnade mångtaliga konserter i Riddarhussalen.

Dåtidens verksamheter har lämnat få materiella spår. Våningen omgestaltades under 1900-talet och iordningställdes som tjänsterum för Riddarhusets kansli och bibliotek.

Blå rummet, beläget i våningens mitt, inreddes av Isak Gustaf Clason och dennes son Gustaf Clason, för att inrymma den Wicanderska porslinssamlingen. Porslinssamlingen kom som gåva till Riddarhuset år 1930 av konsuln Hjalmar Wicander, som hade blivit förmögen på sitt korkimperium. Samlingen är uppställd på samma sätt som i familjen Wicanders välkända hem, Villa Lusthusporten på Djurgården i Stockholm och Harpsund i Södermanland.

Det är Sveriges största utställda samling av ostindiskt vapenporslin. Samlingen består av 308 pjäser med 175 olika ättevapen. De beställdes ursprungligen av adliga familjer genom Svenska Ostindiska Companiet som skeppades över de handmålade serviserna från Kanton i Kina.

I Blå rummet förvaras ca 3000 sigillstampar och vapenringar i inglasade skåp, uppdelade i grevliga, friherrliga och adliga ätter. Dessa har skänkts eller deponerats till Riddarhuset under årens lopp.

På bordet mitt i rummet ligger de två lantmarskalkstavarna, den äldre från 1643 och den yngre från 1731. Lantmarskalken var adelns företrädare och främste vid ståndsriksdagarna och staven representerade hans rätt till ämbetet.

Över dörrarna i rummet sitter infällda porträtt av Ebba Brahe, Gustav II Adolfs ungdomskärlek och den tidens mäktigaste grevinna, och hennes son, rikskanslern och godsägaren Magnus Gabriel De la Gardie.

HISTORIK

I övervåningens östra del ligger riddarhuskansliets lokaler, i den så kallade Kanslivåningen. Det var från början tänkt att denna del av huset skulle användas för adelns bröllop, men så skedde aldrig. Palatsarkitekten Jean de la Vallée hade en oförverkligad vision om en särskild bröllopssal här. Under den, i en mezzaninvåning, tänkte sig arkitekten en konfektkammare för inmundigande av sötsaker i anslutning till vigslarna. Därunder, i det som i dag är Sällskapsvåningen, skulle en säng placeras för de nygiftas första natt tillsammans. Rummen skulle förbindas med en lönntrappa.

Våningen kom i stället att bli ett centrum för vetenskap och kultur. Från dess grundande 1739 och fram till 1764 höll Vetenskapsakademien till i lokalerna och då fanns här en amfiteater, ett så kallat auditorium illustre. Välkända är de föreläsningar av Carl von Linné och Mårten Triewald som hölls där och i Riddarhussalen. Carl von Linné skriver i ett brev om Vetenskapsakademiens första tid:

”Wij begynte wåra samblingar uti det rum, som Triewald holt sine föreläsningar på
riddarhuset, uti experimental physiquen.

Wij satte oss före heligt att aldrig för wänskap äller något annat intaga någon annor
till ledamot, än den wij woro öfwertygade kunna bidraga till nyttiga rön för acterne. wij
projecterade hvar sine ledamöter. Jag projecterade Reuterholm, Ehrenswerd, Ribe,
Sahlberg, Roberg, Celsius O[lof], Moraeus, Brant, men Triewald projecterade
Nordenberg, Celsius A[nders], Sandberg, Stobé, Scheldon, Brandt, Polheim, andra
andra.”

Även Kungl. Musikaliska akademien hade från 1772 och in på 1800-talet sina första fasta lokaler i den här delen av Riddarhuset, med både kansli och sångskola.

WICANDERSKA SAMLINGEN AV OSTINDISKT VAPENPORSLIN


BILD: Blå rummet i mitten av 1900-talet. Ur riddarhussekreterare Charles-Emile von Oelreichs fotoalbum.

Ett av rummen är det så kallade Blå rummet. Det inreddes 1930 av arkitekten Isak Gustaf Clason och hans son Gustaf Clason för att inhysa konsuln och korkfabrikören Hjalmar Wicanders stora samling av vapenporslin.

Villkoret för gåvan var att samlingen om drygt 300 pjäser varav cirka två tredjedelar med olika vapen, för alltid ska förbli inom Riddarhusets byggnad med en vacker placering och aldrig delas. Det beslutades att samlingen skulle sättas upp i rummet utanför direktionens sessionsrum. Byggnadsrådet Isak Gustaf Clason ritade ett förslag till montrar för samlingen som hans son, arkitekten Gustaf Clason, så småningom verkställde. Konsul Wicander bekostade hela överföringen av samlingen till Riddarhuset och uppsättningen i montrarna. Enligt Wicanders önskemål föll det uppdraget på en känd engelsk expert, Beatrice Hunter, som samtidigt katalogiserade samlingen.


