Bechstadius matrikel

I en matrikel från 1734, Then adelige och lärde swenske siö-man, presenteras ett brokigt persongalleri av havets riddare, adelsmän med det gemensamt att de verkat inom örlogsflottans tjänst.

Matrikelns författare, Carl Nilsson Bechstadius, var verksam i Karlskrona som amiralitetspastor. Hela samhället präglades av sjöfart och ännu levde många av de adliga sjöhjältarna.

Även handlingar i amiralitetskollegiets arkiv studerades ingående av Bechstadius och vittnade om den svenska sjökrigshistorien. Insatser som Klas Kristersson Horns, som under Gustav Vasa år 1558

”rensade thet Finska Fahr=wattnet ifrån the Refwelska Siö=Röfware”

och för Erik XIV som fick ”sitt egit odödeliga beröm” i sjöstrider mot Danmark vid Nordiska sjuårskriget.

  
Bechstadius matrikel. Foto: Dick Norberg, Riddarhuset.

Utgivarna noterar i ett förord att matrikeln dels kunde vara till nytta för ambitiös ungdom vid Kungliga Amiralitetet, som vill ”evertuera” (förkovra) sig ”uti Soldat- och Siömanskapet, och der wid göra deras lycka”, dels för de som genom grova förseelser och underlåtande av skyldigheter kan hämta uppbyggelse från matrikelns goda exempel.

Flottans historia, förklarade utgivarna, uppräknar representanter från

”de äldste, förnämste och mest illustra familjer i hela riket, jämväl ock att många av ringa ätt, genom tapperhet och redeligit wälförhållande wid Siöwesendet, hafwa arbetat sig up ifrån den ringaste grad, till höga fall och ämbeten wid Amiralitetet och örlogsflottan och följaktligen ernått adligt stånd och värde.”

Den förnäma högadeln som residerade i Stockholm flyttade inte gärna till Karlskrona och staden blev från frihetstiden och framåt centrum för den nya marina adeln – den yrkeskunniga lågadeln som var på resa uppåt. Deras familjer gifte sig ofta med varandra och kom att utgöra en alltmer en avgränsad sjömannaelit.