BILD: Samlingen uppställd i Villa Lusthusporten. Foto: Nordiska museet.

Wicanderska samlingen omfattar 308 pjäser med 175 olika ättevapen och den förvarades ursprungligen på Hjalmar Wicanders gods Harpsund i Södermanland och Villa Lusthusporten på Djurgården i Stockholm.


BILD: Ritning till Blå rummet eller ”Förrum till direktionsrum” som det kallades.

Detta är troligen den största samlingen som finns utställd av ostindiskt porslin med svenska adliga ätters vapen. Porslinet tillverkades i Kina och fördes till Sverige av Svenska Ostindiska Companiet, grundat 1731 och med hemmahamn i Göteborg. Omkring 250 adliga familjer beställde 300 matserviser och te/kaffeserviser med påmålade vapensköldar, vilka utfördes av kinesiska konstnärer.

 


BILD: Flaska ur Årstafruns samling och riddarhusplåten i bakgrunden. Foto: Jens Sjunnesson.

Årstafrun Märta Helena Reenstierna fick en ostindisk porslinsservis i gåva av sin make, ryttmästaren Christian Henrik von Schnell. Många år senare, den 24 januari 1811, nämner hon servisen i sin dagbok. Den hade använts vid makens begravning:

”Thorsdag. Handelsman Lars Viborg, Ryttmästar Levin, dess Son och 2 Sotare utgjorde de agreabla besök, hvarmed jag i dag hedrades. För öfrigt insatte jag det Porcelaine, som i Söndags af Herrskaper och betjening blifvit brukade, och dracks Caffee utur mina koppar med Réenstjerniska vapnet, hvilka min Salige man gaf mig år 1780.”

I Riddarhusets samling finns en kopp, ett fat och en flaska ur servisen. Ovanför vapenskölden står den forna ägarens initialer: MH RS.

SIGILLSTAMPAR OCH VAPENRINGAR – STÅL OCH GULD

I rummet finns även fyra vitrinskåp som innehåller en samling av ca 3000 sigillstampar och vapenringar med ingraverade grevliga, friherrliga och adliga vapensköldar, varav vissa är alliansvapen. De flesta stampar i Riddarhusets samling är av stål, men även silver och guld, kristall, agat, elfenben och andra material förekommer.

Med ett sigillavtryck kunde ägaren vidimera sin namnteckning och försluta kuvert.


BILD: Samlingen av sigillstampar är ordnad efter ättenummer.

LANTMARSKALKSSTAVARNA – VITTNESBÖRDER OM ADELNS MAKT

På rokokobordet mitt i rummet ligger de två lantmarskalkstavarna. Lantmarskalken var adelns företrädare och främste vid ståndsriksdagarna. Som ämbetssymbol bar han en lantmarskalksstav vilken mottogs ur kungens hand, utom under Frihetstiden då stavarna förvarades på Riddarhuset.

Den äldre staven utfördes 1643 av guldsmeden Herman Kopman (Kauffman) och är en silverstav med en förgylld knopp i form av en pinjekotte. Den tillverkades på uppdrag av Riddarhuset genom dess förste riddarhussekreterare Johan Larsson, sedermera adlad von Ridderhusen, som lät betala den med bötespengar från föregående riksdag. Den yngre staven skänktes 1731 som gåva till adeln från den mäktige lantmarskalken greve Arvid Horn. Den är osignerad och utförd i silver med en rikt ciselerad dekor. Knoppen är krönt av en i taffelstenar infattad mörkviolett glasknapp. Båda lantmarskalksstavarna användes fram till ståndsriksdagens upphörande. Den nya representationsreformen år 1866 innebar en stor förändring. För adelns del förvandlades den politiska ståndsriksdagen till ett opolitiskt adelsmöte, att hållas vart tredje år. Lantmarskalken ersattes av en ordförande. Men vid ett adelsmöte pryder den äldre lantmarskalksstaven bordet i Riddarhussalen, precis som förr.


BILD: Lantmarskalksstavarna, den yngre är närmast i bild.

PORTRÄTT AV MOR OCH SON

Över dörrarna i rummet sitter infällda porträtt av Ebba Brahe, Gustav II Adolfs ungdomskärlek och den tidens mäktigaste grevinna, och hennes son, rikskanslern och godsägaren Magnus Gabriel De la Gardie.

I det första kanslirummet finns ett modernt porträtt av Dag Hammarskjöld, målat av Bo Beskow. Innanför det Blå rummet ligger Riddarhusets bibliotek som går att besöka efter överenskommelse. Övriga kanslilokaler används av Riddarhusets tjänstemän.